Alzheimer?s demens är förödande för den drabbade, anhöriga och kostar samhället enorma belopp. Inga effektiva mediciner finns.
Flera studier visar att de primära skadorna i hjärnan orsakas av oxidativ stress, fria radikaler, och att detta orsakar en nedsatt energiförsörjning och en minskning av axonal transport, det försörjningssystem som transporterar ut proteiner och andra cellkomponenter som behövs i nervcellernas långa utskott, axoner. Denna påverkan leder till att kontakterna med andra celler degenererar, ledande till det spektrum av symtom som utmärker sjukdomen.
D-vitamin har i ett flertal studier visats ha en lång rad skyddande effekter mot en rad sjukdomar och inflammationsprocesser Ett antal studier har visat att Alzheimerpatienter och även förstadiet, mild kognitiv nedsättning, MCI, har mer utpräglad brist på D-vitamin än friska kontroller. Det har emellertid hittills inte funnits någon större prospektiv, ?framåtblickande?, studie där man mätt D-vitaminnivån i blodet och sedan följt i vilken grad deltagarna utvecklat Alzheimer?s demens. Sådana studier har mindre osäkerhet än när man genom frågeformulär försökt uppskatta intaget av något näringsämne.
I en internationell studie (England, Frankrike, USA) har man följt antalet fall av demens, både vaskulär och Alzheimer, under i medeltal 5,6 år efter att först ha mätt blodhalterna av 25-OH-D, den aktiva formen av D-vitamin och justerat efter vilken årstid proverna var tagna. Fall som inträffade under första året efter mätningen uteslöts. Sammanlagt 1658 personer med en medelålder av 73,6 år var med under hela uppföljningen. 171 personer fick demens, varav 102 Alzheimer-typ och 69 vaskulär form.
Personer med stark brist på D-vitamin, <25 nmol/l, löpte 2,25 gånger högre risk att få Alzheimer?s demens; de med 25-50 nmol/l hade 1,53 gånger högre risk, allt jämfört med personer med > 50 nmol/l. De högre nivåerna skyddar även mot vaskulär demens. Den vanligaste uppfattningen i forskningslitteraturen är att 50 är en tillräcklig nivå, men en del forskare anser att ännu högre värden är optimala för fullgott skydd mot olika sjukdomar och då bör man under vintern dagligen äta 1000-2000 IE (Internationella Enheter).
Om man är ute i solljuser under sommaren bildar huden cirka 10000 IE varefter bildningen stängs av. Under vintern (oktober-april), på våra breddgrader, är det inte möjligt att bilda D-vitamin i huden, utan man måste ta tillskott. Kroppen själv verkar anse att 10000 IE är en lagom dagsdos, men några studier av sjukdomar i relation till sådana doser finns ännu inte. Att se till att befolkningen får i sig tillräckliga mängder D-vitamin, helst med början långt innan man kommer upp i en ålder där Alzheimet börjar bli vanligare, borde spara mycket lidande och utgifter för samhället.
