- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
Hjärnan är ett av kroppens mest känsliga organ och behöver en noggrant reglerad miljö för att fungera. Blod-hjärnbarriären skyddar hjärnan från många skadliga ämnen i blodet, men den stoppar inte allt. Vissa ämnen kan passera barriären, och bland dem finns former av tungmetallen kvicksilver.
Hjärnan behöver ständig tillförsel av syre och näringsämnen, samtidigt som den måste skyddas från ämnen som kan störa nervcellernas funktion. För att klara detta har kroppen utvecklat ett särskilt skyddssystem: blod-hjärnbarriären. Den reglerar vilka ämnen som får lämna blodbanan och komma in i hjärnvävnaden.
Barriären är avgörande för hjärnans normala funktion. Men den är inte helt ogenomtränglig, och alla ämnen behandlas inte på samma sätt. Vissa släpps igenom, andra transporteras aktivt och en del kan ta sig in trots att de inte är önskvärda.
Blod-hjärnbarriären finns framför allt i de små blodkärlen i hjärnan. Kärlens insida är klädd med specialiserade celler, så kallade endotelceller. I vanliga blodkärl kan många ämnen passera mellan cellerna, men i hjärnans blodkärl sitter cellerna mycket tätt sammanfogade genom så kallade tight junctions. Det innebär att det finns mycket små möjligheter för ämnen att ta sig mellan cellerna.
Runt blodkärlen finns också stödjeceller som kallas pericyter och utskott från hjärnans astrocyter, en typ av gliaceller. Tillsammans hjälper dessa strukturer till att upprätthålla barriärens funktion och reglera utbytet mellan blodet och hjärnan.
Det handlar alltså inte bara om en fysisk vägg. Barriären är ett aktivt system som väljer vilka ämnen som får passera och som dessutom kan transportera bort vissa ämnen från hjärnan tillbaka till blodet.
Hjärnan måste få tillgång till syre, glukos och andra viktiga näringsämnen. Syre och koldioxid kan passera relativt lätt genom cellmembranen, medan exempelvis glukos och vissa aminosyror behöver särskilda transportproteiner för att komma in i hjärnan.
Även vissa hormoner och andra signalämnen kan passera genom reglerade transportsystem. En del fettlösliga ämnen kan ta sig igenom cellmembranen lättare än vattenlösliga ämnen. Alkohol och vissa läkemedel kan därför nå hjärnan, medan många andra läkemedel har svårt att passera.
Barriärens funktion beror således både på ämnets egenskaper och på vilka transportmekanismer som finns. Att ett ämne är litet betyder inte automatiskt att det passerar, och att ett ämne kan passera betyder inte att det är ofarligt.
Barriären kan också påverkas vid exempelvis inflammation, stroke och vissa skador eller sjukdomstillstånd. Då kan regleringen av vad som släpps in förändras.
Kvicksilver är en tungmetall som kan påverka nervsystemet, men det är viktigt att skilja mellan olika kemiska former. De har olika egenskaper, tas upp på olika sätt i kroppen och skiljer sig åt när det gäller hur lätt de kan nå hjärnan.
Kvicksilverånga består av elementärt kvicksilver i gasform. När ångan andas in kan den tas upp genom lungorna och föras vidare med blodet. Denna form är fettlöslig och kan passera blod-hjärnbarriären. Väl inne i hjärnan kan kvicksilvret omvandlas till en mer reaktiv oorganisk form som passerar tillbaka ut betydligt sämre. Det kan bidra till att kvicksilver blir kvar i hjärnvävnaden.
Metylkvicksilver är en organisk kvicksilverförening som framför allt förekommer i fisk och skaldjur. Den kan tas upp effektivt från tarmen och passera blod-hjärnbarriären med hjälp av kroppens transportsystem. Metylkvicksilver är särskilt känt för sina skadliga effekter på nervsystemet och är också ett viktigt riskämne för fostrets utvecklande hjärna.
Oorganiska kvicksilverföreningar har generellt svårare att passera blod-hjärnbarriären. De kan ändå vara giftiga och påverka bland annat njurarna och andra organ. Hur stor risken är beror bland annat på vilken förening det gäller, hur mycket kroppen utsätts för och hur exponeringen sker.
Det är därför missvisande att tala om kvicksilver som om alla former uppförde sig likadant. Den kemiska formen spelar stor roll för hur ämnet tas upp, fördelas i kroppen och kan orsaka skada.
Tungmetaller kan påverka nervsystemet. Kvicksilver är ett exempel, men även bly och andra metaller kan vara skadliga. Hur de fördelas i kroppen och i vilken utsträckning de når hjärnan varierar dock mellan olika ämnen och kemiska former.
Kvicksilver kan binda till svavelhaltiga grupper i proteiner och därmed störa viktiga biologiska processer. Vid tillräcklig exponering kan det påverka bland annat nervcellernas funktion. Möjliga symtom vid kvicksilverförgiftning omfattar exempelvis skakningar, minnesproblem och andra neurologiska besvär, men symtomen är inte specifika för kvicksilver och kan ha många andra orsaker.
Kvicksilver har länge använts i tandamalgam. Amalgam kan avge små mängder kvicksilverånga, och exponeringen kan variera beroende på bland annat fyllningarnas förhållanden och hur de bearbetas. Inandad kvicksilverånga kan tas upp i kroppen och nå hjärnan.
Detta är en av anledningarna till att kunskapen om kvicksilvrets egenskaper och möjliga hälsorisker är viktig. Samtidigt behöver man skilja mellan vad som är känt om kvicksilvrets giftighet och vad forskningen kan visa om risken för en enskild person vid en viss exponering.
Tandhälsoförbundet anser att patienter ska få begriplig information om tandvårdsmaterial och kunna diskutera materialval utifrån sina individuella förutsättningar. Frågor om material, överkänslighet och möjliga reaktioner bör tas på allvar, och bedömningar behöver göras utifrån patientens situation och tillgänglig kunskap.
Blod-hjärnbarriären är ett imponerande skyddssystem, men den kan inte hålla alla oönskade ämnen borta. Därför är kunskap om kemiska ämnens egenskaper, hur vi exponeras för dem och vilka risker som finns viktig för att förebygga skador och värna hälsan.
Physiology, Blood Brain Barrier (National Library of Medicine)
Elemental mercury and inorganic mercury: toxicological overview (gov.uk)
