- Dentala material
- Forskning
- Hälsa
- Politik
Tandhälsoförbundet har länge drivit frågan om ett biverkningsregister för dentala material. En kort tid fanns ett sådant vid Umeå universitet, senare hos Socialstyrelsen och därefter hos Läkemedelsverket. Under senare år har inga resultat presenterats. I Norge däremot har man sedan drygt 30 år tillbaka en särskild biverkningsgrupp för dentala material som årligen rapporterar sin verksamhet.
Den norska biverkningsgruppen är stationerad vid universitetet i Bergen och har funnits sedan 1993. Gruppen tar emot biverkningsrapporter från tandläkare i hela landet och utgör remissinstans för patienter med misstänkta biverkningar från dentala material.
Gruppen bedriver också egen forskning. Årliga rapporter sammanfattar verksamheten och på hemsidan kan tandläkare ladda ner en mall för kontroll och rapportering av biverkningar. Detta schema kan vara intressant även för patienter att fundera över.
Antalet inrapporterade biverkningar är lågt och 2024 inkom endast 27 rapporter. Flertalet personer med biverkningar är äldre än 50 år. Flest biverkningar rapporterades mot metalliska material (40 % ), därefter kom plaster/kompositer och så många som 23 procent uppgav att de var känsliga för amalgam.
Antalet inrapporterade besvär av kompositer och plaster har inte ökat sedan amalgamförbudet 2009, vilket tandläkare tidigare befarade. Däremot kommer alltfler rapporter gällande bettskenor. Därför har biverkningsgruppen påbörjat sammanställning av vilka sorts plaster som används till dessa.
I Sverige har det varit svårt och nästan omöjligt att få tandläkare att rapportera biverkningar av dentala material. Trots att Läkemedelsverket haft ett uppdrag att sammanställa biverkningar i tandvården (så kallade medicintekniska produkter) så har inga sådana redovisats. Detta trots att Tf ofta får samtal om biverkningar av titan och andra metaller.
Läkemedelsverkets blanketter för inrapportering av biverkningar är inte direkt gjorda för tandläkarna. Bättre vore att ta över den norska modellen som biverkningsregistret i Bergen utarbetat. Och med det schemat är det också lättare för patienter att skriva en rapport.
Tf fortsätter att arbeta för ett biverkningsregister i Sverige. Bra vore också att ha en särskild enhet för biverkningar från dentala material, liknande den i Norge, som kan ta emot patienter för utredning och behandling samt forska och informera tandläkare.
På 1990-talet fanns amalgamenheten i Uppsala knuten till Akademiska sjukhuset. Patienter med misstänkta amalgamproblem remitterades dit från hela landet och vid utvärdering fann man att över 70 procent förbättrade hälsan efter amalgamsanering.
Nu finns fler problem med dentala material då marknaden fullständigt översvämmas av nya sådana. En enhet för biverkningar inom tandvården behövs nu mer än någonsin.
Se mer här
Myndigheternas försök att uppmana till anmälan av biverkningar (från 2014)
