- Forskning
- Hälsa
Den från elöverkänslighetsforskningen välkände franska läkaren Belpomme har publicerat en sammanställning av resultat som visar att det finns träffsäkra och specifika förändringar hos elöverkänsliga och personer med multipel kemisk överkänslighet.
Belpomme och medarbetare har utvärderat 1216 åtföljande patienter med elöverkänslighet (EHS) och multipel kemisk överkänslighet (MCS) eller bådadera hos samma patienter, varav 727 är helt utvärderade; EHS fanns hos 71,6 av patienterna, MCS hos 7,2 % och 21,2 % med båda problemen. Flertalet var kvinnor och medelåldern 47 år.
El- och kemikalieöverkänsliga råkar oftast ut för att inte tas på allvar, vara psykosomatiskt eller ibillningssjuka av vården, bland annat på grund av inadekvata provokationsförsök och ett ständigt upprepande från av det inte finns några effekter om inte vävnaderna värms upp, något som i massor av försök visat sig felaktigt.
Belpomme uppmätte ett antal faktorer som misstänktes vara inbladade i överkänsligheterna med metoder som är tillgängliga i vården. Varje patient utfrågades om faktorer relaterade till uppkomsten av EHS och MCS, förändringar under olika förhållanden, symtom och sjukdomar som kunde ge likartade effekter. I undersökningen ingick mätning av CRP (C-reaktivt protein, en inflammationsmarkör, D-vitamin, histamin, IgE (immunoglobulin E), nitrotyrosin (en markör för oxidativ stress av peroxynitrit), SB100B, de två senare indikerar vid förhöjning att blod-hjärnbarriären läcker. Dessutom mättes HSP70 och HSP27, proteiner med skyddande effekt som aktiveras vid påverkningar och skyddar mot cellskador.
Förändringar av ovanstående faktorer kan medföra skador på proteiner och göra att de inte känns igen och immunsystemet aktiveras med risk för autoimmunitet. Antikroppar mot ett nervprotein i myelin, uppmättes också liksom en metabolit av melatonin, ”sömnhormonet” men även en potent antioxidant. Man undersökte även om det fanns inflammation eller irritation i andningsvägarna hos personer med MCS. Många av patienterna hade sömnstörningar. Försämrad blodförsörjning i hjärnan kan orsaka hälsostörningar och neurologiska sjukdomar och blodflödet i hjärnan uppmättes med ultraljuds-tomosphygmografi. Det fanns ingen speciell kontrollgrupp utan uppmätta värden jämfördes med etablerade normalvärden.
Patienter som inkluderades uppfyllde följande kriterier:
1. Frånvaro av känd patologi som kunde förklara symtomen.
2. Reproducerbarhet av symtomen vid exponering för EMF eller olika kemikalier.
3. Minskning eller försvinnande av symtom vid undvikande av EMF eller kemikalier.
4. Kronisk utveckling av besvären.
5. Närvaro av andra symtom som huvudvärk, känselstörningar, hudsymtom, avvikelser i sympatiska nervsystemet, nedsatt kognitiv förmåga, nedsatt korttidsminne och koncentrationsförmåga, sömnstörningar, kronisk trötthet och depressiva tendenser.
Inget symtom är specifikt var för sig men samlat indikerar de en möjlig diagnos på EHS eller MCS.
6. Inga andra tidigare sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, diabetes, cancer, neurodegenerativ eller psykisk sjukdom.
Av de 1216 patienterna har hittills 839 hittills analyserats varav 521 med EHS (71,7 %), 52 med MCS (7,1 %) och 154 med båda problemen (21,2 %). Patienterna kom från flera europeiska och utomeuropeiska länder. Det fanns fler i yngre ålder bland EHS än vid MCS, kanske beroende på stor användning av elektroniska apparater hos unga.
Förhöjda nivåer av CRP fanns hos 14,7 % av fallen vilket tyder på någon typ av inflammation hos dessa. Hos en fjärdedel av fallen fanns en påtagligt låg nivå av D-vitamin. Belpomme anser att den låga nivå är orsakad av inflammation och inte av lågt intag, men kan korrigeras med ökat intag. Hos nära 40 % av patienterna var nivån av histamin i blodet förhöjd. Histamin frisätts från mast-celler vid allergi och finns också som signalsubstans i hjärnan. Ämnet är en markör för neuroinflammation och aktiverar även IgE varför man även mätte autoimmunitet.
Proteinet S100B var förhöjt hos 15,5 % av patienterna utan någon skillnad mellan grupperna. Förhöjt nitrotyrosin fanns hos 29 % och sammanlagt fanns förhöjt S100B och nitrotyrosin hos 55-60 % av patienterna. Resultatet indikerar att det finns en störning av blod-hjärnbarriären med ökat läckage. HSP 70 och 27 fanns hos 11-26 % av patienterna med den högre nivån hos EHS. Autoantikroppar mot myelin fanns hos 33 % vid EHS, 25 % vid MCS och 39 % vid samtidig EHS och MCS. Melatonin, eller snarare en nedbrytningsprodukt i urinen, 6-OHMS var sänkt hos alla patienter, indikerande ett nedsatt försvar mot fria radikaler och en möjlig förklaring till sömnstörningarna. Ungefär 20-30 % av patienterna kunde inte diagnosticeras enligt ovanstående mätdata, men även dessa hade nedsatt blodflöde i hjärnan.
Belpomme och medarbetare anser att histaminfrisättning är en nyckelsubstans och att nivån mycket väl kan vara förhöjd lokalt även hos dem som inte har detekterbart förhöjda nivåer i blodet. Histamin kan leda till en kaskad av effekter och tillsammans med S100B, nitrotyrosin och nedsatt blodflöde orsakar försämrad integritet i blod-hjärnbarriären vilket leder in i en ond cirkel med alltmer ökad inflammation i hjärnan. Oavsett vilken faktor som initierar processen och möjliga andra miljöfaktorer som är inblandade så ökar risken för neurodegenerativa sjukdomar. Belpomme diskuterar även magnetfältskänsligt järn i hjärnan och amalgam som möjliga bidragande faktorer.
