- Forskning
I ett friskt skelett byggs benvävnaden ständigt om, gammalt ben bryts ner och nytt bildas. Obalanser gör att man antingen bildar för mycket ben eller för lite. För lite benbildning skapar osteoporos, vilket i dag medicineras med bisfosfonater.
Osteoporos föregås av att särskilda celler (osteoklaster) löser upp hydroxylapatitkristaller med syra och därefter bildas enzymer som bryter ner benvävnadens proteiner. Detta är en naturlig process som ska följas av ny benbildning. Om benbildningen inte sker i samma takt som nedbrytningen får man benskörhet eller så kallad osteoporos.
De så kallade osteocyter är celler med stor betydelse för benbildningen. De ligger långa tider overksamma i hålrum (lakuner) i benvävnaden. Tvärt emot vad man tidigare trodde kan de kommunicera och påverka celler som bryter ner och bygger upp ben. De bildar till och med hormoner.
Osteocyterna kan påverka benet runt själva hålrummen de är inkapslade i och vid amning bidrar detta till att kalcium frigörs till bröstmjölken. Än märkligare är att osteocyterna kan påverka kroppen genuttryck, dvs bestämma vilka proteiner som ska bildas genom att sätta på eller stänga av gener.
Osteokalcin är ett hormon som bildas av dessa speciella benceller, vilket kan påverka insulinet och vårt vita fett. Möss som saknar förmåga att bilda osteokalcin blir feta och får högt blodsocker. Detta beroende på brist på insulin.
Osteocyterna kommunicerar således med omgivningen trots att de ligger tillsynes inkapslade i hålrum i benet. De kan påverka njurens utsöndring av fosfater, bildningen av fettceller, utveckling av lymfkörtlar och mycket mer. De har således mycket större betydelse än vad man tidigare trodde. Att påverka deras aktivitet är viktigt för att minska besvären för dem som är bensköra.
Osteocysterna är märkliga på det sättet att de är långlivade och inte nybildas så ofta. Aktiva påminner de om nervceller. Kanske har de ännu fler funktioner än vad man i dag tror.
Om allt detta har Ulf Lerner professor emeritus från Göteborg skrivit en artikel i Tandläkartidningen. Vore intressant om han också kunde skriva om betydelsen av liknande celler i tänderna.
