Känslighet för kvicksilver och amalgam är ärftligt

På IAOMT:s (International Academy of Oral Medicine & Toxicology) möte i helgen hölls ett föredrag om kroppens avgiftningssystem och forskning om ärftlig påverkan av känslighet mot kvicksilver och amalgam. Känsligheten varierar således mycket mellan olika individer.

Peter Söderkvist, professor från Lindköpings universitet, berättade om den komplicerade genforskningen och hur man med dagens metoder kan läsa av arvsmassan för att upptäcka olikheter och skillnader. Han pratade också om kroppens avgiftningssystem med inriktning på det så kallade cytokrom P-450-systemet som tillverkar många olika enzymer var och en viktig för metabolisering och utsöndring av främmande ämnen. Han redovisade också forskning vid Linköpings universitet på musstammar som är känsliga respektive resistenta mot kvicksilver.

Vi fick veta att avgiftningssystemet främst finns i levern, men även i andra celler. Gener eller avvikelser i gener bestämmer om man är en snabb, måttlig eller långsam avgiftare. Tandvårdsskadeförbundet har erfarenhet av troliga långsamma avgiftare där det tar mycket lång tid innan kvicksilver försvinner ur kroppen. Hos dessa finns inte eller saknas delar av genernas aminosyrasekvenser, berättade Peter Söderkvist. Det gör att ett specifikt enzym som behövs för avgiftningen antingen inte tillverkas alls eller tillverkas i alltför små mängder.

Troligen är det bara en mindre del i P-450-systemets gener som har möjlighet att avgifta från kvicksilver. Men helt klart är att det finns stora genetiska variationer. Peter Söderkvist berättade att det även finns andra system för avgiftning och att han under detta föredrag inte kan täcka allt.

Glutation, säger Peter Söderkvist, är viktigt för utförsel av kvicksilver ur kroppen. En del personer har helt eller delvis förlorat förmågan att bilda glutation vilket är ett arv från föräldrarna. För dem är det således svårt att avgifta kroppen.

Han berättade också om försök med möss där det finns musstammar som inte alls tål kvicksilver utan får besvär med njurarna och immunsystemet och blir sjuka vid låga halter. Hos en annan musstam är det tvärt om det behövs relativt höga halter kvicksilver för att de ska reagera och denna musstam betecknas som ?resistent? mot kvicksilver. Genom att korsa dessa med varandra försöker forskarna nu identifiera vilka delar i arvsanlagen som gör att känsligheten är stor respektive låg. Redan nu har de kommit fram till att en av orsakerna finns hos ett protein som även människan har. De är helt klart något på spåret som i framtiden kan förklara att en del blir väldigt sjuka av sina amalgamfyllningar.

Mer om Peter Söderkvists forskning
Per Hultmans forskning om kvicksilverkänsliga möss.