- Forskning
- Hälsa
Antimon är en metalloid och har likartade egenskaper som arsenik och gifteffektema är likartade. Tidigare användes ämnet främst i blylegeringar, men har under de senaste decennierna fått allt större användning för att förstärka flamskyddet av brom- och klorföreningar i ett stort spektrum av produkter. Användningen av antimon har ökat med 40 % mellan 2000 och 2011, från 147000 ton till 206000 ton.
Antimon är alltså avsiktligt tillsatt i många produkter, men en ytterligare orsak till den vittspridda förekomsten är plaståtervinningen, där ursprung och innehåll i plasten som blir till nya produkter oftast är okänt.
Forskare från England och Schweiz har med en portabel, handhållen röntgenspektrometer mätt halten av antimon i ett stort antal produkter: elektronik, förpackningar för föda, kläder och möbler, hushållsprodukter, konstruktionsmaterial, leksaker, hobby- och kontorsmaterial, fritidsartiklar och inredning i bilar. Halter från cirka 20 mikrogram/g kunde detekteras med metoden. För ett mindre antal produkter kalibrerades spektrometermätningarna med att lösa upp prov i koncentrerade syror och mäta med annan metod.
Det antimon som mättes fanns mer eller mindre fast bundet eller inbakat i plaster, gummi, textilier, skum, fibrer och vax eller tillsatt till färger och ytbeläggningar på olika produkter. I studien mättes antimon i 750 olika varor och material och halterna varierade mellan 19 och över 400 mikrogram/g. Uppmätta halter beror även på provets tjocklek och mättid och verkliga nivåer kan vara högre i en del produkter.
Antimon detekterades i 150 fall, cirka 18 % av alla prover med högsta halterna inuti bilarna och i elektronik (mest och i en del fall över 1 % av vikten), följt av leksaker och hobbyprodukter, och lägsta i rengörings- och förvaringsprodukter. Förpackningar för livsmedel av PVC, polyvinylklorid, l innehöll relativt låga halter, men textilier, kontorsutrustning och sportartiklar låg i en mellannivå. Tekniska produkter som termostater, den vita sockeln på lågenergilampor och andra saker gjorda av PET, polyetylen, inklusive vattenflaskor, har höga halter. I polyetylen har troligen antimon ingått som katalysator vid tillverkningen. I fall där man inte funnit att antimon avsiktligt tillsatts tillsammans med brom som flamskyddsmedel kommer förekomsten troligen från återanvänd plast.
Upptaget i kroppen beräknas för hudkontakt vid bar hud i kontakt med antimonbehandlad möbelklädsel beräknas till max 20 mikrogram/g och dag om man tillbringar 25 % av sin tid på sådana ytor. Viktigare är läckaget från födoförpackningar och leksaker. I PET-flaskor med vatten eller citrusdryck är läckaget en funktion av tid, temperatur, pH och närvaro av kolsyra. Halten ligger under EU:s tillåtna nivå, men kan knappast vara en nyttig tillsats. Högre halter uppkommer om man värmer mat i en PET-förpackning i mikrovågsugn. Speciellt är innehållet i leksaker bekymmersamt där halter över 60 mikrogram fanns i 24 prov och överstigande 560 mikrogram/g i 13 prov. Hur mycket som barnen får i sig är okänt, men två prov där läckage-test i saltsyra gjordes översteg utlösningen EU:s gränsvärden.
Antimon kommer även ut i naturen i form av sopor vid förbränning och deponering och i plastprodukter som hamnar i havet men problemet är ännu inte lite beaktat. Möjliga hälsoeffekter av den vidspridda exponeringen för antimon är ännu knappast undersökta.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0048969717301596
