Ledare

Vari består skillnaden i agerandet när nya forskarrapporter visar på risker för människors hälsa? Är det farligare med akrylamid i mat än det ständigt läckande kvicksilvret i tänderna som maten tuggas med? Eller är skillnaden den att akrylamiden i livsmedel övervakas av Livsmedelsverket, medan kvicksilvret från amalgam hanteras av Socialstyrelsen?

Är skillnaden den att Livsmedelsverkets ansvariga tar större ansvar för människors liv och hälsa än den myndighet som faktiskt har det högsta ansvaret för att människor inte i onödan ska riskera allvarliga skador?

Historien visar att andra myndigheter handlat mer kraftfullt än Socialstyrelsen. Läkemedelsverkets kraftfulla agerande mot tvålar som innehöll två procent av det giftiga ämnet kvicksilver, en produkt som saknade större spridning i populationen men ändå förbjöds, manar till efterföljd.

Allmänheten har rätt till ärlig information

Med produkter som bevisligen kan skada individerna på flera sätt ligger myndigheterna lågt. Neurosedynets skador tilläts fortsätta längre än nödvändigt därför att myndigheten först lät fabrikanten dra in produkten. Under tiden gavs ingen information till allmänheten.

Vid FRNs presskonferens i februari 1998 besvarades frågan om varför man inte hade berättat sanningen om amalgamets risker med svaret: ?Förr skulle man ju inte skrämma allmänheten men nu har man en annan syn från forskarnas sida, man ska informera!?

Den information som fortfarande ges till allmänhet och media är trots allt den att riskerna inte är så stora med okontrollerade och giftiga tandlagningsmaterial! Man tillåter dem som har en positiv amalgaminställning att debattera i medierna men släpper inte fram motståndarna på lika villkor. I delar av USA tvingas nu tandvården motsträvigt att informera om att amalgamet innehåller kvicksilver. Där har man trott sig få silverfyllningar!

Biverkningsrapporteringen fungerar ej

Det bedrövligaste är att man tar till argument som att biverkningsrapporteringen av amalgamskador har minskat! Varför? Av det enkla skälet att biverkningsregistret i Umeå aldrig har fungerat som det var tänkt. Riksdagsbeslutet har förfuskats.

Även efter överflyttningen till Läkemedelsverket har Socialstyrelsen genom att lägga död mans hand över rapporteringsmöjligheterna sett till att sanningen inte kommer fram om det i särklass värsta material som den så kallade vetenskapen har ställt sig bakom. Detta trots att det i ett antal vetenskapliga artiklar bevisats att amalgamet är skadligt för tänderna. Med amalgamets införande skapades endast nya behov av fler och större lagningar. Detta har redovisats både av Westcott 1844, Wakai 1936 och senare av M Silva och hennes medarbetare 1987, dvs då det senaste amalgamkriget nådde sin kulmen.

Forskare misstänkliggörs

Vart tog dessa resultat vägen? Nådde de allmänhet och media med samma krisrubriker, debattprogram i TV och snabbinkallande av WHOs experter?

Naturligtvis inte. Varje försök från seriöst arbetande forskare och representanter från handikapporganisationen bemöts med arrogans, hånfullhet och ständigt återkommande rapporter om hur fel vi hade och har. Riskerna förringas till att begränsas till ?några få individer? som får allergi och lichenoida förändringar!

När det gäller forskare som rapporterat om för samhället obekväma resultat är tendensen alltid densamma vare sig det rört sig om akrylamid, kvicksilver, asbest eller mobilmaster.

Genom att misstänkliggöra forskarnas resultat och avsikter med påståenden om att dessa enbart på detta sätt försöker få medel till fortsatt forskning har man flyttat fokus från resultaten till en fråga om egna ekonomiska intressen! Man borde vända på kuttingen och se vilka och vad som driver dem som försvarar amalgamet. Är det inte pengar och prestige som styr?

Vem tar ansvar?

Att gifter som arsenik och akrylamid kan ge upphov till systemsjukdomar accepteras, men av någon anledning kan vare sig patienter eller personal insjukna av kvicksilver, trots att kvicksilver och andra metaller är oerhört giftiga och oftast dödskallemärkta.

Är det skillnad på agerandet från myndigheternas sida om det rör ämnen där man kan gå på enskilda företag eller multinationella livsmedelskedjor och när produkterna har välsignats som säkra av dentalindustrin och tandläkarkåren med staten som huvudansvarig för spridningen?

Är det risken för att människor ska börja begära skadestånd för sina förstörda liv som gör att inget händer trots alla utredningar och riksdagsbeslut i frågan?

Vem ska få del av de aviserade 35 miljoner kronorna som regeringen nu har lovat ska komma? Blir det som vanligt ett nytt sätt för Tandläkarhögskolorna att förstärka sina kassor, så att de kan komma med nya argument för att okontrollerade tandlagningsmaterial fritt får säljas, användas och stoppas in i tänderna på intet ont anande patienter, med bedyranden om att allt är så bra, så bra. När ska vi få det resultatet, att de som har kunskaper får de medel som de behöver för att kunna hjälpa medborgarna och inte stjälpa dem?

Tydliga signaler hade välkomnats!

Vi har sett hur man från Socialstyrelsens sida först har låtit bli att agera inför viktiga forskningsresultat som att kvicksilver alltid läcker från fyllningarna. Man har inte brytt sig om att amalgamet som sådant förstör och bryter ner dentinet, man har inte agerat kraftfullt mot riskerna för njurskador, inte heller för riskerna för övergången till fostret från moderns fyllningar, inte när det gäller personalens risker, inte när det gäller biverkningsrapporteringen, kort sagt man har inte alls brytt sig om alla de människor som har skadats eller de rapporter som borde ha föranlett samma pådrag som nu Livsmedelsverket har gjort när det gäller akrylamiden.

Vilka skäl som döljer sig bakom detta faktum kan man bara spekulera i, men nog är det många frågor som hopar sig vid en jämförelse. Särskilt som man från samhällets sida så gärna vill sänka ohälsotalen samtidigt som man negligerar riskerna med det perpetum mobile-tillstånd, som tandvården med sin amalgamanvändning har skapat.

Moment 22

Att detta mer har handlat om amalgam än om alla andra okontrollerade och synnerligen tveksamma tandlagningsmaterial förringar inte riskerna med andra produkter. I dag är till exempel riskerna med implantat av titan till många över 65 år en mycket stor fara, då ingen hänsyn tas till hur det för övrigt ser ut i munnen på dem som nu ska få billigare tandvård. Blandningar av 4-5 olika metallkonstruktioner är vanliga.

Riskerna för biverkningar av titanet förnekas kategoriskt och rapporteras inte, så tyvärr finns det många stora arbetsuppgifter framöver. Det finns exempel som visar att en 80-årig patient, som har fått titanimplantat i underkäken, har fått en olidlig värk. Patienten har ordinerats stora doser smärtstillande mediciner och därefter blivit beskylld för att vara tablettmissbrukare!

Tandläkaren vägrar att ta bort implantaten då denne anser att inga biverkningar kan uppstå av titanet! Argumenten är desamma som för amalgamet, man kan inte bli sjuk av materialet!

Biverkningsrapportering sker naturligtvis inte då vårdgivaren anser det uteslutet att behandlingen kan ha utlöst smärttillståndet.

Den här typen av självpåtagen censur när det gäller biverkningsrapporteringen gör att denna blir dålig, rent av undermålig. I det sammanhanget har Socialstyrelsen rätt, det föreligger en klar underrapportering av biverkningar. Men detta beror på brist på information om att alla avvikande reaktioner ska rapporteras.

Beslut ska efterlevas!

Det räcker verkligen inte med dessa ständigt återkommande utredningar och löften om åtgärder! Nu gäller det handling och behandling av ett enormt samhällsproblem. Det går inte i all evighet att sopa problemen under mattan som många har försökt att göra.

Kombinationen av metaller som vandrar i kroppen och all ny teknisk utrustning, alla nya påfrestningar genom elektromagnetiska fält, mikrovågor och annat, måste tas i beaktande då man ser hur ohälsotalen bara ökar. De som är sjuka önskar inget hellre än att bli friska eller friskare så de kan bemästra sina symptom och sin sjukdom.

Och trots att de patienter som saneras på ett säkert och korrekt sätt har en tillfrisknandegrad på över 80 procent, så vägrar Socialstyrelsen att ta till sig av dessa resultat. Hellre ser man till att den enda amalgamenheten läggs ner, då en så hög frekvens av tillfrisknande inte finns rapporterad för någon annan behandling. Det måste ha varit mycket besvärande för amalgamisterna att denna klinik hade en väntelista på över 5.000 patienter.

Okänsliga och okunniga

De politiker och andra som påstår att människor sjukskriver sig i onödan borde få smaka på hur det är att vara misstrodd, förlöjligad och kontrollerad av oförstående och okunniga vårdgivare. ?Vi har sagt det förut och kommer att upprepa det tills det händer i praktiken; ta vara på våra erfarenheter, våra tandläkare och läkares kunskaper, använd dem på ett korrekt sätt och resultaten kommer att visa sig i form av sänkta ohälsotal och en friskare befolkning?

Då gäller det att inte bara lova inför valen utan också se till att besluten efterlevs uppifrån och ner.

Paradigmskifte behövs!

Samma principer måste naturligtvis gälla som det gör i industrin. När verksledningen anser att en produkt ska upphöra att produceras sker detta också, oavsett hur många på verkstadsgolvet som knorrar över att behöva lära sig något nytt!

Samma regler ska självklart gälla för tandläkarhögskolorna, i läkarutbildningen och i all annan vårdutbildning. Då allt fler tandvårdare insjuknar på olika sätt i allvarliga sjukdomstillstånd är det nödvändigt att äntligen på allvar se över tandvårdens totala arbetsmiljö.

Alla de miljögifter som hanteras i tandvården måste man nu på ett kraftfullt sätt kontrollera och reducera, man kan inte bara se på stress och ökade krav på effektivitet.

Att strunta i information om riskerna med olika tandvårdsmaterial innebär att nyutbildade inte har ett korrekt utbildningsunderlag. Får alla besked om att ta tandvårdsmaterialets biverkningar i beaktande och göra något åt det kan också vårdkonsumtionen på sikt minska om viljan, modet och intresset finns.

« Tillbaka

Sök på hemsidan


Bli medlem i Tf (nytt namn Tandhälsoförbundet).
Anmäl dig online

​Alla går till tandläkaren!
Tf ger objektiv information och arbetar för bra och giftfri tandvård. Du har alltid nytta av Tf och behövs som medlem. 

Förutom denna hemsida se här:
- Om amalgamsanering 
(hemsida)
- Sjuk av tänderna (Youtubefilm)
Sjuk av titan, (Youtubefilm) 
- Amalgam och avgiftning, föredrag psykiater Blomberg (Youtubefilm)

Pressmeddelanden
Hantera ditt medlemskap
Logga in på Min sida. Avi om årets medlemsavgift har kommit via Bizsys AB i samverkan med Föreningssupport som sköter medlemsregistret. 

Detta är Tf

Tänderna är en del av kroppen och kan ge upphov till besvär även utanför munhålan. Tf informerar om biverkningar av tandvårds-material, risker med rotfyllningar och kopplingar till kroniska sjukdomar och funktionshinder. Tf ger stöd till medlemmarna och arbetar för så riskfria tandvårdsmaterial som möjligt. Den största framgången är förbudet mot amalgam som trädde i kraft 2009. Tf fortsätter att ge objektiv information i olika tandvårdsfrågor. Förbundet står helt fritt från kommersiella intressen.

Tf arbetar för:

  • Att sjukvårdens högkostnadsskydd ska gälla all tandvård.
  • Korrekt information om risker för biverkningar av material inom tandvården.
  • Mindre riskfyllda tandvårdsmaterial och tekniker.
  • Helt metallfria tandvårdsmaterial.
  • Att alla som blivit sjuka eller funktionshindrade av tandvården ska ha rätt till samma vård och rehabilitering som andra.
  • Att alla ska ha rätt att byta ut sina giftiga amalgamfyllningar utan kostnad.
  • Att byte av alla dentala material inklusive proteser och implantat sker utan kostnad vid misstanke om biverkningar.
  • Att ett fungerande biverkningsregister upprättas för material som används i tandvården.

Gå med i Tf för att få hjälp och information eller bli medlem för att stötta förbundets verksamhet. Tf arbetar till största delen ideellt och ser därför gärna fler ideella krafter eller gåvor. Tf behövs för att ta tillvara patientens intressen och för att påverka utvecklingen.

Bidra gärna

Bidra gärna till vårt arbete genom att donera pengar till förbundet eller forskningsfonden. Sätts in på bankgiro: 226-4885 eller swisha till mobilnr 123 24 15 222.

Kondoleanser kontakta Tf via mail eller telefon för uppgifter om den avlidna inklusive adress. Skickas senast dagen efter beställning. 

Kontakta oss
Tandhälsoförbundet
Bellmansgatan 30
118 47  Stockholm
Tel 08-428 92 42 (teltid vardagar kl 10-13)
info@tf.nu
fragor@tf.nu (för frågor om tänder och hälsa)

Råd och stöd  
Råd och stöd kan ges via telefon 08-428 92 42 kl 10-13 alla vardagar samt måndag kl 16-18 och onsdag kl 19-20. 

Mailfrågor
Frågor besvaras även via mail: fragor@tf.nu