Det senaste utspelet – att man måste decimera rådjursstammen i tätorter på grund av risken för Borrelia – är närmast skrattretande, när man vet vilket ointresse samma myndighet har intagit när det gäller att skydda allmänheten för andra sjukdomstillstånd.
Det är otvetydigt så, att vissa gifter kan påverka människans nervsystem. Det är välkänt att vissa mediciner skapar inte bara neurologiska skador utan också rena missbildningar.
Neurosedynet blev omöjligt att förneka, det syntes för tydligt. De som arbetat med flygbränsle fick efter många års kamp erkännande. Tunnelbyggarna i Hallandsåsen hade säkert förnekats i det längsta de också om inte korna hade fått kramper och behövt avlivas. Massmediaupbådet innebar, att experterna inte kunde skylla tunnelarbetarnas besvär på för stressigt arbete och för högt alkoholintag, även om försök gjordes i den riktningen.
När det gäller andra allvarliga arbetsrelaterade sjukdomar har man uppträtt på ett sätt som allvarligt ifrågasätter myndigheternas trovärdighet.
Kvicksilver är ett av jordens mest potenta gift. Under alla år som tandvården har använt eller bearbetat amalgam, har all personal utsatts för den giftiga påverkan som kvicksilver i alla former innebär.
Om en forskare vid ett laboratorium vill göra ett försök med ämnet, så följer att forskaren i detalj ska redovisa hur, på vilket sätt och med vilka säkerhetsanordningar kvicksilvret ska bearbetas.
I tandvården saknas dessa rutiner. Man har under mer än femtio år låtit kvinnorna i tandvården hantera detta oerhört giftiga ämne, utan att de tidigare fått reda på hur de ska skydda sig mot ånga eller hudpenetration.
De som insjuknat har som regel fått diagnoser, som visat att de har fått olika neurologiska eller immunologiskt betingade sjukdomstillstånd, om man inte har begåvat dem med psykiatriska diagnoser.
När samhället fått veta, att dessa risker fanns i den av staten subventionerade tandvården, har det gällt att på alla sätt försöka misstänkliggöra dem som hävdat arbetsmiljöriskerna. Detta trots att man i flera statliga utredningar har påpekat att man snarast bör göra sådana utvärderingar.
När Anna-Greta Leijon satt som ordförande i den Arbetsmiljökommitté, som skulle utreda vilka som var de farligaste jobben i Sverige, tillskrevs hon om de risker som tandvårdspersonalen utsattes för. Svaret kom så småningom. “Vi har tagit emot ert brev”, men ingen åtgärd vidtogs.
FRN utredning
Då Forskningsrådsnämnden (FRN) fick regeringens uppdrag att utreda amalgamfrågan hördes ett stort antal experter. Den världsledande professorn i yrkesmedicin, D. Echeverria, som presenterade ett stort amerikanskt försök, visade att riskerna för skador på personalen grovt har underskattats.
Man konstaterade, att många av de undersökta tandläkarna hade uppenbara koordinationsproblem och andra störningar, som inte går att fånga upp om man inte gör ordentliga undersökningar med betydligt noggrannare testmetoder än som hittills har använts.
Vad händer?
Tar Socialstyrelsen och Arbetar-skyddsstyrelsen några initiativ? Har alla de tandvårdare, som velat bidra till en bättre tandhälsa för befolkningen men fått sin egen hälsa förstörd, fått upprättelse?
Har deras uppgifter omvärderats efter det att denna rapport publicerats? Har Socialstyrelsen gått ut med varningar på ett tydligt sätt att alla gravida med amalgam-fyllningar riskerar att föra över kvicksilvret de har i sina fyllningar till det ofödda barnet eller vid amningen i modersmjölken?
Har man berättat i Läkartidningen eller i stort uppslagna pressmeddelanden – i likhet med detta om rådjuren – att kvicksilver från amalgam sänker njurfunktionen med 50 procent? Har man berättat att kvicksilver från nedsvalt amalgam till mycket stor del ansamlas i tarmen (det som inte sätter sig i hjärnan) och bidrar till att allt rötslam är så fullt av kvicksilver så att det inte kan spridas på åkrarna?
Har man talat om att barn riskerar att få beteendestörningar på grund av kvicksilverpåverkan från moderns fyllningar? Har man funderat över varför vi har så många barn idag med läs- och skrivsvårigheter? Har man tänkt ta reda på hur stor kvicksilverbelastning dessa mödrar hade? Har man funderat över möjligheten att samma typ av inlärningsproblem, som man ser i djurförsök, också kan slå igenom på människa?
Har man alls tänkt att allmänheten och vården ska få reda på vilka slutsatser som vissa forskningsresultat har gett? Är det så – som en involverad tjänsteman uttryckte det för många år sedan – att “när den här amalgambärande generationen dör ut, så är problemet ur världen”? Är det någon som på allvar kan tro det, när vi nu vet att giftet sprids till nästa generation?
Våra myndigheter har fått ett uppdrag av oss medborgare, hur sköter de detta uppdrag? Politiker får sina förtroendeuppdrag i allmänna val, våra myndigheter utses på annat sätt.
När får vi en granskning av myndigheters företrädare så att inga tvivel kan föreligga, att ingen som helst inblandning finns, vare sig från läkemedelsindustrin, försäkringsbolagen, dentalföretagen eller i allmänt vän-skapskorruptivt syfte?
Är Sverige så fritt från myndighets- och maktmissbruk som vi gärna vill tro?