Från den 1 januari 1999 ska amalgam inte längre finnas med i tandvårdstaxan och enligt regeringens förslag ska amalgamet inte få säljas efter år 2001.

Det är ett steg på vägen, men nu måste vi också få beslut som innebär att de som skadats av kvicksilvret får vård på lika villkor samt att barn och barnbarn slipper den belastning som kvicksilverpåverkan från amalgamet innebär.

I regeringens proposition till tandvårdsreform finns positiva förslag, som kan komma att innebära att våra mångåriga krav om vård inom hälso- och sjukvårdens ramar kan bli aktuellt för dem som har insjuknat av olika tandersättningsmaterial. Denna självklarhet har det tagit mer än 10 år att få beslutande politiker att förstå, men än återstår behandlingen i utskotten och riksdagsbeslut.

Då det i propositionen döljer sig ett par märkliga förslag, har förbundet tillskrivit de utskott som är involverade i frågan.

Förhandsprövningen måste bort
Framförallt måste förslaget om förhandsprövning inom hälso och sjukvården tas bort.

Om en förhandsprövning ska ske just för dem som har en överkänslighetsreaktion mot olika tandersättningsmaterial, så riskerar vi att hamna ur askan i elden.

Vi kan kallt räkna med att de byråkrater som ställs inför sådana beslut kommer att rekryteras bland omplacerade tandläkare, som inte har förstått ett enda dugg av problematiken.

Det måste ses som en allvarlig inskränkning för läkarna om deras rätt och möjlighet att ställa diagnos och föreslå adekvat behandling försämras. Detta måste läkarnas fackliga organisationer agera starkt emot. Vilken annan diagnos eller andra. sjukdomstillstånd kommer undan för undan att ställas under byråkratisk prövning för att få behandlas om detta förslag går igenom i riksdagen? Socialstyrelsen har ju gång på gång slagit fast att tandläkarna inte har rätt att överpröva eller att ställa medicinska diagnoser.

Nu föreligger ett förslag där man vill låta diagnostik och nödvändig medicinsk/odontologiskbehandling ställas under odontologiska och ekonomisk/byråkratiska regler utan rätt till överprövning för den enskilde. Man frågar sig om utredaren alls har tänkt på konsekvenserna av förslaget?

FRNs slutsats “hälsorisker med amalgam” erkänns
Forskningsrådsnämnden (FRN) har samtidigt med regeringens avvecklingsförslag lämnat sin slutrapport till regeringen. Naturligtvis tonade man ner alla de fakta som kommit fram om kvicksilver/amalgamets hälsorisker.

Efter flera överläggningar och sammanträden har slutsatsen ändå blivit den att “förekomst av personer med amalgamorsakad ohälsa kan inte uteslutas.”

Det här är första gången ett officiellt organ erkänner att man kan bli sjuk av amalgam! Självklart borde man ha föreslagit ett totalstopp för amalgamet direkt.

Nu vet FRN att kvicksilver går över till foster och i bröstmjölk från moderns amalgamfyllningar. De läkare som sitter med i FRNs styrelse tar med den bakgrundskunskapen medvetet en oerhörd risk när man inte självklart ställer sig bakom regeringens förslag.

Det rimmar illa med tanke på allt prat om etik och moral och varningar för riskerna med alkohol, tobak och mediciner för foster.

Skydda kommande generationer
Den tvångs medicinering som amalgambärande mödrar utsätter sina barn och troligtvis också barnbarn för kan mödrarna inte avbryta själva, inte heller kan en väntande eller ammande mamma gå till tandläkaren för att snabbt eliminera riskerna. Då blir tyvärr risken för skador ännu större, eftersom kvicksilverbelastningen ökar vid puts och bortborrning av amalgam.

Hur vetenskapligt utbildade personer är funtade, som tydligen anser att vi kan acceptera dessa risker generation efter generation, det är en gåta. Att man ännu inte vet något om skadeverkningar, beror enbart på att inga adekvata uppföljningar har gjorts.

Inga tester finns, där man har jämfört vad som hänt med barnen till de mödrar, som erbjöds gratis och omfattande tandvård under graviditet och amning. Hur många och hur allvarliga sjukdomar och skador som exempelvis ökade allergier har flera generationers kvicksilverbelastning gett det svenska folket. Det vet ingen något om, allra minst våra myndigheter. De har förnekat och förtigit det faktum att amalgamet ständigt läcker kvicksilver. Vilka bindningar eller andra skäl detta beror på är inte klarlagt men borde granskas närmare.

Nya forskningsråden
Debatten som fördes vid FRNs första presskonferens den 19 februari i år med anledning av professor Maths Berlins slutsatser om riskerna, är befogad.

Hur har kvicksilver och andra metaller från amalgamet påverkat alla de foster och barn som utsatts för denna exponering, sedan slutet av 40 talet, då den fria mödratandvården infördes?

Varför har ingen tänkt på denna påverkan när man gör sociologiska studier och hälsouppföljningar? Varför ingår inte självklart patientens tandstatus i alla medicinska utredningar?

Genom denna underlåtenhet missar man kanske den väsentligaste informationen för att kunna dra rätt slutsatser om orsaken till patientens ohälsa.

Den skuldbelastning, som ofta lagts på föräldrarna när det gäller barns beteende kanske har sitt ursprung i oidentiferade hjärnskador som uppstått av kvicksilverpåverkan från moderns amalgamfyllningar och som senare egna lagningar har förstärkt. Med en forskning som haft mer av öppenhet inför den möjligheten och inte motsatsen skulle vi ha vetat mer.

Riskerna för tandvårdspersonalen
Man har inte ens brytt sig om att ta reda på hur många av tandvårdspersonalen som har insjuknat eller varit tvungna att sluta på grund av hälsoskäl. Ej heller hur deras möjligheter att få friska barn har sett ut.

Vi får ständigt kontakt med tandsköterskor som har insjuknat och slutat i yrket.

Man måste på samma sätt som för asbest fånga upp även dem som inte längre är verksamma inom tandvården för att få en tydlig bild av riskerna.

Inom TF har vi sedan mer än 12 år försökt att få våra ansvariga myndigheter att göra sådana studier. Något som för övrigt också skulle utföras enligt LEK utredningen 1987.

Man har istället agerat mot sjuka tandsköterskor och övrig personal och på alla sätt försökt att bortförklara deras sjukdomstillstånd med andra diagnoser. Detta trots att det finns ganska mycket vetenskapliga fakta som visar på riskerna med kvicksilverbelastning i tandvården.

Skillnaden i beteende är anmärkningsvärt, när man jämför hur mycket resurser som redan har avsatts och med vilket intresse man följer riskerna med kompositerna.

Man kan inte undgå att fundera över om strategin är den att man till varje pris måste förringa riskerna med kvicksilverarbetet i tandvården för att på så sätt få behålla amalgamet. Ändå har Sverige i lagstiftning redan 1929 slagit fast att arbete med kvicksilver och amalgam ska räknas som farligt yrke!

Något som arbetsgivarna helt tycks ha tappat bort är den skyldighet de har att informera de anställda om vilka föreskrifter och varningar som finns för olika ämnen. Det finns uppgifter i tidiga arbetsskadade fall där tandläkaren/chefen har förnekat, att hans tandsköterska haft med kvicksilver att göra!! Han påstod att det bara var amalgam hon arbetat med, inte kvicksilver!!

Detta godtog rätten. Var finns likhet införlagen? Skillnaden är att tandvårdspersonal, som blir överkänsliga mot kompositer, inte har haft några problem att få arbetsskadorna godkända, medan de kvicksilverförgiftade hinner avlida utan att få rätt.

Granska de sa kallade experterna
Vi har sett allt för mycket av vänskapskorruption på alla nivåer mellan myndighetspersoner inom olika verk. Inte minst när det gällt fördelningen av de statliga miljonerna, som riksdagen avsatte för att utreda amalgamproblematiken.

Det enda riktigt gemensamma samtliga utredningar har haft är den intressegemenskapen att sanningen till varje pris skulle förtigas. Skälen kan vara många, men den senaste tiden har man diskuterat riskerna med skadestånd både i och utanför Sverige.

Spännande prejudikat att vänta
Nu kanske allmänheten via ett helt annat skadeståndsmål, som handlar om det sulfainnehållande isoleringsmaterialet Dycal, får upp ögonen för den totala brist på kontroll och tillsyn som råder när det gäller våra tandersätningsmaterial.

Att en del människor kan bli dödssjuka av olika ämnen tycks de flesta ha förstått. Läkarna och sjukvårdspersonalen måste nu lära sig att en hel del mycket allvarliga tillstånd kan upp stå på grund av reaktioner på dolda, oidentifierade och okontrollerade tandvårdsmaterial.

Utbildning och information krävs på alla nivåer
Det kommer att krävas stora utbildningsinsatser. Inte minst handlar det om att ta till vara den kompetens som Metallbiologiskt centrum i Uppsala, IAOMT, TFs vetenskapliga råd och vi själva har i dessa frågor.

Vi anser att de erfarenheter som finns i Uppsala måste tillvaratas i ett kompetenscentrum som handlägger biverkningar av dentala material. Här är ett stort och viktigt område där varje pusselbit kan bli avgörande och där ingenting får lämnas åt slumpen.

Får vi dessutom bättre kontroll av alla material innan dessa släpps ut på marknaden och obligatorisk biverkningsregistrering, så kan vi se framtiden an med viss tillförsikt.

Revidera anvisningarna omgående
Socialstyrelsen måste mot bakgrund av det vetenskapliga material som presenterats i FRN seminanrierna slänga “Blir man sjuk av amalgam” i papperskorgen, samt omgående arbeta in alla fakta i nya anvisningar, där riskerna inte längre förnekas.

Vi måste få klara och entydiga regler utan att snegla på tidigare utgåvor och vem/vilka som har författat dessa. Kravet är; redovisa att riskerna finns, avråd tydligt och klart gravida och ammande från amalgamarbeten, puts och utbyte under denna tid via mödravårds och barnavårdscentralerna samt via tandläkarna.

Varna patienter med njurproblem så att inte livshotande tillstånd uppstår. Se till att alla med amalgam, guldkronor och broar får klart för sig att detta kan vara en kontraindikation.

Sprid FRN materialet till berörda, särskilt i högskolorna
Använd FRN materialet positivt. Framför allt måste SOS, RFV och försäkringskassorna sluta förfölja de läkare och tandläkare, som har kunskap i frågan!

Det går inte att försöka vrida klockan tillbaka. Snart är hela världen klar över vad kvicksilver från amalgam kan ställa till med.

De som försöker fortsätta förfalska uppgifter måste granskas beträffande sina ekonomiska och andra intressen. Vi ska inte tro att korruption enbart existerar i andra länder utan även i Sverige. Allt för mycket tyder på att i amalgamfrågan finns det en hel del byk att tvätta.

Förhoppningsvis kommer den nya chefen på Socialstyrelsen att inse det och agera därefter.