Den senaste medicinskandalen handlar om hur många kvinnor fått bröstcancer på grund av den frikostiga förskrivningen av östrogenpreparat.

I samma vecka som TV avslöjar detta har läkemedelsbolagen tvingats betala ersättning till de kvinnor, som skadats av p-piller. Det vill säga till dem som har kunnat anmäla och fått skadorna bekräftade av sina läkare. Alla de, som inte har fått hjälp med detta, blir utan ersättning.

Helt nyligen gav regeringen ”av nåd” 500 000 kr till dem som skadats av neurosedynpreparat.

Återigen handlar det om skador som beror på att man använt läkemedel till kvinnor utan att först ha gjort vetenskapliga studier och visat att medlen var riskfria, både för kvinnan och hennes foster.

Varning för kvicksilver i fosterlivet

När det gäller kvicksilver, så konstaterade professor Maths Berlin redan i rapporten till Forskningsrådsnämnden (numera Vetenskapsrådet) att det föreligger stora risker för foster som utsätts för kvicksilver i fosterlivet på grund av moderns kvicksilverläckande amalgamfyllningar.

De varningar, som han utfärdade då, har han både upprepat i Dentalmaterialutredningen SOU 2003:53, och framfört till andra organ som Kemikalieinspektionen. Vad gör våra myndigheter åt dessa varningar?

Ingenting. Man gör absolut ingenting, trots att man konstaterar att den psykiska ohälsan stiger i just de ålderskategorier, där man vet att mödrarna fick gratis mödratandvård och därmed fick in fler amalgamfyllningar under graviditeten. De skador som kan uppstå av kvicksilverbelastningen är bland annat DAMP, ADHD, dyslexi, beteendestörningar, njurskador, depressioner, led- och muskelbesvär samt hjärtproblem, för att bara ta några exempel.

Varför?

Den ökade sjukligheten är idag ett stort ekonomiskt problem, och olika åtgärder för att lösa det diskuteras flitigt. Men trots att kunskaper om effekterna av kvicksilver finns, så vill man inte vidta åtgärder för att tillförsäkra de skadade adekvat vård, förebygga att nya skador uppstår eller ens erkänna att kvicksilver från amalgam ger upphov till sjukdom. Varför?

Av samma skäl, som när det gällde neurosedyn, p-piller och östrogen: de ansvariga vill absolut inte erkänna att de är dåligt pålästa, att de inte bryr sig om att ta reda på fakta och att de inte heller vill lyssna på vad patienter säger.

Många amalgamskadade får allsköns psykiatriska diagnoser eller diagnoser, som bara beskriver deras symtom. Det gör dem inte friskare, lika litet som de läkemedel de behandlas med, som i bästa fall bara lindrar deras symtom. Det i sin tur innebär att de stora läkemedelsbolagen lugnt kan fortsätta med bjudresor och andra mutor, så att overksamma eller på sikt skadliga kemiska preparat har fortsatt god avsättning.

Allt i den heliga omsättningens namn och till förmån för aktieägarna, som spekulerar i folkets ohälsa.

Hur många människoliv offras?

Hur många människoliv som offras på profitens altare är tydligen totalt ointressant. Vi har sett samma mönster inom tobaksforskningen och funnit att amalgamförespråkarna också har stått på tobaksbolagens lönelistor. Vem ska uppenbara sanningen om dessa mänsklighetens dödgrävare?

Är det inte snart nog med statliga utredningar och vetenskapliga råd, som tycks sakna relevanta kunskaper men gör sig breda på allmänhetens och skattebetalarnas bekostnad?

Åtgärda tidigare försummelser!

Nytt folk på Socialstyrelsens tandvårdsenhet och andra med medicinskt ansvar borde nu snabbt åtgärda tidigare försummelser och se till att korrekt information ges alla vårdgivare. Det krävs nya anvisningar med vetenskapligt korrekta uppgifter i till exempel Socialstyrelsens författningshandbok 2004, och inte minst upplysning till universitet och högskolor, som utbildar läkare och tandläkare. Det är oförsvarligt att man fortfarande låter dem föra vidare lögnaktig propaganda om amalgamets oskadlighet.

Om Socialstyrelsen tillkännager de synpunkter, som Hans Sundbergs efterträdare Agneta Ekman framförde till oss vid den senaste uppvaktningen, kan mycket positivt komma att hända.