När nu Socialstyrelsen och Försäkringskassan levererar uppgifter om hur man med omänskliga metoder ska sänka sjukskrivningstiden jublar en del, andra, de verkligt sjuka, inser att hoppet för en mänsklig bedömning är ute. Denna allt mer hårdnande attityd beställdes av den förra regeringen och den nya följer villigt upp och verkställer i praktiken. Allt för att sänka ohälsotalen ? kosta vad det kosta vill!
Signalerna är tydliga, de som inte kan eller orkar arbeta, de ska inte heller äta. Man hänvisar till att de riktlinjer som redan basunerats ut enbart är riktlinjer, men en villig läkarkår kommer att följa systemet slaviskt annars riskerar de att hamna i onåd hos t.ex. Försäkringskassan. Några få läkare med stort civilkurage har redan protesterat. Av vissa signaler att döma kanske en förbättring är på väg från Socialstyrelsens sida, men det återstår att se hur ofta detta kommer att bli så i praktiken.
*Socialen eller ättestupan? *
Vad händer de utförsäkrade? Ska alla tvingas till socialen, eller är det ättestupan som gäller? Många har redan i desperation över att inte bli trodda, och lämnas obehandlade och ifrågasatta, redan tagit sina liv. Är avsikten att på så sätt sortera ut de icke arbetsdugliga? Tvingas sjuka till ännu mer förödmjukelser är steget inte långt borta. Mobbningen är nu sanktionerad från högsta ort. Då är ju det ?problemet? ur världen.
Nya diagnoser
Fortfarande finns det ingen av dessa experter som gjort en ärlig analys av vad som orsakar kronisk trötthet, utbrändhetssyndrom eller fibromyalgi, trots att dessa symtombilder förekommer hos de flesta som är kroniskt kvicksilverbelastade. De flesta i denna grupp är kvinnor. Dessa har genomgående skött sina tänder oftare t.ex genom mödratandvård. De yngre sjuka, både män och kvinnor, har på detta sätt fått i sig kvicksilver som foster.
Socialstyrelsen (SoS) har trots ett flertal utredningar inte öppet gått med på att det finns personer som inte tål giftet kvicksilver. Man har aldrig officiellt förklarat amalgamet som en hälsorisk. Tvärtom har man lagt tyngdpunkten på att först utreda alla andra tänkbara diagnoser med okänd genes (orsak) och på så sätt bäddat för den explosiva utvecklingen av tidigare nämnda diagnoser.
*SoS har alltid mörkat *
Det är uppenbart av större vikt för SoS och deras experter att mörka kvicksilverproblematiken av hänsyn till helt andra intressen än det som är SoS:s absolut främsta uppgift ? den att se till att medborgarna kan få bästa möjliga hälsa.
SoS ska inte medverka till att dölja de felsteg som gjorts sedan decennier av omsorg om ekonomiska intressen och rädsla för sanktioner i läkemedelsoch dentalindustrin samt försäkringsbolagen i USA. Exemplen från USAs läkemedelsföretag, som trots allt avslöjats, borde innebära att man från politikers och myndigheters sida intar en avvaktande attityd och inte ?köper? alla lögner.
Nya fakta okända i vården
Med rätt åtgärder kan 70-80 procent av de tandvårdssjuka få en väsentligt bättre livskvalitet genom den i sammanhanget ringa insatsen av tandsanering för ca 10 000 kr i genomsnitt enligt Sveriges kommuner och landstings kostnadsberäkning.
Detta förutsätter att tandläkaren skyddar patienten mot kvicksilverånga och partiklar vid bortborrningen, samt att inga nya metaller används eller gamla lämnas kvar.
Trakasserier
De vårdgivare som under 30 års tid har försökt hjälpa patienterna har tyvärr oftast trakasserats och förföljts av SoS:s hantlangare. Få om ens någon har sluppit anmälningar och varningar. De som ägnat sig åt häxjakt har samtliga varit fanatiska proamalgamister med mycket dunkla avsikter.
Det finns många stenar att vända på i denna fråga, inte minst när det gäller bindningar till ekonomiska intressen och möjlighet att få professorstitlar och stipendier utomlands. De värsta förespråkarna har fått breda ut sig i fackpressen utan att motargumenten har tillåtits bli publicerade. Vem tar ansvar för att medierna också förts bakom ljuset?
Ingen säker gräns för kvicksilver
Frågan har nu drivits i 30 år av Tf. Före andra världskriget visade kemisten professor Alfred Stock och hans efterföljare på riskerna.
I den senaste statliga utredningen, SOU 2003:53, har det fastslagits att det inte finns någon säker nedre gräns för påverkan av kvicksilver, samt att alla läkare bör beakta denna aspekt gentemot sina patienter. Men inget görs ? tvärtom tvingas patienter till passiv sjukskrivning under felaktiga diagnoser på grund av okunskap och SoS:s brist på agerande.
Utbildningar som skett i SoS:s regi har förstärkt den attityd som nu breder ut sig som en löpeld. Det man inte kan eller vill förstå, eller det som inte syns i enkla labprover, det finns inte. Patienten döms som hypokondriker eller fuskare.
Ekonomiska intressen
Vi har sett förut att det ena området efter det andra först har förnekats som risk och senare, då bevisen blivit för tunga, t.ex. ifråga om asbest, rökning och inte minst allergier, till slut har accepterats som verklig sjukdom. Men alltid har de ekonomiska intressena varit starkare än patientintresset. Nu senast jagar Försäkringskassan arbetare med difenylskador, och tandsköterskor med kvicksilverförgiftning nekas ersättning osv.
Den mobbning som tandsköterskorna utsatts för, när de fått korrekta diagnoser, är en skam för samhället.
Patienterna lider
Den avsatte vd:n på Nobel Biocare får trots kritik ett avgångsvederlag på över 40 miljoner kronor!
Inga åtgärder vidtas för de patienter som lider svårt av de misslyckade och infekterade implantaten. Man upprepar samma mantra som för amalgamet. Det finns inga biverkningar av titan, alla tål det!
Men historien upprepar sig. Det som först var psykiskt visar sig vara effekter av de gifter som människan inte tål. Påståendet från förra medicinalrådet Hans Sundberg att människor tål en del kvicksilver eftersom det finns i naturen, borde gått i graven med honom. Men detta påfundet tycks fortfarande leva kvar i vården. Om man i alla sammanhang tar tandstatus och fosterbelastning på patienter, skulle det snart visa sig hur ofta kvicksilvret och andra metaller stör den mänskliga organismen. Detta kräver dock att SoS tar bladet från munnen och ger anvisningar om att tandstatus med fyllningar, kronor och andra restaurationer alltid ska journalföras och tas i beaktande enligt slutsatserna i SOU 2003:53.
Okunskap får inte styra
På samma sätt som en gång pollenallergikerna blev psykförklarade, men fick upprättelse, kommer kunskapen om kvicksilverpåverkan att en dag avlösa dagens okunskap, under förutsättning att tidigare felaktiga påståenden om ofarlighet förpassas till den ovetenskapliga skräpkammare där de hör hemma. Inte minst måste kvasivetenskapliga teorier från idéhistoriker rensas ut, som de lögner de faktiskt är.
I Uppsala upprepas de gamla teorierna från den tid då man startade Rasbiologiskt centrum. Nu är detta förklätt som idé- och lärdomshistoria och får märkligt nog samma status som förr rasbiologerna hade. Har man inget lärt av historien?
Experternas makt
I vårt sekulariserade samhälle har självutnämnda experter fått leka Gud allt för länge, när de istället har företrätt de allra mörkaste makterna vi känner till.
Det finns goda skäl att granska de experter som deltar i olika utredningar. I amalgamfrågan vet vi, att man under 30 års tid alltid har valt sådana ?experter? som redan tagit ställning mot patienterna för en sjuk sak. De ?experter? som SoS och FK har anlitat för sina rigida inställningar till olika sjukdomstillstånd, måste utsättas för granskning.
Vems ärenden går de?
Vilka är de, vilken erfarenhet och kunskap har de, vems ärenden går de? Hur ofta man sätter bocken till trädgårdsmästare har ingen granskat. Inte heller ?experternas? eventuella jäv är undersökt. Allt för många av dessa tjänar två herrar.
Man bör tillsätta en kommission med de vårdgivare som har lång erfarenhet av lyckade behandlingar av tandvårdsskadade patienter. Då skulle det finnas hopp om bra resultat. Nu vältrar man över skulden för sjukdomen på den enskilde, med allt vad det innebär.
Statens enorma förluster av kvicksilverhanteringen
Den enskilde och statskassan drabbas. Tf har under alla våra verksamma år bidragit till att sänka statens kostnader genom att ?obotligt? sjuka genom rätt tandsanering blivit friskare. Detta har ännu inte föresvävat politikerna. Varje enskild 40-åring som har kunnat återgå helt eller delvis till arbete har sparat 2 Mkr till staten. Med tanke på dessa effekter borde man börja tandsanera samtliga långtidssjukskrivna för att kunna utvärdera effekterna på sikt.
