Gustav Drasch, vid Rättsmedicinska institutet i München har i en serie studier visat att största delen av människors kvicksilverbelastning kommer från amalgam, att kvicksilver från moderns amalgamfyllningar går över till foster, att även silver läcker från amalgam mm.

I en ny studie visar han nu att guld och palladium ger sig av i avsevärda kvantiteter från “guldfyllningar” i tänderna (Drasch G et. al. Gold and palladium burden from dental restoration materials. J. Trace Elem. Med. Biol. 14(2), 2000, 71-75).

Hos 81 personer, 16 utan lagningar och 65 med guldkronor eller inlägg, mättes guld och palladium i saliv, blod, urin och feces. Guldhalten i alla media korrelerade signifikant med antalet tänder med sådana lagningar. Palladium visade en svagare korrelation men fortfarande signifikant. Jämfört med kontrollpersonerna visade guldbärare 100-1000 gånger högre guld och palladiumhalter.

Guldbelastningen enligt salivmätningarna ligger väl inom mängderna man tillför vid guldsaltbehandling (auranofin) av reumatism. Vid sådan behandling är biverkningar vanliga (40-60 procent av de behandlade enl. Fass, vanligast i mage-tarmar; kontraindikation för behandling är bl.a. överkänslighet mot andra tungmetaller). Blodhalterna av guld som Drasch uppmätte ligger lägre än salivhalterna och lägre än vid auranofinbehandling (1/20) men även vid dessa halter är biverkningar vanliga. För palladium finns inga värden som man kan jämföra med eftersom endast tandvården använder metallen.