I European Journal of Oral Science rapporteras om risker med tandläkarnas höghastighetsborrar. Rapportens förste författare Marianne Forsell har dessutom påvisat nickel i amalgam. Resultaten är publicerade i en artikel i Swedish Dental Journal.

Resultaten är mycket intressanta och har rönt stort internationellt intresse.

- Jag har aldrig varit med om att få så många beställningar på särtryck av artiklar som i detta fall, säger Olle Johansson, föreståndare för forskningsgruppen och handledare till Marianne Forsell.

Problemen med höghastighetsborrarna består av de oerhört finfördelade dammpartiklar som bildas då tandläkaren borrar bort gamla fyllningar. De helt osynliga partiklarna slungas in i mjukvävnaderna runt tanden och kan till och med ta sig in i cellerna.

Riskerna för personer som är känsliga för amalgam är uppenbara. De mikroskopiska amalgampartiklarna i tandköttet läcker kvicksilver och kan ge känsliga personer allvarliga sjukdomssymtom.

- Man kan likna detta vid de metoder man använder sig av för att tatuera figurer på folk, säger Olle Johansson. Tatuerarna pickar in små färgkorn i mjukvävnaderna och konstruerar därigenom figurer som kan sitta kvar hela livet.

Nickel i amalgam

Risken för sjukdom när tandläkaren använder höghastighetsborr förstärks av att forskarna fann nickel i amalgam. Nickel är ett känt allergent ämne och kan orsaka skador i cellernas arvsmassa. Att nickel finns i amalgam har aldrig tidigare nämnts i debatten eller relaterats till några sjukdomsrisker.

Nickel påvisades genom sk energidispersiv röntgenflourescens, en mycket känslig och väl känd metod.

Plaster

Några liknande undersökningar har inte gjorts vad gäller plaster, men man kan befara en rad liknande problem som med amalgam. När plastfyllningar splittras av höghastighetsborrar bildas också mikropartiklar som slungas in i mjukvävnaderna och sätter sig fast där. Metaller kan finnas i fyllnadsmaterialet och kan då frigöras i eller i närheten av cellerna.

Farligt är också att det så gott som alltid finns kvar monomerer (de mycket reaktiva ämnena som plasten ursprungligen sätts samman av) i plasten och även dessa frigörs vid urborrningen och kan tränga in i cellerna.

Cancerrisk?

Några undersökningar har ännu inte gjorts vad gäller risken för cancer. Förutom den rent kemiskt inducerade cancerrisken kan man befara att de små partiklarna precis som asbest kan orsaka fysiska skador på cellnivå och därmed ökade sjukdomsrisker.

Det ska bli oerhört intressant att följa denna forskning. Det TF-Bladet nu rapporterar om när det gäller riskerna med höghastighetsborrar och mikropartiklar som slungas in i munhålans slemhinnor samt förekomst av nickel i amalgam kan bli början till ett helt nytt synsätt på sanering och ersättning av gamla tandfyllningar. Vi fortsätter att bevaka denna forskning samtidigt som vi rekommenderar stor försiktighet vid allt tandarbete inklusive kofferdamm för att skydda munhålan.

Ann-Marie Lidmark