Fria radikaler är inblandade i alltfler sjukdomar och skadliga effekter. Det kommer dessutom fler och fler rapporter om skyddande effekter av antioxidanter.

Att hävda att om man bara äter varierat och ordentligt så får man i sig tillräckligt med vitaminer och behöver inga tillskott, håller inte längre. Man frågar sig vad myndighetrna egentligen tror att det finns i frukt och grönsaker när man skriver: ?Inga belägg för att antioxidanter kan förebygga sjukdom, men frukt och grönsaker kan sannolikt göra det.? (Läkartidn. nr. 5, 1998, 403, referat av SBU-utredning).

Orsaken är givetvis att man stirrar sig blind på ännu så länge ofullständiga och otillräckliga epidemiologiska studier och ignorerar alla biokemiska-, cell- och djurförsök som visar skyddande effekter. Om dessa senare försök gällt möjliga läkemedel som man kunnat tjäna pengar på så skulle man satsat miljarder på att få ut dem i vården. E-vitamin kan man inte ta patent på.

Givetvis vet vi inte ännu allt som ingår i frukt och grönsaker men forskningen på antioxidantområdet går framåt med stormsteg och alltfler produkter går att köpa i pillerform i hälsokosthandeln. Där vill man givetvis ochså tjäna pengar så en sund skepsis är befogad. En god grundregel är säkert att få i sig ett brett spektrum av vitaminet och mineraler och ska man prova något särskilt så ska man inte sluta med bastillförseln. Antioxidanter är faktiskt en fråga om liv och död som bl.a. nedanstående studie belyser:

Betydelse för livslängden

Ökning av livslängden hos bananflugor genom att öka halten mänskligt superoxiddismutas i motoriska nervceller. (Extension of Drosophila lifespan by overexpression of human SOD1 in motorneurons. Nature Genetics 19, 1998, 171-4). Genom genetisk manipulation kan man minska eller öka halten av specifika enzymer, i detta fall SOD, superoxiddismutas, det enzym som tar hand om superoxidradikaler. Man vet att personer med en ärftlig form av amyotrofisk lateral skleros, ALS, har fel halt eller felaktigt SOD. Bananflugor som saknar SOD har en livslängd om ca 3 dagar, jämfört med normalt ca 45. Flugor med extra SOD lever 60-70 dagar. SOD-fattiga flugor har också ökad känslighet för strålning och gifter (paraquat, ett numera förbjudet jordbruksgift som producerar fria radikaler). Ändring av SOD i andra typer av celler än motoriska nervceller har inte alls lika stor effekt, vilket visar att just dessa celler, i alla fall hos bananflugor, har mycket stor betydelse för livslängden.

Det har i media diskuterats att den medicinska forskningen i stor utsträckning utförs på handjur och att resultaten kanske inte alls är speciellt relevanta för kvinnor som sedan är mottagare av de resulterande medicinerna. Det finns emellertid mycket mer betydelsefulla skillnader mellan djur och djur som berör alla människor som behöver mediciner.

Alla vet vid det här laget att antioxidanter har en skyddande effekt mot kemikalier. Man kan manipulera känsligheten experimentellt genom att t.ex. variera hur mycket Evitamin djuren får. Med andra experimentella variationer kan man omvandla ett försök där 90 procent av djuren dör vid bestrålning till att 10 procent dör. Uppenbart måste man hålla kontroll på sådana variationer för att få vettiga resultat.

Skillnader

Nu visar det sig emellertid att franska råttor inte är jämförbara med tyska, inte bara på grund av språket. Man har av tradition tillsatt E-vitamin till djurfodret till en, som man tyckte, lagom halt, Det är bara det att vad man tycker i ett land skiljer sig från vad man tycker i ett annat. Halten Evitamin i djurfodret varierar från 20-30 mg/kg i USA och Frankrike till 63 mg i Sverige (Lactamin) och till 150-200 mg i Tyskland. Detta har en drastisk effekt på känsligheten för olika gifter, infektioner mm. Kycklingar som har en dödlighet på 25 procent vid E.coli infektion vid 43 mg/kg vitamin E, reducerar dödligheten till 2-3 procent vid 300 mg vitamin. På motsvarande sätt förhåller det sig med en rad djurarter, kanin, råtta, mus, hund, och en rad djurmodeller för sjukdomsprocesser: hjärta-kärl, nervskador, njurfunktion, diabetes.

Det förefaller närliggande att i förlängningen fundera på alla andra betydelsefulla vitaminer, selen, zink, mm. Hur mycket skiljer sig djurförsök som är gjorda i ett selenfattigt område från sådana som är gjorda i selenrika, t.ex. Japan? Hur mycket skiljer sig kvicksilvereffekter beroende på selenhalten?

Går man sedan vidare till människa och överföringen av djurförsök till mänskliga förhållanden så inser man utan vidare att komplikationerna och variationerna måste vara ofantliga. Människor går inte på någon enhetlig diet, är inte genetiskt renodlade och är utsatta för en rik variation av kemikalier.

Något att fundera på!