Amalgam/tungmetall/kvicksilverförgiftad! Håller det på att bli historia? Nya material ges ut på marknaden, för att ge oss som är drabbade av amalgam, ett nytt leende, ett nytt liv.
Har man förvissat sig om biverkningarna från dessa nya material? Finns det tillräcklig medicinsk forskning? Följderna kan bli katastrofala när forskningens resultat förs över på människan.
Ivoclar, Polyean, Luxene (Polymethacrylate), Microbase (INPEN-acrylate) — alla nya plast/ acrylatmaterial. Är de vårt nya gissel?
Ger de oss njursjukdomar? Påverkas centrala nervsystemet? Muterar de cellernas arvsmassa?
Hur det känns?
Dina munslemhinnor förändras, din salivutsöndring påverkas. Din saliv blir seg och brun. Din salthalt förändras. Du får för mycket vatten i kroppen, du drabbas av ödem, ögoninflammation. Din kropp svullnar upp. Du får domningar och stickningar i kroppen. Händer och fötter blir otympliga.Du får svårt att gå, ta i saker, värk i leder och muskler. Du får stressymtom. Din kropp går inte ner i varv. Du vrider och vänder dig på natten. Du är inte utsövd när du vaknar, du får en frånvarokänsla. Du får svårt att minnas. Närminnet påverkas. Det svider i hårbottnen. Du tappar hår som blivit sprött och trassligt. Du får eksem i ansiktet och bakom öronen. Du får stora slemansamlingar. Du har svårt och tungt att andas.
Kan detta bero på det nya dentalmaterialet i våra tänder? I plastproteser?
Bestående men
De flesta allergiutlösande ämnen finns bland metaller, doftämnen, beståndsdelar i gummi, konsthartser, salvor, desinfektionsmedel, konserveringsmedel och läkemedel. Även om flertalet av dessa tolereras av kroppen, finns det ändå ett stigande antal individer som utvecklar allergiska reaktioner och blir överkänsliga. Om sensibiliseringen mot en substans en gång inträffat, blir den i regel bestående livet ut.
Håller vi nu på att bli skadade av acrylater/plaster/metaller?
Är acrylater vårt nya gissel?
_Ann Malmsten, Stockholm
Medlem i Tandvårdsskadeförbundet_
*Svar:*
Kontrollen av material inom tandvården är i praktiken obefintlig, både när det gäller giftighet och allergiska egenskaper.
Akrylater finns av många olika slag och är en typ av plaster som härdar genom att mindre bitar (monomerer) fogas samman (härdas) till kedjor och nätverk. Härdningen blir inte fullständig men kan öka genom värmebehandling och urlakning i kokande vatten (proteser). I kompositmaterial som härdas i munnen får patienten själv stå för urlakningen under årens lopp.
Det finns alla möjligheter för tillverkare, tandtekniker och tandläkare att misshandla materialen och förvärra problemen genom att blanda in allergiframkallande ämnen (t.ex. färger), härda dåligt och underlåta att koka proteser tillräckligt. Fabrikanterna struntar i patienternas säkerhet som slutanvändare men tvingas att skriva produktblad som registreras hos kemikalieinspektionen. Upplysningarna är ofta synnerligen bristfälliga och man får betydligt mer information om man slår upp ämnena (om de överhuvud taget anges) i kemisk och toxikologisk litteratur.
Vad gäller giftigheten hos akrylater så varierar den mycket mellan olika former. Akrylsyra, som fanns (finns?) i några material, är långt giftigare än det vanligtvis använda metylmetakrylatet (= plexiglas) och olika former av det senare.
Allergiframkallande effekter kan man aldrig helt gardera sig emot. Riskerna, både för personal och patienter, kan minskas om materialen hanteras rätt.
Akrylater finns inte bara i tandlagningsmaterial utan även i målarfärger och allehanda hushållsprodukter. Det behöver inte vara tandlagningsmaterialen som är orsak till sensibiliseringen. En amalgamskadad person är dessutom extra känslig for många kemiska ämnen.
Man kan påpeka att de som försvarat amalgamet gjort allt för att blåsa upp riskerna med alternativen — istället för att skämmas för att inget är kontrollerat i deras verksamhet och ställa krav på tillverkare och myndigheter.
Det finns definitivt personer som är allergiska mot komponenter i plaster och det är ofta svårt att hitta alternativ som den drabbade kan tolerera. Min egen erfarenhet under nu snart 20 år är dock att plasterna tolereras långt bättre än man först kunnat befara, speciellt om de hanteras rätt. Givetvis en klen tröst för den som ändå drabbats.
Slutligen måste påpekas att ordentlig kylning och utsug måste användas vid borrning och slipning i plaster. Förbränningsprodukter av plaster kan vara synnerligen giftiga.
Mats Hanson
