En hårdhänt tandläkare höll inte på att få ut visdomständerna och efter det blev all tandvård en skräckupplevelse. Mediciner skapade muntorrhet och karies och till detta oskickligt gjorda fyllningar som trillade ur eller gick sönder. Kariesangreppen förvärrades, infektioner frodades och värken från tänderna var periodvis outhärdlig. KBT hjälpte inte mot rädslan.
Ett avslut av livet kändes som enda möjligheten. Men Ann-Sofie tänkte att om tänderna tas bort kanske de outhärdliga smärtorna försvinner. Det var helt klart ett alternativ värt att pröva i hennes dåvarande situation.
Mängder av svårigheter uppstod. För det första var det svårt att hitta en tandläkare beredd att ta bort tänderna. I Sverige får man inte bestämma om man ska ha dem kvar eller inte. Tandläkare som tar bort tänder riskerar sin legitimation.
För det andra måste man bekosta tandvården själv och i detta fall trots inkompetens behandling och mediciner. Att få banklån var inte lätt. Den första banken sa nej och då var självmordet nära, men slutligen fick hon lån och hade då råd att ta bort rätt många tänder under narkos. De hela friska tänderna fick dock vara kvar, eftersom tandläkaren vägrade ta bort dem.
