Carina har haft många och långvariga besvär, som senare visade sig orsakas av infektioner i tänderna. Varbölder i ansiktet, värk och tryck i käkarna, trötthet, värk i nacke och huvud, stelhet i leder, kryp i benen, cirkulationsbesvär, ömma fotsulor, högt blodtryck, dimmig tankeverksamhet och vallningar är problem som drabbade Carina under 15 års tid.
Mina tandproblem - om infektioner i käkarna
Det dröjde länge innan besvären kopplades till tandinfektioner. En förstående hudläkare trodde att han hade fler patienter med samma orsakssamband, men han vågade inte berätta det för kollegorna. De flesta andra läkare tystnade när jag nämnde tänderna som orsak och det var uppenbart att detta fick man inte prata om.
Sedan 1989 har jag sökt kunskap för att hitta orsakerna till varbölder i ansiktet (i käkregionen), värk och tryck i käkarna, trötthet, värk i nacke och huvud, stelhet i leder, kryp i benen, cirkulationsbesvär, ömma fotsulor, högt blodtryck, dimmig tankeverksamhet och vallningar. Jag var sjuk, men jag var aldrig sjukskriven under alla dessa år.
Det var först 2004 som förbättringarna kom (se foton på mitt ansikte nedan). Det var när en tandläkare äntligen började undersöka mina tänder och det visade sig att jag hade flera inflammationer vid tandrötter och käkben. Dessa problem syntes inte på röntgen och jag fick nu förklaringen till mitt mångåriga lidande.
Här följer en kort sammanfattning av mina tandbehandlingar
- Oräkneliga tandläkarbesök under uppväxtåren och i vuxen ålder.
- 1968 gick nästan hela min lön åt till tandläkarräkningar efter att ha bytt tandläkare på grund av flyttning till Göteborg. Trots regelbundna kontroller hade inte hålen i mina tänder åtgärdats tidigare. Långt efteråt fick jag veta att min före detta tandläkare hade varit alkoholiserad.
- Åter i Växjö på 1970-talet besökte jag tandläkare årligen för att försöka ha kontroll på tänderna.
- 1983 sattes fyra tandkronor in.
- 1993-1995 togs alla amalgamfyllningar bort och 16 tandkronor sattes in.
- 2001 tog jag allergitest som visade känslighet mot nickel och palladium. Jag hade guldkronor med palladium, men fick avslag på ansökan om fyllningsbyte.
- 2003-2004 drogs 9 tänder ut (varav 8 med kronor) och inflammationshärdar i käkbenet rensades. Som ersättning för en utdragen framtand har jag nu fått ditsatt en ”komposittand”.
- Efter 4:e käkoperationen gjorde jag 28 tandläkarbesök hos ordinarie tandläkare och jag fick byta de återstående metallkronorna inom ramen för högkostnadsskyddet.
- I maj 2005 var detta arbete slutfört och därefter har jag genomgått diverse andra behandlingar för att komma vidare med mitt tillfrisknande.
Steg för steg på väg till en lösning
För några år sedan genomförde jag diverse rensningskurer, bland annat behandling med EDTA och DMSA (driver ut metaller ur kroppen). Detta gav mycket tydliga positiva effekter, men ofta förenat med smärta under behandlingsperioderna. Detta gjordes för att få bort det ”grövsta skräpet” i min kropp för att jag skulle orka existera och kunna fortsätta att sköta ett deltidsarbete utan frånvaro.
År 2001 ansökte min nuvarande tandläkare om ekonomiskt bidrag för att plocka ut mina kronor då allergitest visade att jag var känslig mot nickel och palladium. Samtliga insatta kronor innehöll 18 % palladium.
Jag fick emellertid avslag då mina munslemhinnor såg friska ut. Tandvårdsenheten påstod att det inte är vetenskapligt bevisat att man kan bli sjuk av guld eller palladium, trots påvisad allergi.
År 2002 gjorde jag ett antal läkarundersökningar på tandläkarens inrådan. Jag besökte distriktsläkaren, öron-, infektions- och hudkliniken på lasarettet i Växjö och yrkesdermatologen på MAS i Malmö. Undersökningarna visade normala förhållanden förutom lite för högt blodtryck och reaktion på nickel.
Den enda uttalade diagnosen var rosacea. Något år tidigare hade jag fått diagnosen försenade pubertetsfinnar. Under hösten behandlades jag med Tetralycal i 50 dagar. Så lång tid tog det att läka ut bölderna. Tre dagar efter avslutad kur ”blommade” dock varbölderna upp igen.
Under 2003 blev bölderna bara värre och värre och kroppen mådde allt sämre. En inflammationshärd i höger överkäke var den enda som hade kunnat upptäckas på röntgen. Den hade åtgärdats med en rotfyllning och fanns under bevakning sedan ett par år. I februari gjordes en rotspetsoperation och då upptäcktes att den ena inflammationshärden var fyra gånger så stor som röntgenbilden hade visat, eftersom roten hade skuggat. Under sommaren hade jag svår smärta och till slut fick jag tanden utdragen och jag kände omedelbart att något positivt hände i min kropp.
Utdragning av tänder
Detta gjorde att jag tog en sista chans för att finna orsakerna till min ohälsa. Jag åkte till en homeopat som med hjälp av kinesiologi kunde konstatera att jag hade 11 tänder med störningar under. Rådet jag fick var att dra ut störda tänder om jag ville bli friskare och jag fick adress till en tandläkare som utför sådana operationer.
Behandlingen går ut på att benet friläggs och de tänder som har inflammationer under sig dras ut. Det handlade inte bara om skrapning av käkbenet utan även om borrning. Under en fyramånadersperiod genomgick jag fyra operationer. Totalt har jag tagit bort 1 framtand, 8 kindtänder och käkbenet har rensats under ytterligare 6 tänder. Dessa tänder hade dragits ut tidigare, men inflammationer fanns ändå kvar i käkbenet.
Behandlingarna har varit tuffa och smärtsamma och jag har betalat allt för skattade pengar. Precis som diagnosen angav har det upptäckts inflammationer under alla tänder. I höger underkäke var nerven mycket svullen och låg som en knut vid tand 7 och tand 8. Mitt käkben mot framtänderna var lågt och nerven låg högt upp. Tandläkaren hade aldrig sett något liknande.
Många inflammationer
En tand, som hade en mässingskruv, var helt brun. I höger överkäke från visdomstanden och upp mot örat smulades tandbenet sönder. Inte underligt att det värkte upp mot örat. I vänster underkäke var det mycket svullet och inflammerat, nervtrådarna hade nystat ihop sig och höljet på nerven var borta. Det fanns ingen möjlighet att bedöva nerven och det var på gränsen till att operationen kunde fullföljas.
Efteråt undrade tandläkaren hur jag hade uthärdat under alla dessa år. Då förstod jag också varför det var så oerhört smärtsamt att sätta dit kronorna 1995. Tandläkaren som jag då hade sa att jag var den enda patienten som var omöjlig att bedöva.
Flera fistelgångar med var har därefter hittats och rensats. På två områden i käkarna har metallrester plockats bort från tandköttet. Där var mina slemhinnor så sköra att det knappt gick att sy ihop dem och detta trots att övriga slemhinnor i munnen var friska och starka.
De två bakre delarna av underkäken behöver förmodligen öppnas igen då svullnaden gjorde det omöjligt att få bort all inflammation. Förhoppningsvis hinner nerverna läka innan det är dags för nya operationer.
De tidigare metallkronorna byttes ut mot material utan metaller och detta kunde göras inom ramen för högkostnadsskyddet. I maj 2005 var alla tandläkarbehandlingar slutförda och jag gick vidare med olika alternativa behandlingar för att öka takten i tillfrisknandet.
Och så här är det nu
I dag som pensionär mår jag hyfsat. Jag har faktiskt inte mått så bra som jag gör nu på 15 år. Jag har inte längre bölder i ansiktet och inte heller värk i käkarna förutom ifall jag drabbas av någon virusinfektion. Jag sköter huset och en större trädgård och promenerar, väver och gympar.
Min förbättrade hälsa uppväger utan tvekan alla plågsamma operationer. Dock har jag kvar ett pulserande/tryck i käkarna, bakom näsan och pannan där jag har tänder kvar. Min egen teori är att det är metallerna i dessa tänders kronor som ger besvär. I de käkpartier där tänderna tagits bort råder ett underbart lugn.
Jag har gått hos samma frisör sedan 25 år tillbaka och när jag kom dit kort efter att jag dragit ut en inflammerad tand undrade han vad som hänt. Mitt hår hade blivit så friskt, vilket frisören uppmärksammade. Efter alla mina käkoperationer har håret bara fortsatt att förbättras och många i min omgivning har kommenterat detta.
Viktigt att berätta
Det känns angeläget att berätta min historia och förhoppningen är att ingen annan ska behöva genomgå det lidande jag gjort. Jag vill med mitt exempel ge kraft till människor som hamnat i min tidigare situation. Det är vitkigt att gå vidare och fundera över tänderna, trots att den allmänna hälso- och sjukvården inte tar sådana problem på allvar.
Carina Persson
(Vill du ha kontakt med Carina kan du ringa eller maila till Tandvårdsskadeförbundet)
