Regeringens utredare prof.em.Maths Berlin har konstaterat att riskerna med amalgam är betydligt större än vad Socialstyrelsen och tandläkarna har velat medge.

I snart 25 år har våra medlemmar och andra tandvårdssjuka försökt att få rätt vård och behandling för sina biverkningar av amalgam och andra tandvårdsmaterial i den gemensamt skattefinansierade vården utan resultat, trots positiva beslut i riksdagen sedan 1980.

Som regel har vården förnekats patienterna då man från tandläkarnas och läkarnas sida gjort gällande att man inte kan bli sjuk av amalgam. Därför har de allra flesta bemötts illa i vården, de har klassats som inbillningssjuka, psykiskt sjuka eller fått andra felaktiga diagnoser och därmed fel behandling.

Nu konstateras
Att så många som 1% av befolkningen kan vara drabbade av biverkningar av amalgamet. Vi som har lång erfarenhet av problemet inser, att det kan vara ännu fler sjuka, än de förmodade cirka 50.000 personerna. Många vet, enligt utredaren, inte om att deras problem kan bottna i kvicksilverpåverkan från amalgamfyllningar, då kunskapen om dessa biverkningar idag helt saknas i vården. Därför anser utredaren att tandläkare och läkare blir uppmärksammade på att biverkningar från tandersättningsmaterial kan förekomma och att detta alltid skall övervägas vid oklara sjukdomstillstånd.

Utredaren avråder
Från att ta bort amalgamfyllningar om det saknas medicinska skäl. Vi kan delvis instämma, då det är avgörande för resultatet, att tandläkaren är mycket kunnig i saneringsteknik och dessutom vet vilka material, som måste undvikas. Nya metaller, som guld och titan är direkt felaktigt för en patient,som redan är överkänslig för metallerna i amalgamet. Läkare måste samarbeta med tandläkaren så att patienten får den medicinska behandling i form av läkemedel och antioxidantterapi som är nödvändig.

Förbättringarna för dem som sanerats rätt ligger som regel kring 80%, något som knappast förekommer särkilt ofta vid annan vård och behandling. För varje enskild person i 40 årsåldern, som tagit bort det sjukdomsframkallande amalgamet och andra störande tandlagningsmaterial, innebär detta en vinst för samhället på drygt 2 miljoner kronor. Om vi förutsätter att utredarens uppgifter stannar vid 50.000 påverkade, skulle detta innebära en förstärkning på sikt på åtskilliga miljarder till statskassan. Besparingar på sjuka och arbetslösa behöver inte göras, pengar kommer att frigöras för andra angelägna åtgärder.

Detta förutsätter
Att ett samarbete inleds på nationell nivå med oss, som handikapporganisation och med de läkare och tandläkare, som trots Socialstyrelsens agerande, under svåra förhållande har sett till patienternas bästa utan, att snegla på prestigen. Tillsammans kan mycket positivt ske både för den enskilde individen och för samhällsnyttan. Detta kräver en radikal omläggning omgående, av utbildning på alla nivåer i samhället och ett slut på mörkläggningen av biverkningar från tandlagningsmaterial Tandvårdsskadeförbundet ser fram emot att arbeta för att riskerna med felaktiga och sjukdomsframkallande tandvårdsmaterial blir kända och erkända, samt att bistå med vår erfarenhet och kunskap till alla som är intresserade av att sänka ohälsotalen.