Med stor förvåning konstaterar Tandvårdsskadeförbundet som representerar 10000 tals patienter, som faktiskt blivit sjuka av kvicksilvret i amalgam, att Läkartidingen åter har låtit Ahlquist, Bengtsson och medarbetare få utrymme för sina teorier, att man blir friskare med fler amalgamfyllningar, än med färre synliga sådana.

Vad dessa forskare inte berättar är att de har utrett frågan utan att ta hänsyn till att kvinnor i 50 års åldern med färre fyllningar kvar, oftast har haft stora och omfattande amalgamarbeten och eller rotfyllda tänder med ex. mässingsskruvar, innan dessa blev omöjliga att behålla och därför dragits ut.

När man har fyllt luckan med en s.k. bro, användes tidigare regelmässigt omgivande amalgamkronor som bropelare som fäste för guld eller andra metaller. Detta gör att kvicksilvret löses ut mångdubbelt snabbare än med bara amalgam i munnen, vilket tydligt avspeglas i symtombilden i rapporten. De patienter som enligt rapporten hade ett fåtal fyllningar kvar, uppvisade de kardinalsymtom, som följer på kvicksilverbelastning. Denna tidigare belastning har man inte tagit hänsyn till i undersökningen.

Kvicksilver är ett smygande gift som lagras i kroppens alla organ.

På grund av att kvicksilverhalter i blod/serum enbart avspeglar det dagsaktuella läget, anser Socialstyrelsen att denna provtagning inte är relevant.

Forskningsrådsnämndens (FRN) expert Prof. Maths Berlin drog slutsatsen, att det kan vara upptill 500 000 svenskar, som är påverkade eller sjuka av sina amalgamfyllningar, samt att kvicksilver kan ge utvecklings, inlärnings och beteende störningar hos barn genom belastningen från moderns amalgamfyllningar. Han fann denna risk oacceptabel!

FRN ansåg inte, att Göteborgsundersökningen, hade den vetenskapliga stringens som krävs för att den skulle beaktas.

Om man velat ha ett korrekt resultat, skulle kontrollgruppen aldrig någonsin haft en enda amalgamfyllning och inte på något annat sätt varit utsatt för kvicksilver.

Var hittar man denna kontrollgrupp? I alla fall inte i Sverige, som när amalgamdebatten började 1978 var det amalgamtätaste landet i världen.

Hur många patienter i kontrollgruppen är idag i livet, hur stort är bortfallet av olika skäl? Det är märkligt att man började undersökningen 1968, 10 år före amalgamdebatten, är forskargruppen kanske synsk?

Författarnas slutkommentar, att det inte är något vanligt fenomen med kvicksilverpåverkan faller, genom att man utgått från felaktiga grundförutsättningar, där man bortsett från den totala kvicksilverexponeringen under hela livet, för den enskilde individen.

Göteborgsforskarna friskriver sig från sina egna resultat dock på slutet för gruppen särskilt känsliga individer. Hur många dessa känsliga är, vet ingen.

Läkartidningen var inte intresserade, av att publicera Prof.Fredrik Berglunds analys av studier som publicerats mellan 1986 till 1997. Han finner tydliga samband, att förbättrad hälsa uppnås, under förutsättning att tandläkaren skyddar patienten vid bortborrning av amalgam, om att nya metaller undviks.