- Forskning
- Hälsa
En patient med långt framskriden lungcancer blev helt fri från sin tumör efter behandling med selenit. Patienten hade bara några månader kvar att leva enligt dåtidens bedömning, men levde sedan tumörfri i tio år. Nu väcker fallet nytt intresse för selen som möjlig cancerbehandling.
Selen är ett mineral som kroppen behöver i små mängder och som bland annat ingår i flera viktiga enzymer. Tandhälsoförbundet har länge uppmärksammat selen och dess betydelse för kroppens funktioner. Nu kommer nya intressanta resultat från cancerforskningen vid Karolinska Institutet.
En forskargrupp ledd av professor Mikael Björnstedt har under många år undersökt så kallade redoxaktiva selenföreningar som möjliga cancerläkemedel. Fokus ligger bland annat på om selenföreningar kan påverka cancerceller som blivit motståndskraftiga mot vanlig behandling.
Det aktuella fallet gäller en 61-årig kvinna som 2006 fick diagnosen avancerad skivepitelcancer i lungan. Hon hade tidigare rökt under många år. Trots behandling med cytostatika och strålning fortsatte sjukdomen att utvecklas. När de då tillgängliga behandlingarna var uttömda fick hon möjlighet att delta i SECAR-studien, där selenit gavs till patienter med avancerad och behandlingsresistent cancer.
Resultatet blev anmärkningsvärt. Tumören krympte och försvann därefter helt. Patienten levde sedan många år utan att cancern kom tillbaka och utan ytterligare cancerbehandling. I en tidigare publicerad analys beskrivs att tumören försvann efter behandlingen och att patienten därefter levde sju år utan återfall; den nya fallbeskrivningen följer patienten under totalt tio tumörfria år.
Forskarna har också undersökt vad som kan ha hänt i kroppen under behandlingen. En möjlig förklaring är att selenit påverkar tumörens förmåga att undgå immunförsvaret.
Ett ämne som studerats är PD-L1, ett protein som kan hjälpa cancerceller att undvika angrepp från kroppens immunsystem. I det aktuella patientfallet sjönk den lösliga formen av PD-L1 kraftigt efter behandlingen.
Det är en intressant observation, men forskarna är försiktiga med slutsatserna. I den tidigare studien på en större grupp patienter kunde man inte se något tydligt samband mellan förändringar i sPD-L1 och överlevnad. Det behövs därför mer forskning för att förstå exakt hur selenit verkar och vilka patienter som eventuellt kan ha nytta av behandlingen.
Selenit i cancerstudier är en medicinsk behandling som ges intravenöst och i noggrant kontrollerade doser. Det ska inte jämställas med de selentillskott som säljs som kosttillskott. Det betyder alltså inte att man kan behandla lungcancer genom att själv börja ta selen. Men selen kan dock binda kvicksilver och bidra till bildning av glutation som i sin tur är viktigt vid avgiftning av tungmetaller.
Forskargruppen vid Karolinska Institutet studerar särskilda selenföreningar som potentiella cancerläkemedel. Gruppen har genomfört kliniska studier av bland annat säkerhet, dosering och effekt och fortsätter att undersöka hur selenföreningar kan användas mot cancer.
En av de saker som gör forskningen särskilt intressant är kostnaden. Moderna immunterapier har blivit viktiga inom cancervården, men behandlingarna kan vara mycket dyra. Forskarna hoppas att selenit i framtiden skulle kunna bli ett billigare alternativ eller komplement för vissa patienter. De planerar därför större studier för att undersöka om resultaten kan upprepas hos fler patienter.
Men än så länge handlar det om forskning. Det dramatiska resultatet hos den här patienten är mycket intressant, men ett enskilt patientfall räcker inte för att visa att behandlingen fungerar generellt.
Tandhälsoförbundet har under många år uppmärksammat selenets betydelse för kroppen. Selen behövs bland annat för flera selenoproteiner och enzymer som är viktiga för kroppens antioxidativa försvar. Förbundet har också publicerat flera artiklar om forskning kring selen. Den nya cancerforskningen från Karolinska ger ytterligare anledning att följa utvecklingen på området.
Att en patient med långt framskriden lungcancer blev tumörfri och sedan levde i tio år är ett anmärkningsvärt resultat. Det väcker naturligtvis frågan om selenit kan få en större roll i framtidens cancerbehandling.
Forskarna själva är samtidigt tydliga: fler patienter måste studeras innan man kan veta hur effektiv behandlingen är och vilka patienter som kan ha nytta av den. Förhoppningen är nu att större studier ska ge svar på om det som hände hos denna enskilda patient också kan upprepas hos andra.
