När detta skrivs har TV i Danmark visat programmen från Norge om tandsköterskornas arbetsmiljö och deras kroniska kvicksilverskador. De två program som visats i Danmark med vissa tillägg och variationer, innebar att frågan omgående kom upp på regeringsnivå i Danmark.

Drygt 2000 tandsköterskor har nu anmält sig till de fackliga företrädarna i Norge och Danmark. Danska regeringen uttalade omgående, att man ska utreda vad som hänt denna yrkesgrupp. Norska regeringen är också mycket starkt engagerad i frågan, men den svenska regeringens ansvarige minister Hans Karlsson anser inte att han behöver engagera sig på samma sätt som sina norska och danska kolleger. Man kan undra vad den stora skillnaden är! Hans Karlsson har i andra sammanhang ansett sig vara särskilt intresserad av kemiska hälsorisker i arbetsmiljön, då han som målare har egen erfarenhet av saken. Men det är väl, som vanligt, inte lika viktigt med kvinnors arbetsmiljö och de risker som finns där?

Norrmän och danskar agerar!

I Norge har tandsköterskornas fackliga företrädare engagerat sig. I Sverige har facken hittills varit tveksamma. Inställningen är lika avvaktande som tidigare när Ann-Marie Nilssons och Margaretha Molius enkät ?Kvicksilver i amalgam ? en arbetsmiljörisk? redovisades för facket i början på 90 talet.

När vi nu kontaktas av SVT:s ?Uppdrag Granskning? och Dagens Nyheter och läser igenom studien igen, slås vi av hur mycket sorg, desperation och ångest, och inte minst skuldkänslor mot barnen, som redovisas i enkäten. Vi stod ovetande och arbetade med detta giftiga material, helt oskyddade och absolut utan att ha en aning om hur farligt amalgamet var för våra ofödda barn. Vi fick aldrig någon information om saken.

En tandsköterska berättar, att hon och en kollega på samma klinik blev gravida 1972 och att båda tidigt fick missfall. Året därpå fick de var sitt dödfött barn! När deras läkare därefter sjukskrev dem under nästa graviditet lyckades båda få var sitt barn.

Flera forskare har uttryckt åsikten ?att det var kanske tur att de båda första barnen inte klarade sig, för troligen hade deras hälsoproblem varit mycket allvarliga?.

Barnlöshet

Det finns otaliga liknande berättelser från andra som arbetat som tandvårdspersonal, men också bland de kvinnor som ?bara? gått till tandläkaren för mödratandvård. I inslaget från Nya Zeeland i det norska programmet, intervjuades en tandsköterska som konstaterade att hon inte lyckats få barn. När vi redovisade den höga missfallsfrekvensen bland tandvårdspersonal, för bland andra Barbro Westerholm ansåg hon att ?siffrorna inte på något sätt var alarmerande?.

Ett annat bekymmer är att det även i nästa generation ofta uppstår problem. Tandvårdspersonalens vuxna döttrar har svårt att bli gravida. Ingen frågar om det kan förekomma ärftlig belastning i form av kvicksilver när det gäller de idag vanliga fertilitetsutredningarna. Ingen frågar heller dem, som söker sig till fertilitetsklinikerna, om de har amalgamfyllningar.

Man borde rekommendera ett skonsamt borttagande av dessa fyllningar innan nya graviditetsförsök inleds. Vår erfarenhet är, att kvicksilverbelastning ofta är ett avgörande hinder för om en graviditet ska lyckas eller ej.

Vetenskapliga djurförsök, utförda i Uppsala redan på 80 talet, har visat att kvicksilverpåverkan ger färre foster i senare generationer. Det finns tandläkare som beskriver hur de genom amalgamsanering på kvinnor med fertilitetsproblem har åstadkommit att förutsättningarna för dessa kvinnor att få barn klart har förbättrats.

Fertilitetsutredningar som vållar de barnlösa så mycket lidande och sorger, borde alltid börja med en kontroll av tandstatus och ett borttagande av amalgamfyllningar. Lika lite som tandvårdspersonalens hälsoproblem tagits på allvar, lika lite har man brytt sig om kvicksilvrets effekter på alla dem, som fick gratis mödratandvård under graviditeten. Varken de själva eller deras barn har undersökts ur den aspekten.

Äntligen granskande journalistik!

När vi nu ser att debatten rasar i Danmark och Norge, väntar vi med spänning på vad som kommer att ske i Sverige när programmen sänds. Det finns en högst märklig tröghet hos de svenska fackliga organisationerna. De vet fortfarande inte om de ska stå på tandsköterskornas sida eller fortsätta tro på ?experterna? som sänkte frågan för snart 20 år sen. Varför facket agerar så tvehågset som de gör, blir allt mer svårt att förstå.

Vi ville delta i det stora mötet som skulle ske i Köpenhamn men nekades detta. I underlagen som kommit fram kunde vi förstå att våra motståndare har vässat tänderna för att ånyo försöka blanda bort korten. Det ständiga pratet om att ?våra problem kan ha andra orsaker? faller platt när man ser de vetenskapliga utredningar och tester som professor Echeverria i Seattle, USA, har utfört. Resultaten från undersökningarna gjorda i Nya Zeeland talar också sitt tydliga språk, liksom resultaten från den forskning på apor som professor Maths Berlin och Karin Warvinge har utfört.

Farliga försök!

Frågan är, om något större och mer ovetenskapligt och okontrollerat försök har gjorts i hela världen, än det experiment som mödratandvårdens spridande av kvicksilver till befolkningen i generationer framöver innebar. Att rätt tänkt kunde bli så fel och med ett så förödande resultat är fruktansvärt. Socialstyrelsen rapporterar nu om allt lägre amalgamanvändning i landet. Däremot så toppar Västra Götalands Regionen användningen av amalgam på barn med 94 av 241 totalt gjorda amalgamfyllningar. De barn som fått amalgam i tänderna kan på detta sätt ha fått sin hälsa och sitt liv ödelagda för all framtid. Men detta struntar tydligen sjukhustandläkarna i, bara de får så lätta arbetsmoment som möjligt. Några hälsokontroller före och efter amalgambehandling, som Tf har begärt för dessa barn görs inte.

Ansvarsområde och laglydighet

När Socialstyrelsens avgående chef för tandvårdsfrågor, Agneta Ekman, nu avslutar sin karriär med att i media uttrycka sig om ?amalgamet som en miljöbelastning? visar detta tydligt att man på denna myndighet inte har förstått sitt uppdrag och inte heller vilket område man har ansvar för, vilket är folkets hälsa.

I den ständigt aktuella vargdebatten anses det att det finns personer som sätter sig över lagstiftningen, och detta kritiseras i media av åklagare. Däremot har ingen åklagare förstått, att flera enskilda tjänstemän inom exempelvis Socialstyrelsen, Försäkringskassan, Landstingen och olika departement sätter sig över demokratiskt fattade riksdagsbeslut när det gäller de tandvårdsskadade. Detta kan man läsa mer om i skriften ?Amalgam ? en demokratisk härdsmälta!? av Assar Fager.

Miljön är Kemikalieinspektionens och Naturvårdsverkets ansvarsområde. Kemikalieinspektionen tycks fortfarande vara den enda svenska myndighet som fullt ut tagit ansvar för sitt område. Om vi får ett kvicksilverförbud nästa år i hela EU, är det Miljödepartementets och Kemikalieinspektionens förtjänst ? inte Socialstyrelsens.

Det är naturligtvis även Tf: s och våra medlemmars förtjänst. Utan vårt enträgna opinionsarbete och allt vetenskapligt och praktiskt underlag, som vi samlat från hela världen, hade vi inte kommit i närheten av ett förbud eller en minskad amalgamanvändning i Sverige.

Nu återstår att se om vi äntligen får upp både arbetsmiljön och kvicksilverfrågan på bordet, till stöd för alla illa behandlade medmänniskor i vårt land. Det är valår, och då brukar löftena dugga tätt, så nu återstår att se om det finns någon substans i dessa utfästelser.