I ett historiskt perspektiv kommer 1900-talet troligtvis att beskrivas som ett århundrade där människor och miljö utsattes för den värsta exploateringen hittills i vår tideräkning. Den totalt okontrollerade spridningen av allsköns kemiska ämnen, har inneburit en allvarlig belastning som kommande generationer får ta hand om. Det allvarligaste är att varningssignalerna så ofta har ignorerats av våra myndigheter. Särskilt de som är satta att på allt sätt värna om människors hälsa, uppväxt och arbetsmiljö.

Kriserna i sjukvården avlöser varandra, köer är det till snart sagt varje form av behandling ? människor som i hela sitt liv betalat skatt till landstingen, tvingas allt oftare att ta av sina sparpengar eller låna för att få tillgång till den vård, som samhället har garanterat oss genom skatteavdragen.

I den här utomordentligt dåliga situationen, där allt fler grupper ställs utanför de skyddsnät som man tror sig ha byggt upp, minskar också förtroendet för både makthavare och myndigheter. Att Socialstyrelsen har haft 20 år på sig för att agera i amalgamfrågan är tyvärr bara ett exempel på hur illa ställt det är med omsorgen om människors hälsa. Många myndigheter borde samarbeta istället för att bevaka sina revir.

Det känns ganska underligt när Naturvårdsverket gör stora ansträngningar för att minska kvicksilverspridning ? samtidigt som man blundar för att den långsamma nedsmutsningen av mark och vatten ökar beroende på alla amalgambärares utsläpp till reningsverken.

Detta stora miljöproblem borde LRF, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Svenska Naturskyddsföreningen, Folkhälsoinstitutet,Green Peace, miljöengagerade politiska partier m fl ta på största allvar. I stället för att agera lägger man sig, för risken att ta en konfrontation med Socialstyrelsen vill man inte.

Folkhälsoinstitutet ville exempelvis inte ha med amalgamfrågan att göra då detta var Socialstyrelsens bord. Men delta i Miss Sverigetävlingen som sponsor det går bra!

Samma försiktiga
hållning Naturvårdsverket har intagit samma försiktiga hållning. Kvicksilver i industrin förbjuds. Man anställer särskilda kvicksilverinsamlare, som inte ens har blivit informerade om Arbetarskyddsstyrelsens och Kemikalieinspektionens skyddsblad! Unga arbetslösa har fått uppdraget att samla in synligt kvicksilver utan att veta vad som står i skyddsbladet om skyddsutrustning.

Arbetarskyddsstyrelsen har totalt struntat i all tandvårdspersonal och de ovan nämnda, för att nu nämna några yrkeskategorier. Det finns många fler som sig ovetande utsatts för kvicksilver och andra miljögifter utan att de ens har informerats om riskerna. När dessa insjuknat har inga ordentliga arbetsmiljö- eller miljörelaterade sjukdomshistorier beaktats.

Detta leder till en grov underskattning av hur gifter och miljö kan ha påverkat individen. I sin tur ger detta en sjukvårdsstatistik som blir felaktig och det leder till att forskningen inte intensifieras på rätt saker. Man borde kunna begära att vissa diagnoser hade lika stora vetenskapliga krav på bevisföring, som man nu i decennier har krävt av dem som skadats av kvicksilver från amalgam eller har blivit elöverkänsliga.

Historien kommer att visa att etablissemanget hade fel och att patientföreträdarna rätt, men då har mångas liv förstörts av myndigheternas ovilja att ta problemen på allvar.

Pionjärarbete
Genom det pionjärarbete som dr Britt Ahlrot-Westerlund startade när det gäller kvicksilver och MS och som fullföljts av prof. Fredrik Berglund och medarbetare, kommer nu bevisen för att man felaktigt har jämfört kvicksilverbelastningen i tandvården med belastningen för kloralkaliearbetare. En forskning som delvis fått bidrag från Tf:s forskningsfond.

Från Tf:s sida har vi steg för steg kunnat visa att våra så kallade påståenden varit riktiga från början.

Först påstod SOS och tandläkar-representanter att amalgam var stabilt och inte läckte. Detta visade sig vara helt fel! Sedan påstod man att det läckte så lite, att det kan man inte bli sjuk av! Det har Forskningsrådsnämnden visat, att inte heller detta stämmer, då exponeringen på den enskilde kan variera.

Mats Hanson skrev 1981 till Socialstyrelsen angående riskerna för kvicksilverövergång till foster. Detta förnekades helt av Socialstyrelsen! Idag vet vi att så är fallet.

Rätt på varje punkt
På punkt efter punkt har vi haft rätt ? vi kan därför med fog påstå att vi som medlemsorganisation har bidragit till att sätta fingret på en av de värsta miljöskandalerna genom tiderna. Vi behöver inte möta det nya millenniet med dåligt samvete för att vi har negligerat riskerna. Vi kan i stället med högburet huvud och med stolthet visa på, att vi varit och kommer att fortsätta vara en förening med engagerade, miljömedvetna, vetenskapligt pålästa medlemmar som är öppna för många infallsvinklar.

Förnekarna och amalgamförespråkarna kommer däremot att gå till historien som förlorare och i stor utsträckning som de charlataner som de ofta beskyllt andra för att vara.

Större öppenhet
Med större öppenhet ? genom att följa FN:s standardregler, Hälso- och sjukvårdslagen, Tandvårdsförsäkringen, på det sätt som politikerna har beslutat och genom en dialog och erfarenhetsutbyte med handikapporganisationerna, kanske vi kan vända kriserna till något positivt.

Tänk om vi i framtiden då får färre MS-fall, färre neurologiskt och immunologiskt kroniskt sjuka om man börjar ta tillvara våra läkares och tandläkares erfarenheter. Tänk om köerna rent av minskar om fler slipper tungmetallbelastningen. Tänk om förtalade forskare som Mats Hanson, Olle Johansson med flera har haft rätt hela tiden?

Låt oss hoppas att fler människor får det mod och det civilkurage som behövs för att möta det nya millenniet!