Nu går vi mot valtider och löftena står som spön i backen. Alla partier vill profilera sig för att få så många röster som möjligt. Det ena mer utopiska förslaget än det andra dyker upp i fisket efter röster.

Något av de mindre partierna tycker, att högkostnadsskydd i tandvården är ett bra förslag att gå till val på. Andra partier anser, att abonnemangstandvård är den absolut bästa lösningen mot skenande tandvårdskostnader, och mot utanförskapet som det innebär att inte ha tänder i munnen.

Men inget parti har ännu brytt sig om, varför det ser ut som det gör i sjuk- och tandvården, där tjänstemän inom vårdapparatens byråkrati och på olika myndigheter direkt saboterar de riksdagsbeslut, som redan är fattade. Det är en sak, att som politiker vara med om att stifta lagar och att fatta bra beslut. Det är en helt annan, att se till att besluten verkställs.

Vi har, under snart 20 års tid, haft kravet från riksdagen att amalgamet skall avvecklas, att ett biverkningsregister skall upprättas och att patienten, oavsett diagnos, skall ha rätt att byta ut fyllningar som de blivit sjuka av. Besluten är fattade och pengar har avsatts, men ändå har tjänstemän på olika nivåer motarbetat besluten.

Det duger inte, att inför varje val komma med nya löften om än den ena, än den andra guldkantade reformen av den så kallade välfärden.

Att utreda i all oändlighet har också varit ett sätt att slippa ta ställning i svåra frågor mellan valen. Detta innebär, att väljarna måste ställa krav på de politiker, som de tänker lägga sin röst på, att politikerna verkligen gör som de lovar innan valet.

Riksrevision nödvändig

De politiker, som vill ha en rejäl förändring, både när det gäller vården av de tandvårdssjuka och inom andra problemområden, måste ta en rejäl fight med de myndigheter, som hittills varit obenägna att följa fattade beslut eller har tagit sig rätten till en egen tolkning av beslut, som vunnit laga kraft. Kontroll och tillsyn måste bli bättre i både tandvård och sjukvård, vilket påpekades redan i utredningen Kontroll och tillsyn av dentala material från 1986.

Fortfarande, 20 år senare, har ingen förbättring genomförts, på grund av att motsträviga tjänstemän sätter sig över tagna beslut. Jämför exempelvis med försvarsbesluten, och tänk om respektive regementschef hade agerat lika självsvåldigt som tjänstemännen på Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Tandläkarhögskolorna etc. Dessa militära chefer skulle då inte längre ha haft anställning inom försvaret.

Alltför många människor riskerar att dö i förtid, på grund av att det saknas kontroll av, att de fattade besluten efterlevs. Här borde riksrevisionen göra en omfattande genomgång hos Socialstyrelsen m.fl. av, hur de har hanterat sitt uppdrag att verkställa riksdagsbesluten.

Kristianstadsundersökningen

Tandvårdsskadeförbundet har, sedan starten 1978, kämpat för att alla tandvårdsrelaterade sjukdomar och skador skall uppmärksammas och åtgärdas. Detta gäller inte minst dolda infektioner i käkben till följd av olika typer av tandbehandlingar.

Därför är uppgiften från Folktandvården i Kristianstad både intressant och skrämmande, nämligen att 50 procent av alla titanimplantat, som är 10-15 år gamla, antingen håller på att lossna eller har allvarliga infektioner under konstruktionerna!

Nästa steg borde naturligtvis vara, att undersöka hur dessa patienter mår i övrigt. Här finns en utomordentlig möjlighet att göra en effektiv kontroll av vilka biverkningar, som drabbar människor som i åratal utsätts för dolda infektioner, vilket påverkar deras immunförsvar. Hur många av dessa patienter har fått hjärtkärl-problem eller neurologiska problem? Hur många lider av astma och allergier? Hur många av dem är långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade?

Listan, med frågor om hur deras hälsostatus påverkats, kan göras oändligt lång, men möjligheten finns att göra en direkt lägesrapport utifrån vad som händer med dessa implantatpatienter. Det duger inte att fortsättningsvis, med en åsnas envishet, påstå att det inte förekommer några biverkningar av implantat. Kristianstadundersökningen talar sitt tydliga språk, och gör man samma undersökning i resten av landet, får man säkerligen samma resultat.

Nu är det upp till de ansvariga myndigheterna att se till, att biverkningsregisteringen för dentala material blir så heltäckande, som den är tänkt att vara.