Norge hann före Sverige med sitt kvicksilverförbud. Norrmännen är bara att gratulera. De har i brev till förbundsstyrelsen riktat sitt varma tack till alla dem i styrelserna i Sverige som under åren har kämpat för amalgamförbud. Det känns gott att de norska vännerna inte har glömt bort vårt samarbete under åren.

N är jag kom in i förbundsstyrelsen 1988, så hade vi Björg Larsen som norsk representant för den norska föreningen, numera Tenner og Helse. Trots att debatten inte alls har förts lika länge där som här hade de norska politikerna insett, att det nu gällde att sätta ner foten innan tandläkarföreningen och alla deras lobbyister hade tagit över. Svenskt förbud ska komma i vår När nyheten om ett kommande svenskt förbud gick ut i media vid nyår var man snabb från tandläkarhåll med att låta tandläkarprofessor Björn Klinge ägna tid åt att diskutera det enda undantaget, som vissa sjukhustandläkare utverkat.

Dessa påstår att de inte klarar sina arbetsuppgifter utan att använda amalgam på sövda patienter, med skälet att det inte går att hålla torrt. Detta är en uppenbart oriktig uppgift.

Kemikalieinspektionen har kunskap och kompetens

Det viktigaste i meddelandet som kom från Kemikalieinspektionen i december 2007 är beskrivningen av situationen. (Kemikalieinspektionens meddelande återges på sid 5). Det generella svenska kvicksilver- och amalgamförbudet föreligger nu som ett regeringsförslag. Sverige måste, som EU-medlemsland, anmäla de nya reglerna till Europeiska kommissionen och till Världshandelsorganisationen WTO. Den proceduren tar vanligen sex månader.

Äntligen klartext om hälsa och miljö

Det som anförs i skrivningen är det faktum att man från Kemikalieinspektionens sida anser, att ?kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna och är ett hot mot både miljön och människors hälsa.? Det var inte en dag för tidigt att man också uppmärksammar hälsoaspekten. Tidigare har man pratat mer om kvicksilver i sjöar och vattendrag, samt i fi sk och struntat i den påverkan som människor utsatts för via de ständigt kvicksilverläckande tandfyllningarna.

Trettioåriga kriget mot Socialstyrelsen!

Vi, som har varit med om detta trettioåriga amalgamkrig, har fått fösa Socialstyrelsen framför oss. Först påstod man att amalgamet inte läckte, sedan, att det läckte så lite, att ingen kunde bli sjuk av det.

När LEK-utredningen 1987 ansåg, att gravida inte skulle utsättas för omfattande amalgamarbeten på grund av risken för fosterskador, motarbetades detta av tandläkarprofessor K. Sune Larsson. Han dementerade uppgifterna i media på samma sätt som vi har sett i andra sammanhang. Det tråkiga är att de rätta frågorna aldrig ställdes av journalisterna. Med pålästa och orädda journalister hade vi haft sanningen på bordet för länge sedan. I stället tycks pressen ha ålagt sig munkavle i amalgamfrågan. De hänvisningstandläkare, som 1985 utbildades i Socialstyrelsens regi, fi ck lära sig konsten att få patienterna att tro, att deras problem var av psykisk art.

Ökningen av ohälsa i Sverige

Det fi nns förmodligen fl era orsaker till den explosionsartade utvecklingen av ohälsa i Sverige, men otvivelaktigt spelar svenska tandläkares användning av amalgam en framträdande roll. Sverige är det amalgamtätaste landet i världen.

Fortfarande förnekar man från odontologhåll, att kvicksilveranvändningen i tandvården är skadlig. Det förekommer fortfarande att tandläkare håller föreläsning för sjuka patienter, och påstår att kvicksilver i amalgam är ofarligt, och att det bara är metylkvicksilver, som är farligt!

Att dessa felaktiga uppfattningar så länge varit helt dominerande inom odontologin, och att de dessutom spritt sig till skolmedicinen, visar på betydande brister i utbildningen av både läkare och tandläkare. Dessa brister måste åtgärdas.

Förbud inte nog ? sanering måste påbörjas

Låt oss hoppas på att lobbyisterna i EU och WTO inte sätter käppar i hjulen för det så efterlängtade förbudet, så att vi nu kan ägna vår energi åt att, i möjligaste mån, mildra amalgamets skadeverkningar. Det är många tiotusentals kilo kvicksilver kvar i svenska folkets tänder som behöver åtgärdas. Till det kommer allt kvicksilver som måste tas om hand i rötslam, vid krematorier och på begravningsplatser.

Titan och andra material nya problemområden ? Biverkningsregister saknas!

Nu har vi en rad nya material som ställer till problem. Det blir allt vanligare, att förlorade tänder ersätts med titanimplantat, utan hänsyn till om patienten är kvicksilverpåverkad. Det är alldeles för många redan som har fått allvarliga biverkningar i form av olidliga smärtor och skruvar som lossnar. Titan betraktas av tandläkarna som ofarligt och vävnadsvänligt. Ändå börjar det komma rapporter från tandläkarna själva om fl erårsuppföljning av titaninplantat. Det visar sig att 25 procent av patienterna får problem på ett eller annat sätt efter några år. Det tråkiga är att inte heller nu blir dessa patienter tagna på allvar utan får förklaringen att det är fel på patienten, inte på materialet!

Vi har hört det förut, ingen blir sjuk av amalgam. Det hjälper inte att upprepa sådana mantran, patienterna fi nns, biverkningar uppstår. Vi har trots regeringsbeslut och beviljade medel ännu inte sett att Socialstyrelsen tänker följa beslutet att inrätta ett biverkningsregister i samarbete med Tandvårdsskadeförbundet.

Man måste ställa frågan, både till alla dem, som tycker att skatterna är för höga i Sverige och till de myndigheter, som jagar sjukskrivna och förtidspensionärer med blåslampa för att ?sänka ohälsotalen? och minska kostnaderna för sjukskrivningarna: Inser ni inte, att en minskning av de sjukdomsfall, som kvicksilverpåverkan framkallar, radikalt skulle förbättra både det allmänna hälsoläget och statsfi nanserna?