Tandvårdsskadeförbundet har under våren 1999 vid ett sammanträffande med Socialdepartementet tagit upp de frågor som berörts i brevet till Socialminister Lars Engqvist. Många av frågeställningarna och synpunkterna fick vi inte svar på. Andra lovade man att undersöka närmare. Det återstår att se hur mycket politisk vilja som finns för att riksdagsbesluten ska efterlevas.
Brevet till Lars Engqvist återges därför i Tf-bladet. Beställer man en vara och får något annat levererat, så är det beställarens skyldighet att se till att utföraren verkställer rätt beslut! Detta kan aldrig kallas ministerstyre utan ligger i det politiska ansvaret för verksamheten.
1999-02-19
Socialminister Lars Engqvist
Socialdepartementet
103 33 Stockholm
Tandvårdsskadeförbundet är den handikapporganisation som organiserar medlemmar som på olika sätt insjuknat av sina tandersättningsmaterial. Det kan röra sig om kvicksilvret i amalgamet, guldallergi eller reaktioner på sulfa som smugits in i olika ersättningsmaterial.
Då kontrollen av vilka kemiska och eller toxiska ämnen som ingår/ingått i olika tandlagningsmaterial under alla år har varit ytterst bristfällig ? snarare obefintlig ? finns det en uppsjö av olika sjukdomsframkallande preparat i tänderna på befolkningen.
Av den anledningen, har Tandvårdsskadeförbundet under många år krävt obligatoriskt biverkningsregister och bättre kontroll av de preparat, som får släppas ut på marknaden innan de tas i bruk.
Med tandvårdsreformen skulle många av dessa människor som blivit sjuka av sina fyllningar få möjlighet att få detta åtgärdat inom hälso- och sjukvårdens ramar. Något som vi har sett som mycket positivt, då detta skulle ha inneburit att särbehandlingen av just denna patientgrupp skulle upphöra.
De riktlinjer som Socialstyrelsen nu har utarbetat, utan att patientföreträdarna fått delta, har inte heller haft med någon medicinsk expertis med erfarenhet av problemen. I brev från Socialdepartementet S98/6248/SF understryks vikten av att landstingen utformar stödet så att de följer propositionen, Socialutskottets yttrande och tandvårdsförordningen 1998:1338.
Omtolkningar av beslut
Som representanter för en stor grupp mycket svårt sjuka människor, som i åratal valsat runt i vården utan rätt diagnos och behandling är vi allvarligt bekymrade över att politikernas goda beslut åter blir föremål för omtolkningar av myndigheterna.
Den så nödvändiga utbyggnaden av kompetenscenter för denna grupp riskerar att bli en ren odontologisk historia utan någon form av medicinskt omhändertagande av de sjuka.
Det kan inte ha varit riksdagens, utskottets eller motionärernas mening, att än en gång låta dentalindustrin och brukarnas intresse avspegla sig i eventuella nya kompetenscenter, som utredningen nu är på väg emot. Det är oerhört angeläget att den medicinska, toxikologiska och allergologiska kompetens som finns i Uppsala tas tillvara, där patienter botas eller förbättras. Om så inte sker kommer tandläkarna, som saknar denna kunskap, att få fortsätta, att tillsammans med psykiatriker behandla svårt somatiskt sjuka patienter, som psykiskt sjuka. Detta strider helt emot de erfarenheter som kom fram i FRN-seminarierna och de riskbedömningar som gjordes av olika experter med annan kompetens än tandläkares.
Professor Maths Berlin anser att antalet sjuka kan vara mellan 5 000-500 000 personer.
Minskade samhällskostnader
I en ny nationalekonomisk beräkning visas att kostnaderna för samhället skulle minska med mellan 2-3 miljoner per individ om rätt behandling, vård och sanering utförs. Trycket på vården skulle också minska om man slapp den eviga rundgången.
Med Socialstyrelsens nya riktlinjer blir kravet på utredning och flera års sjukdom före åtgärd, samt förhandsprövning med flera parter inblandade, ånyo en tröskel, som blir omöjlig att komma över. Denna regel avviker mot all annan diagnostisering och behandling där läkarens slutsatser och ordinationer ej överprövas av annan yrkesutövare!
Försvårad handläggning
Sedan det första riksdagsbeslutet 1991 om underlättande för denna patientgrupp har detta motarbetats av myndigheter som SOS och RFV på ett sådant sätt att samhällets kostnader enbart har ökat och den enskildes lidande förlängts och förstärkts.
Vi är av den bestämda uppfattningen att politikerna inte har verkat för särbehandling och diskriminering av denna grupp.
Tyvärr har verkställande myndigheter inte haft samma positiva inställning, man har ägnat oerhört mycket möda åt att hitta former för att med teknikaliteter försvåra för de sjuka.
Som exempel kan nämnas, att många har fått försöka vara sina egna juridiska ombud för att få sin sak prövad i olika rättsliga instanser. Kostnaderna för denna handläggning fördröjer och fördyrar för alla inblandade. Den juridiska prövningen har dessutom sällan byggt på rättslig prövning i positiv bemärkelse då överrätterna regelmässigt dömt till förmån för tidigare underrätts bedömning. Inte sällan saknas varje form av analys av inlämnat material och endast undantagsvis har den sökande beviljats muntlig förhandling. Det ska till mycket energi och kraft hos den enskilde som faktiskt är sjuk, att få sin lagstadgade rätt med ett sådant system. I det nya systemet saknas t.o.m. överklagningsrätt.
Skador på foster
En annan faktor som snarast måste åtgärdas är att professor Berlins slutsatser om risken för oacceptabla skador på foster från moderns amalgamfyllningar måste tillkännages till alla vårdgivare på ett sådant sätt att t ex barnmorskor ? MVC och BVC ? och läkarna är medvetna om riskerna.
I en situation där barns allergier ökar dramatiskt och man vet att kvicksilver ger ökade risker samt förorsakar antibiotikaresistens, finns all anledning att använda sig av försiktighetsprincipen.
Maths Berlin varnar för hjärnskador typ Damp och andra beteendestörningar ? detta är nästa stora område där försiktighetsprincipen bör iakttas och inget händer. Dentalindustrin och deras företrädare skyddas bättre än barnen. Nu måste kommande generationer skyddas mot onödig belastning av miljögifter.
Tydliga politiska signaler krävs
Detta kräver starka politiska insatser med tydliga signaler om hur riksdagsbeslut ska efterlevas och vilka åtgärder som måste vidtas.
Forskningsrådsnämndens förslag till åtgärder måste fullföljas när det gäller inventering och utveckling av diagnosmetoder för ohälsa betingad av kvicksilver från amalgam och övriga förslag till åtgärder som av FRN ansågs vara angelägna forskningsuppgifter. Något som vi från Tandvårdsskadeförbundets sida har krävt sedan lång tid.
Med de riktlinjer och förslag till kompetenscenter, som nu är under utarbetande, kommer inte FRN:s eller våra krav att uppfyllas. Beträffande MFR:s state of the art, WHO:s och EU:s påstådda slutsatser vill vi påpeka att dessa är/har varit föremål för granskning och protester.
Förslaget till förbud mot amalgam, som utlovats i riksdagen och i propositionen måste fullföljas. Vi efterlyser regeringens åtgärder i EU när det gäller definitivt stoppdatum.
Från förbundets sida önskar vi snarast få en tid med Dig för att diskutera hur och på vilket sätt vi bäst kan förändra och förbättra nuvarande situation. Det brådskar då Landstingen och Försäkringskassorna runt om i landet snart har låst sig i modeller, som kommer att innebära nytt krångel och nya svårigheter för våra medlemmar och övriga i befolkningen som berörs av överkänslighet mot tandfyllnadsmaterial.
Då frågan om kompetenscenter ska avgöras innan den 15 april i år, bör ett möte äga rum före detta datum.
