Positionerna blir tydliga när riksdagsbeslut ska efterlevas. Det är inte lätt med demokrati då man inte har för vana att behöva bry sig om annat än egna specialintressen.

I samband med genomgången av delbetänkandet i Dentalmaterialutredningen, som skedde på Socialdepartementet i november, var det inte omsorgen om patienterna som var föremål för engagemanget från tandläkarnas sida. Professor Tore Derand uttryckte det så här:

?Varför är det överhuvudtaget en utredning? Hade jag varit i regeringen, hade jag bestämt det här! Punkt och slut. Varför ska man tillsätta en utredning när allting är givet på förhand? Vore jag statsminister skulle jag aldrig ha en utredning. Bara ? så här har jag bestämt!?

Verkställighet

Från Tfs sida blev vi tvungna att ge den tillbakablick som föranlett kommitténs utredningsförslag trots att alla närvarande hade påstått sig vara väl pålästa.

Riksdagen har sedan 1980 beslutat i positiv riktning för människor med problem av olika dentala material. Inget av detta har verkställts på ett positivt sätt trots att regering och riksdag redan på 80-talet avsatte 16 miljoner kronor till forskning om amalgam. Att det nu föreligger ett förslag, som innebär att Metallbiologiskt centrum i Uppsala ska utvärdera resultaten från Amalgamenheten i Uppsala, var verkligen inte populärt!

Amalgamenheten har tidigare visat att patienterna uppnår en förbättring till 70 procent efter rätt behandling.

Tandläkaren Romuald Hudecek redovisade att borttagande av olämpliga, giftiga och allergiframkallande dentala material, i huvudsak olika metaller som amalgam, guld, titan, olika legeringar, men även plaster och rotfyllningsmaterial, hade gett positiva resultat och för flertalet färdigbehandlade patienter betydligt bättre livskvalité. Dentalmaterialutredningens förslag innebär en stor satsning på kunskapsutveckling och kunskapsspridning när det gäller tandvårdsskador och biverkningar.

I Forskningsrådsnämndens rapport från 1998 fanns det ett antal förslag till forskningsuppgifter som kan genomföras om kommitténs rekommendationer följs.

Ohälsan och tandvårdsskador

Det ligger naturligtvis både i regeringens och i alla andras intresse att tillvarata dessa kunskaper, i alla fall för dem som vill komma till rätta med ohälsan i landet.

Dentalmaterialutredningens uppdrag innebär en uppföljning av i riksdagen fattade beslut som grundar sig på ett stort antal bifallna motioner. Detta tycktes ingen av de närvarande, som protesterade mot förslaget, fästa någon som helst vikt vid. Mot bakgrund av resonemangen vid mötet verkar de, som sitter i ledande ställning på våra fakulteter eller som representerade andra intressen, inte ha några som helst planer på att följa riksdagsbeslut.

Ämbetsmannaväldet

I boken Ämbetsmannaväldet, författad av den tidigare riksdagsledamoten Hans Lindblad, visas mycket tydligt hur starka dessa reaktionära krafter är. De sätter sig över den demokratiska beslutsprocessen. I dagspressen har det under hösten redovisats hur ledande professorer från olika universitet i landet har uttryckt sig på liknande sätt. Demokratiska beslut är inget för den akademiska världen, de har sina egna hierarkier och arbetar enligt egna regler!

Detta visades med all önskvärd tydlighet under sammanträdet på departementet. Alla tänkbara förslag till medelsfördelning föreslogs.

Enligt deltagarna var de odontologiska fakulteterna mycket väl skickade att ta hand om pengarna. Inte ett ord sades dock om hur patienternas utbyte av denna lösning skulle gestalta sig.

De på 80-talet anslagna 16 miljoner kronorna har inte på något sätt gett några positiva resultat, snarare tvärtom. Man har sett till att några doktorander har fått möjlighet att forska, men naturligtvis på ett sådant sätt att det inte har redovisats några negativa effekter av exempelvis amalgam.

Gällande ordning får inte rubbas

Den gällande ordningen har inte fått rubbas. De som har haft en öppnare attityd till riskerna har inte fått vara med och dela på anslagen. Av det skälet finns det ingen anledning att tro, att situationen på något sätt skulle bli bättre om exempelvis Vetenskapsrådet nu skulle få fördela pengarna.

Det är säkerligen skälet till att så många riksdagsledamöter ansåg att man genom direkta beslut i riksdagen ville försäkra sig om att pengarna den här gången gick till dem som visat sig vara intresserade av hur patienterna ska få den hjälp som riksdagen så länge beslutat om.

Praktisk erfarenhet finns ? utanför fakulteterna

Under mötet ansågs det att det finns stora kunskaper om amalgamfrågan både i Huddinge, Göteborg, Umeå, Malmö och i Bergen i Norge.

Om dessa kunskaper hade varit av värde för patienterna så hade våra folkvalda representanter i riksdagen inte behövt lägga ner arbete med att skriva motioner, interpellera och ställa frågor till de berörda statsråden under ett kvarts sekel!

Om man hade lyssnat på de kolleger och andra som varnade för amalgam på ett tidigt stadium hade man kunnat hjälpa tiotusentals människor ifrån den oerhörda påfrestning som det innebär att vara allvarligt och svårt sjuk utan att bli trodd och utan att få samhällets stöd till bot och bättring

På intet sätt har den hjälpen gått att få på de tandläkarhögskolor och hos andra som nu talade sig varma för att få del av regeringens avsatta medel.

Bemötandet är uruselt och kunskaperna finns inte

Man har genom åren visat på en fullständigt skrupelfri inställning när det gäller att å ena sidan förse sig med forskningsanslag till olika projekt som alla har haft den förutfattade uppfattningen att de tandvårdssjuka ska botas genom olika psykologiska insatser.

Detta är tvärtemot vad riksdagen beslutade redan 1980 där det särskilt påpekades att patienterna inte fick misstänkliggöras.

De enkätsvar som Tf har fått in talar sitt tydliga språk. Misstänkliggörandet har satts i system. Detta är resultatet av den utbildning som hänvisningstandläkarna fick genom Socialstyrelsens försorg. Patienterna skulle invaggas i tron att de inte kunde bli sjuka vare sig av amalgam eller av andra tandvårdsmaterial, och om de ändå insisterade skickades de till psykolog eller direkt till psyket.

Arbetsmiljön för Metallbiologiskt centrum

När det gäller att argumentera mot patienterna kan vilka medel som helst tydligen användas. Försöken att på alla sätt stoppa förslaget att ge medel till Metallbiologiskt centrum har tagit de mest häpnadsväckande vändningar.

Att säga upp lokalerna är ett allvarligt försök att försvåra eller omöjliggöra arbetets bedrivande.

De framförda kraven på etisk prövning av hur arbetet ska bedrivas gör att man verkligen sätter sig själv i glashus.

När ställdes krav på etisk prövning av de åtgärder som innebär att patienter utan att få information utsätts för ett livslångt försök med tvångsmedicinering av kvicksilver?

Om reglerna mot mobbning i arbetslivet skulle följas är det ganska klart att en del företrädare för arbetsgivare inom området skulle kunna fällas för sitt agerande. Men, i den akademiska världen anser man sig tydligen stå över demokratiskt fattade beslut och regler.

Det man kan hoppas är att regeringen och statsministern följer professor Derands råd och ?bara beslutar sig? för att det nu får vara slut med den mobbning som patienter och seriöst arbetande läkare, tandläkare och andra utsätts för.