Riksdagen har genom sitt beslut om Ett reformerat tandvårdsstöd gett regeringen i uppdrag att till riksdagen återkomma med ett förslag om ett kompetenscentrum för biverkningar av dentala material. Det har nu visat sig att regeringen inte avser att verkställa beslutet! Därigenom har frågan blivit av konstitutionell art och bör föranleda en anmälan till konstitutionsutskottet för granskning.
Beslutet om tandvårdsreformen innebär att riksdagen uppdragit åt regeringen att återkomma med ett förslag om ett kompetenscentrum för biverkningar av dentala material. Grunden för riksdagens beslut är det som anförs i socialutskottets betänkande om ett reformerat tandvårdsstöd (1997/98:SoU25).
Utskottet ?anser med anledning av m-, c-, fp-, v- och mp-motioner att regeringen bör överväga frågan om att även inrätta ett kompetenscentrum med inriktning på dentala material. Detta bör ges regeringen till känna?, vilket blev riksdagens beslut.
Formuleringen ?detta bör ges regeringen till känna? innebär inte att regeringen kan göra som den vill. Genom uttalandet har riksdagen ålagt regeringen att verkställa uppdraget.
Riksdagsbehandlingen
Regeringen har att verkställa riksdagens beslut med utgångspunkt från det som anförs i de motioner socialutskottet hänvisar till.
I m-motionen framhålls nödvändigheten av ett kompetenscentrum ? där Metallbiologiskt centrum i Uppsala ingår ? för att ge ökade kunskaper om biverkningar av dentala material. Motionären är kritisk till att de två centra, som enligt propositionen (1997/98:112) ska erhålla ekonomiskt stöd, inte ska hantera frågor kring biverkningar av dentala material.
Vidare anser motionären att överkänslighetsintolerans för metaller inte kan negligeras när det gäller risken för biverkningar av dentala material. Det går heller inte att bortse från att metallrelaterade hälsoproblem kan komma att öka till följd av en ökad exponering av metaller via luft, vatten, föda och olika typer av implantat.
Ett kompetenscentrum, där Metallbiologiskt centrum i Uppsala ingår, kommer enligt motionären att kunna ge ett värdefullt kunskapstillskott för att möta en befarad framtida ökning av metallrelaterade hälsoproblem.
Fp-motion
I fp-motionen begärs ett tillkännagivande om ett kompetenscentrum avseende dentala material i Uppsala. Motionären anser att det utöver förslaget i propositionen finns behov av ett kompetenscentrum för frågor kring biverkningar av dentala material. Ett sådant kompetenscentrum behövs bl.a. för att ta fram ytterligare kunskap inför diskussionerna om ett amalgamförbud och för att utveckla diagnos- och behandlingsmetoder för dem som i dag har eller misstänks ha biverkningar av olika dentala material. Enligt motionären bör ett kompetenscentrum avseende dentala material förläggas till Uppsala.
Mp-motion
I den ena av två mp-motioner begärs ett tillkännagivande om behovet av ett kompetenscentrum för frågor som rör amalgam och andra tandfyllningsmaterial. Ett sådant centrum ska ha en tvärvetenskaplig kompetens och även bedriva kliniskt patientarbete, anser motionärerna. Verksamheten vid Amalgamenheten i Uppsala bör ingå i ett sådant kompetenscentrum.
Mp-motion
I den andra mp-motionen begärs ett tillkännagivande om statligt stöd till ett kompetenscentrum för utredning och behandling av tandvårdsskadade patienter, där patientens erfarenheter tillmäts avgörande betydelse.
C-motion
I c-motionen framhålls behovet av ett kompetenscentrum med inriktning på biverkningar av dentala material och att ett sådant centrum ska utvecklas i anslutning till Metallbiologiskt centrum i Uppsala.
V-motion
I v-motionen framhålls behovet av ytterligare kompetenscentrum med tonvikt på dentala material. Centrumet bör ha en tvärvetenskaplig inriktning och förläggas till norra delen av Sverige.
Det råder mot denna bakgrund ingen tvekan om att riksdagens uppdrag till regeringen avser ett medicinskt och tvärvetenskapligt kompetenscentrum för biverkningar av dentala material och att en sådan verksamhet också har klinisk anknytning.
Regeringsuppdraget
Som ett led i att verkställa riksdagens beslut har regeringen i budgetpropositionen (prop.1998/99:1, utgiftsområde 4), avsatt medel för olika kompetenscentra med sammanlagt 13 miljoner kronor. Av dessa medel finns ett utrymme om 5 miljoner kronor för ett kompetenscentrum för dentala m a t r i a l .
I oktober 1998 har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att lämna förslag om hur ett kompetenscentrum för dentala material ska kunna utformas. I direktivet hänvisar regeringen till sin tandvårdsproposition och till socialutskottets betänkande, grunden för riksdagens beslut och tillkännagivande till regeringen.
Så långt är allt gott och väl. Men läser man vidare i direktivet visar det sig att regeringen ändrat uppdraget på ett sätt som varken motionärerna eller riksdagen i övrigt kunnat föreställa sig. Det handlar inte längre om ett kompetenscentrum för biverkningar av dentala material, d.v.s. en medicinsk tvärvetenskaplig verksamhet, vilket riksdagen och motionärerna åsyftat. Innebörden av regeringsuppdraget är att centret i stället ska ägna sig åt de odontologiska aspekterna på tandvårdmaterialen, något som redan sker och ska ske vid de odontologiska fakulteterna. Några extra medel för denna redan befintliga verksamhet kan knappast anses nödvändig.
Socialstyrelsens rapport
Med regeringens direktiv som utgångspunkt lämnar Socialstyrelsen i maj månad 1999 en rapport med bl.a. följande synpunkter och förslag:
- Detta centrum bör ha som inriktning att förse tandläkare och tandtekniker med så aktuell kunskap som möjligt om dentala material. Kompetenscentret ska också vara en informationskälla för patienter och allmänheten. Centret ska inte befatta sig med den kliniska behandlingen av patienter. Vidare ska centret inte bedriva forskning om dentala material.
- Arbetsgruppen föreslår att det nationella biverkningsregistret för dentala material hålls åtskilt från ett kompetenscentrum för dentala material.
- Centret bör enligt arbetsgruppens förslag inledningsvis inte omfatta mer personal än en föreståndare på heltid och en deltidsanställd informationsansvarig. Denna personalstyrka får ses över sedan erfarenheter erhållits efter en tids verksamhet.
- Arbetsgruppen föreslår att benämningen kunskapscentrum för dentala material används i stället för kompetenscenter för dentala material.
- Arbetsgruppen föreslår att ett nationellt kompetenscentrum (= kunskapscentrum) för dentala material placeras som en självständig enhet inom Socialstyrelsen.
Det av riksdagen åsyftade kompetenscentret för biverkningar av dentala material har därmed genom regeringsuppdraget och Socialstyrelsens förslag omvandlats till ett kunskapscentrum uteslutande för odontologiska frågor.
Nej tack från MBC
Inom ramen för Socialstyrelsens utredningsuppdrag planerades besök hos de odontologiska institutionerna, Metallbiologiskt centrum i Uppsala samt Nordiskt Institut för Odontologisk Materialprovning (NIOM) i Oslo.
Besöken, som redovisas i rapporten, genomfördes också ? med ett undantag. Det gällde Metallbiologiskt centrum, vars föreståndare Ulf Lindh i särskild skrivelse anför följande:
- Vi tackar för vänlig inbjudan att delta i diskussionen men får med beklagande konstatera att vi inte är berörda av de aktuella frågeställningarna och därför inte står till förfogande.
Socialministerns åsikt
Rigmor Ahlstedt©, riksdagsledamot från Uppsala, har i en interpellation riktad till socialminister Lars Engqvist ställt frågan om regeringen avser att lägga ett förslag om ett kompetenscentrum för biverkningar av dentala material. Ministern hade uppenbara problem med att entydigt besvara frågan. En påstridig Rigmor Ahlstedt erhöll slutligen följande besked av Lars Engqvist:
- Fru talman! Uppdraget till Socialstyrelsen handlar om dentala material och självklart också om biverkningarna av dentala material; annars vore det ju ingen poäng med ett kompetenscentrum.
Frågan nu är om riksdagen och motionärerna låtit sig övertygas av socialministerns besked? Det är nog för tidigt att avskriva behovet av en KU-granskning.
Greger Christoffersson
Uppsala
