Remissvar på Kemikalieinspektionens Rapport 2/04.
Kvicksilverutredning om ett generellt förbud. Rapport från ett regeringsuppdrag.
Tandvårdsskadeförbundet tf
Till Miljödepartementet Regeringskansliet
Inger Persson
103 33 Stockholm
Remissvar på Kemikalieinspektionens Rapport 2/04.
Kvicksilverutredning om ett generellt förbud. Rapport från ett regeringsuppdrag.
Tandvårdsskadeförbundet, är en ideell, partipolitisk obunden handkapporganisation som sprider kunskaper om hälsorisker med olika tandvårdsmaterial. Tandvårdsskadeförbundet har omkring 8000 medlemmar med distriktavdelningar i hela landet.
Tandvårdsskadeförbundet har i över två decennier varit drivande för att få bort amalgamet ur tandvården. Främsta orsaken har varit de hälsorisker läckage av kvicksilver från amalgam kan orsaka (amalgam består till 50 procent av kvicksilver). Tandvårdskadeförbundet har även tagit upp arbetsmiljörisker och miljörisker när det gäller amalgamanvändningen. Vi har fått stöd av politiker som varit oroade både över riskerna för hälsan och miljön.
I kretsloppspropositionen 93/94:163 angav regeringen att amalgam borde avvecklas snarast, dock senast 1997. Regeringen betonade vikten av att samtliga vårdgivare och andra berörda organ skulle medverka till en så snar amalgamavveckling som möjligt. Trots detta fortsätter tandläkare att använda amalgam. Kemikalieinspektionens rapport om möjligheterna att införa ett förbud mot amalgam är mycket positivt.
Sammanfattande synpunkter
Tandvårdsskadeförbundet stöder Kemikalieinspektionens förslag till generellt förbud mot amalgam. Vi ger dock inget stöd till Kemikalieinspektionens förslag till ett tidsbegränsat undantag från det generella förbudet till och med år 2008. Vi instämmer helt i bedömningen att kvicksilver är ett farligt miljögift. Vi anser också att amalgam på grund av sitt stora kvicksilverinnehåll är en allvarlig hälsorisk i samhället. De omkring 40 ton kvicksilver som finns lagrade i befolkningens tänder utgör en potentiell riskfaktor både för miljön och hälsan.
Synpunkter på avsnitt 6.1 Amalgam
Både miljö- och hälsomässiga skäl till generellt amalgamförbud
Amalgam innehåller ca 50 procent kvicksilver, vilket innebär att detta tandfyllningsmaterial både utgör risk för miljön och hälsan. Amalgam är näst ljuskällor den största källan till kvicksilver och står för 30 procent av landets totala kvicksilveranvändning. Mycket tyder på högre användning än vad som officiellt redovisas bl.a. uppgifter från Dentalmaterialutredningen (SOU 2003:53, sid 290) som anger att 18 procent av befolkningen svarat att de vet att de fått amalgam som tandfyllningsmaterial under de senaste åren. Det innebär att amalgam kan vara den största kvicksilveranvändaren i dag. Att förbjuda kvicksilver är således ett viktigt steg för att nå det nationella miljökvalitetsmålet om en giftfri miljö.
Tandvårdsskadeförbundet instämmer i mycket av det Kemikalieinspektionen skrivit om amalgam och kvicksilverutsläpp i den remitterade rapporten. Precis som Kemikalieinspektionen anser Tandvårdsskadeförbundet att kvicksilver är ett allvarlig miljögift med negativ påverkan på all biologisk vävnad inklusive människan.
Omkring 40 ton kvicksilver finns lagrat i befolkningens tänder, vilket ger upphov till stora luftburna utsläpp från krematorierna. Därtill kommer utsläpp på tandläkarmottagningar av urborrade fyllningar och/eller nyinsatta amalgamfyllningar, vilket kräver amalgamavskiljare vid varje tandläkarsstol. Avskiljarna renar dock inte till 100 procent och därför slipper 5 till 10 procent kvicksilver ut till reningsverk och yttre miljö. Allvarligt är också att kvicksilver stannar kvar i ledningsnätet och stora mängder finns bl.a. i rörböjar och skarvar. Därför bör alla tandläkarmottagningar kartläggas och vid rörbyten respektive skrotning av avloppsrör måste dessa ledningar behandlas som miljöfarligt avfall. Att sanera tandläkarmottagningarnas avloppsrör från kvicksilver kostar miljontals kronor per enhet. Detta bör också beaktas i kostnadsbilden och förtydligas inför det politiska beslutet.
Kvicksilver från tandläkares amalgamarbete kontaminerar luften på tandläkarmottagningen. Det kan periodvis uppstå mycket höga halter som klart överstiger rekommenderade gränsvärden. Detta kvicksilver läcker även ut till omgivningsluften, men kan också utgöra arbetsmiljöproblem för dem som arbetar på mottagningen.
Det finns således starka incitament av miljöskäl till ett generellt förbud av amalgam. Därtill kommer de hälsomässiga skälen.
Kemikalieinspektionens uppdrag var att pröva frågan om ett generellt förbud för kvicksilver i varor inklusive förbud att använda amalgam av miljöskäl. Hälsoriskerna är emellertid ytterligare ett skäl till ett generellt förbud. Varje amalgamskadad patient kostar minst 2 miljoner kr om året i form av sjukpenning, sjukvård och inkomstbortfall. I ett kommande politiskt beslut om ett generellt förbud av amalgam bör även hälsoriskerna beaktas (se bilaga) även om det föreslagna beslutet formellt införs av miljöskäl.
Tandvårdsskadeförbundet ger sitt fulla stöd till ett generellt förbud att släppa ut kvicksilver eller varor innehållande kvicksilver på den svenska marknaden. Dock kan inte Tandvårdsskadeförbundet stödja det förslag till tidsbegränsat undantag som föreslås för användning av amalgam inom sjukhustandvården.
Dispens från det generella förbudet bör ej medges
Kemikalieinspektionen föreslår i sin rapport ett tidsbegränsat undantag att använda amalgam ?inom sjukhustandvården på vuxna patienter när särskilda medicinska skäl föreligger så att andra behandlingsmetoder inte kan användas med ett tillräckligt bra resultat?. Undantaget är föreslaget att gälla till och med utgången av år 2008 och gäller endast användning av amalgam på tandvårdsmottagning. Undantaget är förknippat med s.k. anteckningsskyldighet, vilket innebär att tandläkaren måste anteckna varför amalgam använts och tandläkarens bedömning till varför andra metoder inte kunnat användas i detta speciella fall.
Tandvårdsskadeförbundet säger nej till det föreslagna undantaget att använda amalgam inom sjukhustandvården. De patienter som behandlas i denna vård är de som är svårt sjuka, fysiskt eller psykiskt gravt handikappade, utvecklingsstörda, psykiskt sjuka, grovt kriminella eller tandvårdsrädda. Samtliga patienter som redan från början har svårt att hävda sina rättigheter och som i flera fall lider av allvarliga sjukdomar eller handikapp där ökad kvicksilverbelastning kan förvärra problemen eller ge ytterligare belastning i en redan problemtyngd tillvaro. Även dessa patienter har rätt att få mindre giftiga tandfyllningsmaterial. Även HSO instämmer, enligt Kemikalieinspektionen, i att även dessa patientgrupper bör få andra material än amalgam och att det finns alternativ tillgängliga på marknaden.
Kemikalieinspektionen redovisar uppgifter från Sjukhustandläkarnas förening och från enskilda tandvårdskliniker som specialiserat sig på narkosvård utan amalgam. Deras uppgifter om behov av amalgam inom sjukhustandvården skiljer sig åt radikalt. Sjukhustandläkarna anser det nödvändigt med dispens medan de privata narkostandläkarna anser att all tandvårds kan ske utan amalgam även under narkos och på mycket svårbehandlade patienter.
Tandvårdsskadeförbundet instämmer i redovisningen från de privata narkostandläkarna att det i samtliga fall finns kvicksilverfria material att använda för dessa patientgrupper. Det Sjukhustandläkarföreningen anför som främsta argument för ett undantag är att lagningar långt in i munnen i kaviteter under tandköttskanten är svåra att laga utan amalgam. Sådana kariesangrepp torde vara ovanliga och det kan i sådana fall finnas anledning att överväga att dra ut tanden. Tandvårdsskadeförbundets bedömning är att det inte finns några andra skäl till ett undantag från det generella förbudet än sjukhustandläkarnas okunskap och oförmåga att använda andra material än amalgam. En sådan okunskap ska inte vara vägledande när det gäller så allvarliga konsekvenser för både miljön och hälsan som fortsatt amalgamanvändning skulle få. Ett generellt förbud utan undantag är nödvändigt både av miljö- och hälsoskäl.
Undantag för utbildning
Tandvårdsskadeförbundet ger sitt stöd till Kemikalieinspektionens förslag att ett generellt amalgamförbud ska gälla även vid landets tandläkarhögskolor. Det finns ingen anledning för någon tandläkare att lära sig att använda amalgam. Amalgam är på väg bort och ett föregångsland på miljöområdet ska utbilda tandläkare med kunskap både om amalgamets farlighet och om hur man använder de s.k. alternativa material. I en sådan undervisning behövs inga kunskaper om hur amalgam används. Även i andra länder är amalgam på väg bort och det torde vara konkurrensmässigt bättre med kunskaper om hantering av moderna tandfyllningsmaterial.
Yrkanden:
1. Tandvårdsskadeförbundet anser att ett förbud mot amalgam ska gälla generellt utan undantag. Det finns inget behov av dispens från förbudet för sjukhustandvården. Vårt förstahandsyrkande är således att inga dispenser från ett generellt förbud ges.
2. Om det trots allt skulle uppstå en politisk majoritet för ett sådant undantag ger vi vårt fulla stöd till Kemikalieinspektionens förslag att undantaget endast ska gälla vuxna, att anteckningskyldighet ska gälla där behandlade tandläkare ska formulera varför inga andra metoder i detta enskilda fall kunnat användas och att amalgam inte får användas vid tandvård i hemmet eller på sjukhus. Därtill anser Tandvårdsskadeförbundet att det ska göras en medicinsk undersökning före och efter amalgamanvändningen för att undersöka eventuella effekter på hälsan.
Viken den 21 november 2004
För Tandvårdsskadeförbundet
Christer Malmström,
leg tandläkare och styrelseledamot i Tandvårdsskadeförbundet
Bilaga till detta yttrande: Hansson, M: Amalgamkonsekvenser
