I samband med överlämnandet av namnlistor om bättre vård för amalgamskadade höll Amalgamskadefonden ett välbesökt seminarium. Där presenterades också den nya boken “Amalgam, hälsa och pengar” av Lena Eriksson.

*Demonstration och överlämnande av 26 000 namnunderskrifter *

Flera hundra personer mötte upp på Mynttorget utanför Riksdagshuset. Det var mitt under lunchrusningen och många stannade för att läsa på plakaten om bättre vård mm. En kvinna hade ett plakat med texten “Jag har kostat samhället 5 miljoner kr”.

Representanter för samtliga riksdagspartier var närvarande. De blev djupt tagna av Helen Sandin som berättade om sin sjukdom. Helen har varit sjuk sedan 14-årsåldern och har tidvis varit rullstolsbunden och haft parkinson-symtom. Efter en plågsam amalgamsanering tillfrisknade hon och går nu på universitetet och läser miljö-ekonomi.

Susanne Eberstein, ordförande i socialutskottet, tog emot den meterhöga samlingen av namnunderskrifter. När vi skildes åt märktes det att partirepresentanterna fått något att fundera på. Vi väntar med spänning på resultaten.

Flera hundra personer samlades på Mynttorget i Stockholm för att visa sitt missnöje.
Anders Lindvall, tidigare chef för A m a l g a m – enheten vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala, berättade om resultaten av den tidigare verksamheten. Bland annat berättade han hur viktigt det är att inte bara titta på tänderna hos de amalgamsjuka. Mycket annat kan också påverka sjukdomsbilden. En ohälsosam bostad kan vara ett minst lika allvarligt hot som amalgamet i tänderna.

- Hos en patient, berättade Anders, tog vi med oss kvicksilvermätare till hemmet. Mycket höga kvicksilverhalter uppmättes i inomhusmiljön och mätaren tickade allt fortare ju närmare nattduksbordet vi kom.

Där i en låda fanns trasiga guldringar. Sannolikt hade de blivit spröda av kvicksilverånga från en trasig termometer.

- Därtill kom, fortsatte Anders, att den här patienten precis som många andra kvicksilverskadade var mycket känslig för ljud.

Hon stängde in sig i sovrummet när familjen tittade på TV. Hon stängde fönstret för att det bullrade och proppade igen ventilationen av samma själ. Det var inte konstigt att hon inte blev frisk.

Efter sanering av både tänderna och bostaden tillfrisknade patienten och de epileptiska anfallen avtog. Nu sju år senare är hon helt frisk.

Anders Lindvall menar att det ofta tar lång tid för de amalgamsjuka att bli friska. Särskilt gäller det när centrala nervsystemet är laddat med kvicksilver. Det kan ta 10 till 15 år innan halterna blivit normala. Det beror på den mycket långsamma utsöndringen av kvicksilver från hjärnan.

Vi fick också se en mängd diagram över mätningar av metaller i blodplasma och blodceller från Amalgamenhetens tidigare patienter. Spridningen av metallhalterna i blodet var i samtliga fall stor. Dock kunde man se vid jämförelse mellan amalgamsjuka och kontrollgruppen att de amalgamsjuka hade fler prickar i de högre intervallen.

Lärdomen av detta är att man inte i varje enskilt fall kan säga så mycket utifrån värdena på metallanalyserna. Däremot ser man för hela gruppen amalgamsjuka en tydlig förskjutning till de högre intervallen. Ett år efter amalgamsanering blir fördelningen mer lik den som gäller för kontrollgruppen. Sambanden är tydliga.

Intressant var också de tester som gjorts på mycket små mängder metaller i granulocyter med s k nukleär mikroskopi. Där kunde man hos de amalgamsjuka patienterna se stora avvikelser för bl a halten magnesium, mangan, kalcium, svavel och zink jämfört med kontrollgruppen.

Begär motivering

Ingegerd Lundberg-Krook, som är Amalgamskadefondens jurist, berättade om de tokiga ändringarna i tandvårdslagen, som gör det omöjligt att överklaga landstingens beslut om vård.

Det handlar främst om § 6 där det stadgas att landstinget ska pröva läkarens behandlingsplan, dvs den behandlingsplan som krävs för att patienten ska få sanering bekostad av sjukförsäkringen. Beslutet borde enligt normal rättspraxis kunna överklagas till förvaltningsdomstolen. I förvaltningslagen § 33 står emellertid att man inte får överklaga vårdbeslut!

- I Gävleborgs landsting, berättade Ingegerd, är man betydligt strängare än på andra håll i landet när det gäller att godkänna amalgamsanering. Landstinget där säger tydligt att de själva bestämmer vilka regler som ska gälla för amalgamsanering. Väl medvetna om att deras beslut inte kan överklagas.

Landstinget i Gävleborg har stöd av Hans Sundberg på Socialstyrelsen. Han menar att det var ett medvetet val att patienten inte skulle kunna överklaga beslut om sanering när tandvårdslagen gjordes om.

Ingegerd Lundberg-Krook har hjälpt till att överklaga ett beslut i Gävleborg och har gått vidare med ärendet till länsrätten. Frågan gäller om det är förenligt med Sveriges och EU:s lagstiftning att på ovan beskrivet sätt ta bort möjligheten att överklaga ett beslut. Trots att över 4 månader gått har länsrätten ej svarat.

Det Ingegerd nu tycker att alla ändå ska begära är att landstingen motiverar sina beslut om avslag för amalgamsanering via sjukförsäkringen. Det måste de egentligen göra enligt förvaltningslagen § 21. En motivering ska vara väl underbygd och det kan vara svårt för landstingen att åstadkomma en sådan, menar hon.

Det kan dock vara tufft för en mycket sjuk person att först få en behandlingsplan avslagen och därefter resa sig för att kräva en motivering. Det hördes många djupa suckar bland publiken i denna fråga.

Flera ur publiken berättade att läkare inte vågar skriva amalgamsjuka eller liknande på sjukintygen eller i intygen till försäkringskassorna. På detta replikerade Ingegerd att det är symtomen som är viktiga eftersom de ligger till grund för sjukpenningen. Hon berättade om ett fall där en mycket sjuk kvinna vägrats sjukpenning. Kvinnan var rullstolsbunden och ensamstående mor.

- Försäkringstjänstemannen sade vid vår första kontakt att hans syn på kvinnans sjukdom var “vetenskapligt färgad”, berättade Ingegerd. Med det menade han att kvinnan omöjligt kunde vara sjuk av amalgam.

Ingegerd hävdade i detta ärende att det var symtomen som skulle ligga till grund för rätten till sjukpenning och inte orsaken till dem. Försäkringskassans tjänsteman var så småningom tvungen att ge sig och den rullstolsbundna kvinnan fick tillbaka sin sjukpenning och 250 000 kr retroaktivt.

- Egentligen tycker jag att hemförsäkringen borde omfatta även juristhjälp vid sjukdom, konstaterade Ingegerd Lundberg-Krook avslutningsvis.

Inbillningssjuka hälsades välkomna

- Roligt att få se så många inbillningssjuka, sade Christer Olsson tandläkare från Uppsala, i ett försök att muntra upp oss.

Han fortsatte med ett långt och mycket konkret hållet föredrag om tandlagningsmaterial av olika slag. Han började med att slå fast att guldpelare fördärvar tanden genom att göra den mer brottbenägen. Kolfiberstift däremot ansåg han snarare stärker tanden.

Han menade att det är viktigt att jobba i team med tandläkare och läkare. Först då kan patienten få tillräckligt kompetent vård. Christer visade också bilder från Amalgamenhetens frågeformulär. Ett diagram visade hur många som kände sig bättre respektive sämre efter amalgamsaneringen. Så gott som alla svar pekade på en förbättring. Trots detta tolkade Medicinska fakulteten detta resultat som en “osäker förbättring hos några få patienter”.

Christer återkom hela tiden till hur viktigt det är att göra individuella bedömningar av varje patient. Han och hans kollegor har provat ut metoder att göra små tunna skivor av olika tandfyllningsmaterial för att patienten ska kunna ha dem i munnen och kontrollera att de tål materialet. Det är ett effektivt sätt att slippa göra om omfattande lagningar.

Depressioner och kvicksilver

Bo Nilsson, läkare från Uddevalla sjukhus, gav en kort resumÈ över utvecklingen på amalgamområdet. Han konstaterade att Sverige inte ligger särskilt långt framme då det gäller restriktioner mot amalgam. Tyskland, Frankrike och Kanada har betydligt tuffare regler.

Han menade att kvicksilver från amalgam påverkar kroppen på en mängd olika sätt och gav oss några lektioner i biokemi. Kvicksilver sätter t ex ned funktionen hos enzymer och vissa membranpumpar. De senare transporterar in olika ämnen i cellen och dess kärna, bl a gäller det kalcium och vitamin B12.

B12 är en stor molekyl som behövs för att överföra metylgrupper i bl a hjärnans celler. Låg B12-halt leder till brist på serotonin, vilket kan leda till depressioner. Bo berättade att hans sjukhus botat amningspsykos med B12-injektioner. Han anser att Alzheimers demens är klart avhängigt av mängden B12 i hjärnan. B12-brist kan också leda till sterilitet och spontana aborter.

Slutligen berättade Lena Eriksson om höga kostnader för sjukskrivning p g a amalgamskador. Hon berättade också om vilka vinster samhället kan göra genom att vara mer frikostig med amalgamsanering för dem som anser de är sjuka av amalgam. Lena Erikssons uppgifter stämmer väl med Amalgamenhetens resultat.

Lena visade två räkneexempel. Det ena var en 41-årig kvinna som skulle ge samhället en vinst på över 3 miljoner kr om hon var amalgamsjuk och fick sanera tänderna. Beräkningen är gjord under förutsättning att hon blir frisk efter ett år och arbetar fram till 65-årsdagen. En 50-årig kvinna skulle med samma beräkningsmetod ge en samhällsvinst på över 2 miljoner kr. Allt detta finns beskrivet i Lenas bok “Amalgam, hälsa och pengar”.

Vi kan konstatera att samhället har mycket att vinna på en mer frikostig syn på amalgamsanering. Dessutom skulle det ge alla de 250 000 amalgamsjuka mindre lidande och ett rikare och mindre plågsamt liv. Varför fortsätter samhället att motarbeta amalgamsanering och varför tillåts fortfarande amalgam som tandlagningsmaterial?

Text och foto: Ann-Marie Lidmark

Anm. TF har finansierat framtagning och tryckning av boken. Både TF och Amalgamskadefonden säljer den. Tänk på att du stöder TFs verksamhet genom att köpa den genom TF infotjänst. Redaktionen

Rättelse artikel om amalgamseminarium i Tf-bladet nr 3/2000

I förra Tf-bladets referat från Amalgamfondens seminarium blev det en sammanblandning av § 6 och 7 i tandvårdsförordningen. Här repeteras paragraferna för att det ska bli rätt:

- enligt § 6 ska tandfyllningar bytas enligt sjukvårdens taxa om patienten inte tål materialet, d v s har påvisad allergi eller lichenoida förändringar i munslemhinnan. Vid guldallergi måste lichenoida förändringar finnas intill guldfyllningen/ kronan.

Tandläkarens behandlingsförslag ska prövas av landstinget (10 §) innan behandling får påbörjas.

- § 7 stadgar att vårdavgift gäller för den som får sina tandfyllningar utbytta i samband med långvariga sjukdomssymtom då utbytet är del i en medicinsk rehabilitering. Behandlingsplan ska då upprättas av läkare tillsammans med patientens tandläkare och godkännas av landstinget.

Varje enskilt landsting kan godtyckligt säga nej till vårdplanen. Detta beslut kan inte överklagas. Därmed är rättssäkerheten satt ur spel!
Ann-Marie Lidmark