Mediciner ger ofta muntorrhet på grund av att spottkörtlarnas salivproduktion störs, men även ökad salivutsöndring kan förekomma. Muntorrhet påverkar kroppens funktioner med ökad kariesrisk och försämrad matsmältning som följd. Nu har Tandläkartidningen publicerat en artikel där mediciner som kan påverka salivproduktionen redovisas. Läkare uppmanas att vara mer uppmärksamma på vilka läkemedel som påverkar saliven.
Artikelförfattarna har listat kemiska substanser, som förekommer i läkemedel, med hög eller moderat evidensgrad för muntorrhet ellerför hög salivproduktion. Någon sådan lista har tidigare inte publicerats. Författarna konstaterar också att det bara är i Sverige och Danmark som tandläkarstudenter lär sig att mäta salivproduktionen, trots att saliven har så stor betydelse för kroppens funktion och särskilt muntorrhet ökar risken för karies.
Läkemedel kan ha följande biverkningar, enligt artikeln: salivkörteldysfunktion (SGD), antingen hypofunktion (SGH) eller objektivt påvisad hypersalivation, xerostomi (den subjektiva upplevelsen av muntorrhet) eller subjektiv hypersalivation (upplevelsen av att ha för mycket saliv). Bland de biverkningar som kan associeras med dessa tillstånd, i synnerhet SGH, kan nämnas karies, dysgeusi (förändring av smakuppfattning), slemhinneömhet och oral candidos.
Vidare spelar saliven en nyckelroll i upprätthållandet av munhålans funktioner och hälsotillstånd, vilket bland annat omfatta
- upprätthållande av en fuktig munslemhinna
- bidra till smakupplevelsen genom att verka som lösningsmedel för smakämnen
- nedbrytning av stärkelse med hjälp av amylas
- med hjälp av bikarbonat agera som en buffert mot syra i mun och matstrupe
- skyddar bakteriefloran i munnen och skyddar därmed mot bakterier, virus och svamp
