Tidiga varningar för amalgam

Beräkningar av transport av kvicksilver i nervbanorna gjordes av Mats Hanson redan 1981. Han fann att amalgam "rostade" och att det sannolikt var en viktig orsak till oral galvanism och de symtom amalgamskadade har. I brev till Socialstyrelsen varnade han för amalgam i tänderna.  "troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning...det är bara toppen av ett isberg vi ser i dag.

En artikel i Läkartidningen skrev tandläkare att oral galvanism bara var inbilldning hos patienterna. Mot detta protesterade Mats i ett inlägg i nästa nummer då han precis hade räknat ut hur stora strömmarna och kvicksilverläckaget blev om man hade amalgam i tänderna. Mats Hanson är docent och arbetade vid denna tidpunkt som forskare vid Lunds universitet bland annat om transport av olika ämnen i nervceller.

Amalgam gav upphov till en förgiftningskatastrof av stora mått, ​​ansåg Mats Hanson och han ville varna allmänheten och myndigheterna för detta hot som han själv just uppdagat. Han skrev således till Socialstyrelsen och berättade att oral galvanism är något reellt som går att beräkna och som frigör mängder av kvicksilver direkt in i blodbanorna. 

Han anade inte då att han klev rakt in i ett getingbo och inte heller att han skulle ägna resten av sitt yrkesverksamma liv åt denna fråga. ​

​Läs Mats Hansons brev till Socialstyrelsen här:

Brev till Socialstyrelsen (den 7/12/1981)

Jag vill göra er uppmärksamma på en hälsofråga av utomordentlig betydelse, troligen står vi inför en förgiftningskatastrof av mycket stor omfattning. Medföljande publikationer av mig redogör för mekanismerna. Alla sakuppgifter kan dokumenteras (de viktigaste medsända).

Slutsatserna, uträkningarna och bedömningen av möjliga implikationer och omfattningen är mina egna och grundar sig på tio års erfarenhet av forskning inom neurobiologi och effekter av gifter på nervsystemet.

Det är häpnadsväckande att detta inte upptäckts tidigare. Grundorsaken är troligen att tandläkare varit okunniga om eller grovt underskattat giftigheten av kvicksilver samt att man ej heller förstått hur en galvanisk cell arbetar. Ingen har därvid uppmärksammat att mängderna frisatt Hg (kvicksilver) kan approximativt beräknas enligt elektrokemiska lagar då strömmarna mellan olika tandfyllningar (ofta kallade korrosionsströmmar) är kända.

Jag noterade under debatten om "oral galvanism" att undersökningarna från tandläkarhögskolan i Malmö ej gav underlag för bedömningen "psykogent sjuka" och att även små mängder frisatt kvicksilver kunde nå hjärnan (bil. l). En kort tid efter publiceringen kom jag på att mängderna Hg kunde beräknas och blev helt förbluffad över resultatet. En kontroll av gränsvärdena för Hg och förgiftningssymptom ställde det helt utom tvivel att personer med oral galvanism är kvicksilverförgiftade.

En litteratursökning i odontologiska facktidskrifter visade, att kvicksilverfrisättning från amalgam i kontakt med guld varit känd länge, men även att amalgam utan guldkontakt vid iläggning avger stora mängder Hg. Tillräckliga för att ge akut förgiftning vid varje tandlagning och att korrosionen sedan är tillräckligt snabb för att ge hälsovådligt Hg-tillskott under flera år.

Att Hg ej går att mäta i saliven beror troligen bl.a. på att det frisätts in mot tanden, går in i vävnaderna och förs ut i kroppen. Höga halter finns uppmätta i närheten av tandfyllningar. Man har ej insett att man mäter ett flöde och att de totalt frisatta mängderna är mycket högre än mätvärdena. Ändrad teknik vid iläggning, isolering m.m. kan bara fördröja processen. Finns kontakt med guld ökar korrosionshastigheten mycket kraftigt.

Uttalandena från tandläkarhåll i fråga om oral galvanism är korrekta i två avseenden:

1. Uppmätta spänningar i sig betyder inget, endast strömmen är väsentlig.
2. Ev. allergiska reaktioner mot metaller har framhållits som möjliga. När det gäller kvicksilver är sådana reaktioner ytterst allvarliga. Hg är en av de mest potenta kontaktallergener som finns och binder till alla svavelinnehållande proteiner (kroppsegna), varvid de inte längre känns igen och alla typer av autoimmuna reaktioner kan förväntas. Troligen är autoimmunitet orsaken till många av symptomen vid kronisk kvicksilverförgiftning.

Uppenbarligen har vi bara sett toppen av ett isberg. Bara de personer, som har fått frisättning av metall så att de känt metallsmak, har kopplat ihop sina övriga besvär med tandarbeten. Effekterna av Hg-förgiftning kommer så långsamt att de flesta har hunnit glömma sitt tandläkarbesök när symptomen uppenbarar sig. Uppenbarligen misstänker även många tandläkare Hg-förgiftning, men har ej kunnat belägga det tillräckligt väl för att kunna göra sig hörda mot experterna på tandläkarhögskolorna.

Troligen skulle mycket stora sjukvårdskostnader kunna sparas om amalgam ersätts med ogiftigt material. Följande åtgärder föreslås tills vidare:

1. Att tillsätta en utredning, fristående från tandläkarhögskolorna och utförd av specialister inom medicin, patologi, toxikologi, Hg i miljön, fysiologi, immunologi, metallurgi, elektro- och korrosionskemi.
2. Att uppskjuta legala processer tills utredningen är klar.
3. Att omedelbart stoppa all användning av guldmaterial i tänder om minsta möjlighet finns för kontakt med amalgam.
4. Att snarast möjligt finna ogiftiga ersättningsmedel för amalgam.
5. Att söka statistiska samband mellan tandarbeten och ett mycket brett spektrum av sjukdomar inkluderande mentalsjukdomar, fosterskador, cancer, hjärt-kärlsjukdomar, ledgångsreumatism och hudsjukdomar. Tandfyllningar är troligen en av de få faktorer som aldrig systematiskt undersökts med avseende på sådana samband.
6. Prova Hg-avgiftning i fall av misstänkta samband, speciellt mentalsjukdomar.

Bilagor (skickades med ursprungligt brev, men finns inte med här):

1. Inlägg i Läkartidningen vol. 78, 1981,4240-4241. M. Hanson.
2. Manuskript insänt till Läkartidningen. M. Hanson.
3. Pressmeddelande
4. Kopior av arbeten, alla från referenslistan i K. Nilner: Studies of electrochemical action in the oral cavity. Avhandling Malmö 1981
a/ Rost, A. Amalgamschäden, Zahnaerztl. Prax. 1976, 27, 475-480.
b/Jörgensen. K.D. The mechanism of marginal fracture of amalgam fillings, Acta Odont. Scand. 1965, 23,347-389.
c/ Fraunhofer, J.A. Von. Gold-amalgam galvanic cells. The measurement of corrosion currents. Brit. Dent. J. 1972, 132, 357-362.
d/Holland, R.I. Galvanic currents between gold and amalgam. Scand. J. Dent. Res. 1980, 88, 269-272.
e/ Gjerdet, N.R. & Espevik, S. In vitro corrosion of screwposts and amalgam placed in contact. Swed. Dent. J. 1977,l,193-195.
f/Möller, B. Reaction of the human dental pulp to silver amalgam restorations. Mercury determination in the pulp by flameless atomic absorbtion spectrophotometry. Swed. Dent. J. 1978,2,93-97.
g/Olsson, S. Om korrosion av amalgam i avfallsledningar. Tandläkartidningen 1980,72,174-175.

Fler arbeten finns.

Mats Hanson, Docent
Zoofysiologiska institutionen
Lunds Universitet

​Mats Hanson ​var när han skrev brevet 40 år och mitt uppe i sin forskarkarriär. Brevet gav eko i hela världen han berättade att oral galvanism = kvicksilverförgiftning. Han trodde förstås att de goda argumenten skulle segra och framförde sina varningar i media, till myndigheter och till tandläkare runt om i världen. Många hörde av sig, vilket bekräftade hans teoretiska kunskaper.

Nu flera årtioenden senare kan Mats konstatera att myndigheterna förvanskat forskningsresultat, tillsatt utredningar mm som konstaterat att amalgam är ofarligt och förbjudit kvicksilver i tandvården inte av hälsoskäl utan av miljöskäl. I Sverige tas fortfarande inte de kvicksilversjuka på allvar trots att symtomen hos amalgamskadade visar samma symtom som kvicksilverskadade. I vården känner man inte till dessa kunskaper eller så har de blivit vilseledda av Tandläkarhögskolor och myndigheter som fortsatt mörkar riskerna.

EU:s beslut att förbjuda amalgam från och med nästa år på barn, gravida och ammande kvinnor till följd av att de är särskilt känsliga grupper för kvicksilverförgiftning kanske kan ändra även attityden i svensk vård. EU har tagit beslutet på tydliga hälsomässiga grunder. Det är bra och driver utvecklingen i rätt riktning.