- Dentala material
- Hälsa
- Politik
Tandvårdsförsäkringen kräver att patienten betalar 3000 kr innan försäkringskassan träder in med subventioner. Summan är hög för den som inte har några pengar eller lever nära existensminimum. Därefter betalar patienten hälften av summan upp till 15 000 kr och därefter endast 15 procent. Detta förutsätter dock att tandläkaren håller sig till riktpriset annars betalar patienten också beloppet över riktpriset.
De som kan investera 15 000 kr eller mer i tandläkarräkningar under ett år gynnas då de får höga subventioner från samhället. Man kan säga att välfärden inte kommer de fattiga till del och risk finns att tänderna återigen ska bli ett signum för fattigdom.
Tandvårdsskadeförbundet anser att tandvården ska ingå i den allmänna hälso- och sjukvården för att skapa rättvisa mellan låg- och höginkomsttagare. Den frågan måste lyftas under valrörelsen. Blir det så behövs inte de särskilda bestämmelser om tandvård som led i en sjukdomsbehandling, dvs fyllningsbyten på grund av överkänslighet mot dentala material och andra bestämmelser i tandvårdsförordningen.
Då skulle försäkringskassan bli ansvarig för all tandvård och därmed blir fördelningen av de medel som i dag anslås till tandvård rättvisare. Munhålan är orsak till många sjukdomar och därför stämmer det väl med modern forskning att tandvården ingår i den konventionella sjukvården. Tänderna är trots allt en del av kroppen och allergier mot dentala material liksom bakterier/bakteriegifter från rotfyllningar påverkar hela kroppen och inte bara munhålan.
