- Hälsa
Inom tandläkarkåren finns en nollfelskultur, säger den danska tandläkaren Kristian Illeman. Han uppmanar andra tandläkare att dela med sig av sina misstag och erfarenheter som inte gett optimal behandling. Då skulle alla tandläkare bli bättre. Frågan är om det också leder till mer lyhörda tandläkaren med större möjlighet till patientcentrerad behandling.
Det danska Tandlagebladet tar upp detta tema. Tandläkare Kristian Illeman menar att nollfelskulturen inom tandläkaryrket alltid har funnits där. Han tar sig själv som exempel då han fick kritik på sitt första jobb för att inte vara tillräckligt professionell.
Illeman menar att man särskilt i början av sin karriär behöver få hjälp att rätta till sina misstag. Att inte våga göra misstag hämmar tandläkarens utveckling i jobbet. Samtidigt trycker han på vikten av att våga dela med sig sina misstag för att hindra andra att göra samma.
Patienter som Tandhälsoförbundet har kontakt med berättar ibland om tandbehandlingar som inte varit så lyckade, men där tandläkaren vägrar erkänna sitt misstag. Det är mycket frustrerande för patienten och allt hade känts bättre om tandläkaren kunnat erkänna misstaget och bidragit till att rätta till det.
Tandläkaren är bara människa och kan som alla andra göra felbedömningar eller ha en dålig dag och därför misslyckats även med enkla behandlingar. För patienten kan det bli mycket allvarliga konsekvenser om tandläkaren gör fel. Om tandläkaren erkänner misstaget och är beredd att rätta till det blir patientens upplevelse mindre traumatisk.
Vi ska hela tiden göra vårt bästa, säger Kristian Illeman i Tandlaegebladet. Samtidigt menar han att tandläkaren måste förstå att hen inte är ofelbar och att alla kan göra misstag. Viktigt är att felen blir en del i en lärandeprocess och gärna att vi delar med oss så att andra slipper göra samma misstag.
Ett sådant synsätt är viktigt och tanken på att man som tandläkare kan göra fel behöver finnas med hela tiden. Amalgamet är en fråga där tandläkarna tidigt borde ha frågat sig om vad som var rätt eller fel. I efterhand kan vi se att det var de lyhörda tandläkarna, det vill säga de som såg möjligheten av att de kanske hade gjort fel, som hjälpte patienter med fyllningsbyten.
Nya frågor just nu är riskerna med titanimplantat som kan göra många sjuka helt i onödan och riskerna med att behålla ömmande rotfyllda tänder. Tandläkarna behöver bättre lyssna på sina patienter och vara mindre rädda för vad andra tandläkare ska tycka. Då blir tandläkaren både en bättre behandlare och mer omtyckt av patienten. I Sverige finns dock risk för represalier från tillsynsmyndigheten IVO, vilket ytterligare spär på tandläkarnas rädslor att göra fel.
