- Forskning
En stark hälsotrend är att minska sitt sockerintag, men många tillgriper då den enkla vägen för att ändå tillfredsställa sitt sockersug genom att övergå till light-produkter med artificiella sötningsmedel.
Sötningsmedlen är stora industriprodukter och forskning som visar på risker attackeras hårt. Aspartam, som egentligen är metylaspartam, har i studier visat ge cancer i djurförsök, men artikeln attackerades hårt för påstådda fel så att tidskriften tvingades dra tillbaka den. Metylgruppen i aspartam omvandlas emellertid till metanol som i slutändan bildar formaldehyd som binder till proteiner och DNA. Formaldehyd är en känd carcinogen.
Sackarin, sukralos, acesulfam och stevia är andra sötningsmedel som är sötare än socker. Stevia är en naturprodukt, en glykosid från växten Stevia rebaudiana och sukralos klorerat glukos som i stort försvunnit från svenska marknaden efter att bland andra Prof. Göran Petersson vid Chalmers (tidigare i Tf:s styrelse) och vattenmyndigheter varnat för riskerna med klororganiska föreningar.
Ett annat sötningsmedel, acesulfam-K, har fått stor användning efter att ha undgått adekvata säkerhetstester. FDA godkände på uppgifter från tillverkarna som bland annat hävdar att ämnet går igenom tarmarna utan att tas upp, något som verkar helt osannolikt då det är en liten molekyl. Ämnet blandas ofta med aspartam då det har en besk eftersmak. Inga uppgifter om hur det hanteras i kroppen står att finna i den vetenskapliga litteraturen. Göran Petersson anger att ämnet tas upp i blodet och utsöndras i urinen.
Oavsett omstridda resultat vid forskningsförsök, så har nya avigsidor uppenbarat sig. Vi lever i symbios med bakteriefloran i tarmarna och förändringar i sammansättningen påverkar hälsotillståndet och kan orsaka eller bidra till sjukdomar som diabetes, metaboliskt syndrom, fetma, eller immunstörningar.
En vägjord studie, publicerad i Nature och som det knappast går att avfärda, undersökte effekterna av sackarin, sukralos och aspartam på sammansättningen av tarmens bakterieflora hos både människor och djur och effekterna av förändringarna. Dessutom överfördes den förändrade bakteriefloran till bakteriefria möss, födda med kejsarsnitt och uppfödda sterilt. Förändringarna hos mössen återspeglade helt vad man såg hos människor. Förändringarna kunde blockeras med antibiotika, något som visade att det verkligen var bakteriesammansättningen som orsakade förändringarna. Hos både djur och människor inducerades glukosintolerans och viktökning inom en vecka, precis de problem som sockeresättningsmedlen är avsedda att motverka. Även när tarmbakterier odlades utanför kroppen och tillfördes sötningsmedlen förändrades sammansättningen.
Vad som ännu är oklart är om ämnena direkt påverkar vissa bakterier och därvid gynnar andra med egenskaper som inducerar förändringarna. Andra förhållanden som kan påverka är ännu inte undersökta. Dit hör födans sammansättning och effekten av mediciner och sjukdomar. Det återstår också att undersöka om andra födoämnestillsatser kan ha samma effekt.
Slutsatsen i en ledare i tidskriften Cell Metabolism som referera studien, är att sötningsmedel, avsedda att minska risken för diabetes och fetma, istället orsakar dessa problem genom att ändra bakteriesammansättningen.
Det är ett dåligt alternativ att övergå från vanligt socker till artificiella sötningsmedel, både på grund av toxikologiska risker och effekter på bakterier och att hjärnan vänjer sig vid att allt skall smaka sött, något som ofta är en vanesak. För Stevia finns inga risker angivna men de extrakt av glykosider från växten som används är dock mycket mer koncentrerade än den naturliga halten i växten som använts sedan mycket länge i födan i Sydamerika.