Mångudinnan Selene, skyddar mot solguden Helios. Den i vissa metalliska former silvervita metallen selen, uppkallad efter mångudinnan, skyddar mot skadliga verkningar av solgudens strålar. Selen upptäcktes av Berzelius 1817.
Selen ingår som nödvändig komponent i ett 20-tal proteiner, varav en del med viktiga antioxidantfunktioner och har skyddande effekter mot kemikalier och fysiska förhållanden som orsakar bildning av fria radikaler.
Det naturliga solskyddspigmentet melanin, liksom solskyddskrämer som finns, inaktiverar fria radikaler och/eller flyttar ut skadliga reaktioner till hudytan som inte innehåller levande celler som kan skadas. Många sådana produkter innehåller emellertid kemikalier som kan tränga djupare in i huden och som kan orsaka toxiska eller allergiska reaktioner.
Selen är välkänt för att skydda mot fria radikaler, men mig veterligen har selenföreningar ännu inte använts som solskyddsmedel.. En början till selen-solskyddsmedel, eller i alla fall till en uppmaning att se till att man har ett tillräckligt intag av selen när man solar och vill undvika skador, kan vara en artikel som beskriver effekten av selenbrist på UV-känslighet hos möss.
Mössen, i fyra grupper, fick antingen en selenfattig diet eller en selen-adekvat diet under fyra veckor och de två övriga grupperna med samma dieter fick UV-B bestrålning tre gånger per vecka under 4 veckor. Efter behandlingarna mättes nivån av reaktiva syremetaboliter (ROS), reducerat glutation, lipid-peroxidation, antioxidantenzymer och inflammatoriska signaler.
Nivån av reaktiva syremetaboliter och effekter av fria radikaler låg högre hos djur som fått selenfattig diet, jämfört med adekvat diet, och nivåerna ökade ytterligare efter UV-bestrålning. GSH (reducerat glutation) låg lägre vid selenbrist och ännu lägre när selenbrist-djur UV-bestrålades.
Antioxidantezymerna SOD, CAT, GST och GPx, sänktes vid UV-bestrålning, och alldeles speciellt vid samtidig selenbrist. Förutom påverkan på fri-radikalrelaterade förhållanden så aktiverades en inflammatorisk reaktion med en 8 ggr förhöjd nivå av COX-2 (cyclooxygenas) och 14 ggr iNOS (inducerbart kväveoxid) liksom av TNF-alfa, alla i högre grad vid både selenbrist och UV-bestrålning.
Relaterat till möjlig ökad risk för hudcancer vid selenbrist och UV-bestrålning fann man i denna studie ökning av ett enzym som medverkar vid fosforylering av histoner (proteiner på utsidan av DNA) vilket aktiveras vid DNA-skador och ?reparation. UV anses som en stor riskkälla för hudcancer, men selenbrist och eventuell andra otillräckliga antioxidantnivåer som bidragande faktorer har undersökts i mycket liten utsträckning
