- Hälsa
- Politik
Socialstyrelsen har i uppdrag att se över tandvårdsförordningen där bland annat fyllningsbyte ingår enligt paragraferna 6 och 7. Nu har Socialstyrelsen gått ut med att en revidering behövs eftersom landsting och regioner hanterar förordningen alltför olika. De stöd som finns i förordningen når inte heller alla. Sedan länge är det känt att bidrag till fyllningsbyte bedöms mycket olika i skilda delar av landet.
Nu är alltså Socialstyrelsens bedömning att omfattande revidering av tandvårdsförordningen behövs.
– Det måste bli lättare för landstingen att tillämpa förordningen. Till exempel finns det vissa begrepp som inte är möjliga att bedöma enhetligt och objektivt av dem som ska pröva behandlingsförslagen från tandläkarna. Med ett tydligare regelverk ökar möjligheterna att göra likvärdiga bedömningar, säger Kristina Lindholm som är ansvarig för utredningen.
Tandvårdsskadeförbundet har uppvaktat utredningen och både ställt krav och berättat om de svårigheter som förordningens 6 och 7 paragrafer är förknippade med. I dag finns möjlighet endast till fyllningsbyte under vissa omständigheter. Landsting och regioner har fattat egna beslut om restriktioner för att bidrag ska beviljas och hos vissa, t ex Västra Götaland, är det näst intill omöjligt att få bidrag beviljat.
Tandvårdsskadeförbundet anser att bidrag för fyllningsbyte på grund av allergi eller annan överkänslighet måste finnas kvar Dock behöver förordningen utökas till att även gälla implantat. Nuvarande paragraf 7, som gör det möjligt för den som varit sjuk en längre tid att få fyllningsbyte utan bevis för att fyllningen orsakar symtomen, behöver ändras till att gälla att byte av dentala material eller implantat ska bytas utan kostnad om patienten anser sig ha besvär av dem.
Allergier och annan överkänslighet är nämligen svårbevisade med dagens provtagningsmetoder. Det är inte heller lätt att bevisa symtom som beror på samverkan mellan flera metaller (galvaniska strömmar) eller förgiftningsymtom. Därför är det viktigt att patienter som upplever att de mår dåligt av sina fyllningar får dem utbytta utan att behöva betala för det.
Om patienten får besvär av ett titanimplantat måste hen i dag själv betala även borttagandet av dessa liksom ersättningsalternativ. Detsamma gäller om tandläkaren sätter in en guldkrona eller en koboltkrombro som orsakar galvaniska strömmar tillsammans med andra metaller i tänderna. Trots att patienten själv upplever att besvären kom i samband med kronan eller bron och att hen upplever metallsmak och elektriska spänningar i munnen tas detta inte på allvar i vården. Hen måste därför betala borttagandet och omgörningen själv om det ens är möjligt att hitta en tandläkare som vill göra detta.
De samhällsekonomiska kostnaderna är redan i dag stora på grund av att folk går omkring med flera olika metaller i munhålan, giftiga amalgamfyllningar eller rotfyllningar som gör dem sjuka. Politikerna har valt att låta tandvårdsförordningen omfatta sådana problem och därför måste den byggas ut alternativt att försäkringskassan betalar alla omgörningar. I dag saknas provtagningsmöjligheter och precis som för läkemedel är det därför nödvändigt att ta bort det som patienten upplever att den får problem av. Först då går det att bedöma om det dentala materialet eller rotfyllningen orsakade besvären.
Tandvårdsskadeförbundet ser att många tillfrisknar efter byte av dentala material eller borttagning av rotfyllda tänder. De allra flesta ser själva kopplingen mellan ökade besvär och genomförd tandvård. Samhällsvinsten blir stor om man lyssnar på patienterna.
