- Dentala material
- Hälsa
Helproteser är ett alternativ även i dag. En del personer är känsliga för främmande material eller har inte råd med implantat. I båda fallen är en avtagbar protes ett bra alternativ. Små avtagbara proteser för att ersätta en eller två tänder kan också göras. Ofta tar det tid att vänja sig, men för många fungerar det mycket bra.
Många olika protesmaterial finns. Tandvårdsskadeförbundet avråder från proteser med metaller då känslighet mot metaller inte är ovanligt. De som är extremt känsliga för metaller bör inte heller ha den obligatoriska identitetsbrickan i metall.
Flertalet proteser görs med en tandfärgad plastbas som ser ut som tandköttet eller gommen och på den sätter man plast- eller keramiktänder som ska se ut som riktiga tänder. Det är främst plasten som kan vara riskfylld för känsliga personer. Dock finns flera olika plastsorter och lämpligt är att pröva sig fram.
Metakrylater är det vanligaste materialet och det färgas för att få samma kulört som ens eget tandkött. Dock är en del känsliga mot just metakrylater och bör därför välja andra material. Färgämnen kan också orsaka problem. Materialet Ivocap kan dock göras utan färgämne, men då kan det bli sämre utseende.
Alternativa plaster är polyvinylklorid (Luxene), acetalplast (Dental D) eller nylon (Valplast). Valplast är en relativt mjuk plast och minskar risken för skavsår, enligt Tandvårdsskadeförbundets medlemmars erfarenhet. Dock är tåligheten mycket individuell.
Ett nytt intressant material är gjord av plasten polyetereterketon (PEEK) och verkar lovande med mycket få allergier. Dock är materialet relativt dyrt och få dentala laboratorier använder det.
Prova in potesen kan vara påfrestande då man kan behöva gå tillbaka till tandläkaren flera gånger innan den sitter som den ska. Viktigt är dock att fortsätta inprovningen till dess protesen känns bra.
Den som har protes bör besöka tandläkaren minst en gång om året. Anledningen är att käkbenet kan brytas ned och passformen för protesen blir då sämre. I sådana fall kan protesen också gå sönder.
Det går att göra så kallad relining av protesen, vilket innebär att man ersätter "slemhinneytan" och därmed anpassar protesen efter benets nya form. Ibland kan tandläkarlaboratoriet i praktiken behöva göra om hela protesen. Det innebär oftast att allt basmaterial byts ut (rebasering), men tänderna behålls och sätts fast i den nya protesen.
När hela protesen behöver göras om bör man överväga att göra en helt ny. Ingen bör gå omkring med en illa sittande protes.
