- Dentala material
- Hälsa

Överdriven svettning är mycket besvärande och kan vara ett allvarligt funktionshinder. En del personer med kvicksilverförgiftning kan få avtagande besvär efter amalgamsanering. Detta har upptäckts av Berglund&Berglund och de har därför föreslagit att vid allvarlig Hyperhidros bör läkaren också titta patienten i munnen.
Amalgamfyllningar kan i vissa fall ge upphov till överdriven svettning eller hyperhidros, som läkarna kallar diagnosen. Vården.se publicerade nyligen en artikel om hyperhidros för att visa vilka allvarligt handikapp dessa besvär kan ge upphov till.
Artikeln tog också upp möjliga behandlingar. Främst handlar det om nervgiftet botox för att inaktivera nerverna som stimulerar svettkörtlarna eller att man helt enkelt tar bort dem. Ingenting nämndes om förgiftning eller koppling till amalgamfyllningar.
Tandhälsoförbundet har tidigare på på hemsidan uppmärksammat att en del kan få överdrivna svettningar vid kvicksilverförgiftning. Kanske kan också andra gifter påverka svettkörtlarna på liknande sätt.
Den som först uppmärkammade den möjliga kopplingen till amalgam/kvicksilver var läkaren och forskaren Fredrik Berglund. Bland sina 880 patienter som behandlats för amalgam- och kvicksilverförgiftning fann han att 51 av dem blivit av med svettningsbesvären efter att amalgamet hade tagits bort. .
Han fick en replik införd i Läkartidningen om hyptyreos och kvicksilver 2011 och skrev då att läkarna gott kan titta i munnen på sina patienter för att upptäcka t.ex. hur många amalgamfyllningar eller andra metaller som finns där.
Problemet med att använda nervgiftet botox är att behandlingen behöver upprepas efter två till fem månader då nervgiftet brutits ned och utsöndrats ur kroppen. Dessutom innebär botoxbehandling att många nålar sticks in i huden och nervtrådarna, vilket är obehagligt och kan göra ont. Dessutom är det ett nervgift och andra komplikationer kan uppstå.
Se mer artikel i Vården.se från 2025
Se också läkartidningens artikel från 2011 och Berglund&Berglunds replik på den.
Till Berlunds forskningsartikel i BMJ 2013