- Forskning
- Hälsa
- Miljö
Kroppen har ett tveeggat förhållande till järn som, om det kommer fritt, orsakar bildning av fria radikaler. Järn bäddas därför in i proteiner som förhindrar att det blir reaktivt. Järn kan emellertid komma loss vid inflammationer och ställa till hälsoproblem liksom vid intag av järnmedicin, utöver vad kroppen behöver.
Nedsmutsningen av miljön bidrar också till att exponeringen för metaller är ökad och biltrafiken bidrar till en avsevärd del, inte minst i form av små partiklar i nanostorlek.
I en ny studie har engelska forskare undersökt förekomsten av magnetit-partiklar, mindre än 200 nanometer, i hjärnan hos 38 avlidna från Manchester och 29 från Mexico City. Magnetit är en magnetiserbar form av järn som orsakar bildning av fria radikaler. Kommer magnetit, Fe3O4, i närheten av något magnetiskt, bildas en permanentmagnet och mycket av det naturligt förekommande kan vara redan magnetiskt. Mikroorganismer, flyttfåglar och kanske vi själva använder partiklar av magnetit som bildats i kroppen, som en kompass för att känna av det jordmagnetiska fältet.
Med magnetometer mättes halt och storlek av magnetitpartiklar och för att få med även de minsta partiklarna, mindre än 20 nanometer, som kan förlora sin magnetism vid rumstemperatur, användes även mätning vid flytande-kväve-temperatur. Alla analyser och provbehandling utfördes i partikel-fria renrum, med speciellt renat vatten och med metallfria instrument. Efter magnetmätningarna löstes proverna (ca. 25 gram vardera) upp och partiklarna extraherades med magnetiska och elektriska metoder för undersökning med elektronmikroskop.
Magnetit-nanopartiklar som är rundade och har varit utsatta för hög temperatur genom att komma från motorer, från metallindustrier, eller från kraftig friktion vid bromsning av spårbunden trafik, är vanliga i luften i stadsmiljö. De är tillräckligt små för att via näsan kunna komma in i hjärnan. I försöket ovan fann man magnetit i halter mellan 0,2 och 12 mikrogram/gram torrvävnad. Högsta halterna och också mer hos unga fanns hos personer från Mexico City. I en tidigare studie i England uppmättes ett antal av ungefär 2*108 partiklar/m3 vid vägkanten. Höga halter metallpartiklar har även uppmätts i Stockholms tunnelbana och de förstörde lacken på bilar vid en parkeringsplats intill Lunds centralstation.
Alla fallen var olycksoffer, men forskarna påpekar att bildning av fria radikaler är något som sker mycket tidigt vid Alzheimer’s sjukdom och även andra neurodegenerativa sjukdomar. Magnetit har även i tidigare studier återfunnits i hjärnan hos Alzheimer-patienter, men det har inte varit möjligt att avgöra om detta orsakar eller påskyndar sjukdomen. De magnetitkorn av biologiskt ursprung och som kan vara inblandade i känslighet för jordmagnetiska fältet har en annan form än de som kommer från luftföroreningar, något som gör att det olika ursprunget går att skilja åt i elektronmikroskopet.
Forskarna påpekar också att magnetit är känsligt för externa magnetfält men man spekulerar inte i frågan om magnetit i hjärnan är inblandat i biologiska effekter av elektromagnetisk strålning från t.ex mobiltelefoner. Då det inte finns något känt sätt att avgifta sig från magnetit i hjärnan, kan det faktum att elöverkänslighet är mycket långdraget, tyda på att magnetit kan vara i alla fall en del av orsaken. Eftersom partiklarna katalyserar bildning av fria radikaler kan man dock skydda sig mot den oxidativa stressen som orsakas av magnetit med antioxidanter, även om partiklarna finns kvar.
