Kvicksilver och andra metaller i amalgam (silver, koppar) oxiderar och koagulerar proteiner och vid kontakt med slemhinnor i munnen uppkommer cellförändringar som oftast är lindriga och inte ger besvär, men i en del fall kan övergå i cancer.
Den vanligaste typen av förändring kallas lichen och syns som vitaktiga fläckar och stråk. De mest markanta slemhinneförändringarna återfinns i närheten av amalgamfyllningar men kan utbreda sig från kontaktstället eller finnas utan närhet till amalgam. Tandvården medger att lichen kan uppkomma vid kontakt med amalgam, men hävdar att de som inte har sådan kontakt har annan orsak, trots att de är oskiljaktliga. När det finns kontakt med amalgam kallas förändringarna OLL, oral lichenoid lesions, och utan kontakt oral lichen planus.
Det går ofta att få amalgamet som har kontakt med amalgamfyllningar borttaget, men inte övrigt amalgam, och då försvinner förändringarna i närheten relativt snabbt, medan de längre bort ofta kvarstår. Skickliga tandläkare som tar bort allt amalgam och även andra misstänkta metaller, finner att all lichen, oavsett lokalisering oftast försvinner.
Lichen karakteriseras av en förhårdnad yta, ett underliggande skikt av celler i olika stadier av nedbrytning och en massiv ansamling av immunceller. Frekvensen av lichen i befolkningen anges till mellan 0,5 till 2,2 procent.
Lichen brukar oftast inte vålla allvarliga besvär, utom när det blir sår, men en allvarlig komplikation är att vävnadsförändringarna i någon procent av fallen övergår till cancer.
En ny studie av lichen, där förändringar i kontakt med amalgam, OLL, inte medtagits, antagligen på grund av att man tror att orsakerna är olika, enbart på grund av lokaliseringen, fann att en procent av förändringarna övergick i malignt tillstånd. Det finns inga uppgifter om vad tänderna lagats med eller inflammationer i tandkött eller runt rötterna. Patienterna behandlades med kortisonpreparat och anti-svampmedel under ½ till 12 år.
Från Tandvårdsskadeförbundets sida anser vi att det är oförsvarligt att underlåta att ta bort amalgam och andra metaller som är kända carcinogener när det finns lichen någonstans i munnen. I början av Tf:s verksamhet fick fann vi en broschyr, Tumörsjukdomar i munhålan, utgiven 1966 av Sveriges Tandläkarförbund i samarbete med Riksföreningen mot Cancer. Där anges att ?predisponerande faktorer för cancer i munhålan är kronisk irritation av kemisk eller mekanisk natur. Elektrolytisk spänning mellan olika fyllningsmaterial anges också som bidragande orsak.? I skriften finns många ?vackra? bilder av maligna eller premaligna skador, flera av dem med uppenbar kontakt med amalgam. När Tf begärde att få fler exemplar av skriften drogs den in av Riksförbundet mot Cancer, enligt uppgift därifrån ?efter samråd med odontologisk expertis.?
