- Forskning
- Hälsa
En intressant artikel i Tandläkartidningen redovisar att det hela tiden sker en reparation och förnyelse av ben. Skador på skelettet eller tanden gör att särskilda celler rusar dit för att först bryta ner ben och därefter bygga upp det igen. Nedbrytningsprocessen beräknas ta tre till fyra veckor och den efterföljande nybildningen två till fyra månader. Om nedbrytningen av ben är större än tillväxten uppstår benskörhet eller osteoporos. Benbildningen är beroende av fysisk aktivitet och kroppens förmåga att bilda flera viktiga hormoner.
Efter klimakteriet hos kvinnor och vid hög ålder hos många män bildas det mindre ny benvävnad än som resorberats och benmassan minskar. Testosteron ökar benmassan och östrogen minskar den. Särskilt kvinnor strax efter klimakteriet kan påverkas av att benmassans täthet minskar.
Om den minskar under en viss nivå ställs diagnosen osteoporos, som är baserad på en bentäthetsmätning av höft och ländrygg. Genetiska faktorer finns kopplade till osteoporos, men sambanden är komplicerade och därför har ännu inga gener kunnat pekas ut.
Osteoporos är en stark riskfaktor för att drabbas av frakturer utan någon stark påverka. Även käkbenet kan påverkas och vissa får mindre tät benvävnad även i detta ben när de åldras. Vid borttagning av tänder kan käkbenet modelleras om eller minska i omfång. För den som har proteser är detta problem då en väl sittande protes plötsligt sitter dåligt. Vid extraktion av tänder kan det vara en fördel om benmassan inte är så tät eftersom det då går lättare att ta bort tanden. Ett tätare käkben kan göra det svårt att dra ut tanden.
Av forskningsartikeln framgår att :
- Om man har en gles benstruktur går utdragning av tänder lättare och snabbare.
- Genetiska faktorer kan kopplas till benskörhetsfrakturer
- Hormonerna kalcitonin, parathyroideahormon, östrogen och testosteron är hormoner med stor påverkan .
