- Hälsa
- Politik
I en debattartikel i Dagens Samhälle har Tandvårdsskadeförbundets ordförande Ann-Marie Lidmark visat på de stora orättvisorna inom de två vårdområdena. Den medicinska vården betalar utan vidare ett höftimplantat, men ett implantat i en tand får man betala stora delar av själv. På vårdcentralen betalar man 1800 kr innan 0-taxa gäller. Inom tandvården finns ingen nolltaxa och först efter 3 000 kr betalt med egna pengar får man halva kostanden av försäkringskassan.
Orättvisorna är många om man jämför behandling inom tandvården respektive den medicinska vården. Det gäller inte bara implantat utan även andra områden. Ann-Marie Lidmark tar i artikeln upp att biverkningar av mediciner tas på största allvar. Inga bevis behövs utan läkaren bara byter till en annan medicin.
Inom tandvården ligger bevisbördan på den enskilde och man måste ha antingen synliga effekter i munnen i anslutning till tandfyllningen eller ha annan påvisad allergi. Gällande läkemedel behöver ingen bevisa att hen är allergisk mot en medicin, den bara byts ut och patienten får testa något annat. Borde det inte vara likadant med tandvårdsmaterial?
Tandvårdsförordningen ger ingen rätt till, men möjlighet till tandvård på samma villkor som när man går till doktorn. Det gäller om man är allergisk eller överkänslig mot ett dentalt material och om man varit sjuk en längre tid, tagit många prover och genomgått behandlingar utan att bli bättre. Tyvärr sätter landstingen/regionerna upp mängder av restriktioner, vilket innebär att allt färre får bidrag beviljat.
Om samma tandvård gällt för alla hade tandläkarna själva kunna avgöra om patienten behöver fyllningsbyte eller ej på liknande sätt som gäller för biverkningar av läkemedel.
En översyn pågår av tandvårdsförordningen och samtidigt utreder socialstyrelsen hur tandvården och hälso- och sjukvården ska närma sig varandra. Tandvårdsskadeförbundets ordförande menar att båda utredningarna bör ha som utgångspunkt att tänderna betraktas som del av kroppen och arbeta för att tandvården integreras i hälso- och sjukvården. Framtiden får utvisa hur det går.