- Forskning
- Hälsa
Glukosamin blev populärt för ett antal år sedan som medel mot led- och muskelbesvär, varpå medlet snabbt förbjöds och Läkemedelsverket lanserade istället Artrox, ett receptbelagt medel som, förutom glukosamin, innehåller gul, röd och svart järnoxid samt povidon, ämnen som orsakar eller förvärrar just de symtom som glukosaminet skulle avhjälpa.
Så småningom släpptes ämnet fritt igen och numera finns många preparat med glukosamin på internet att välja på. Apotekets preparat innehåller tillsatser. Veterinärpreparaten är mest prisvärda, men läs noga igenom vad de innehåller.
Glukosamin har emellertid många effekter på olika processer i kroppen, förutom på muskelsmärtor och en artikel i Life Sciences redogör för ett antal förhållanden där glukosamin har rapporterats ha positiva effekter. Ämnet bildas naturligt i kroppen men extra tillförsel kan ha positiva effekter vid sjukdom eller när variationer i de enzymsystem som bildar ämnet gör att syntesen blir för låg. Upptaget i kroppen är begränsat och för att få nivåer i cellerna som är jämförbara med dem där man ser effekter på reumatism och andra sjukdomar i djurförsök bör man inta 1500 milligram/dag under 4-8 veckor eller längre.
Glukosamin verkar anti-inflammatoriskt framför allt genom att undertrycka nuclear factor-kappa B, ett inflammatoriskt signalsystem och därigenom minska bildning av aggressiva cytokiner. Det främsta användningsområdet för glukosamin har varit för behandling av ledbesvär men reparerar även brosk och har få biverkningar, jämfört med konventionella mediciner.
Glukosamin har även befunnits ha antioxidanteffekter genom att binda järnjoner och andra mekanismer som minskning av lipidperoxidation, ökning av glutation och direkt inaktivering av superoxid- och hydroxylradikaler. I cellförsök hämmar glukosamin väteperoxid-inducerade DNA skador.
Glukosamin medför även en minskad risk för vissa typer av cancer, främst lung- och tarmcancer, medan man inte sett någon effekt på bröst- prostata- och blodcancer. Flera mekanismer för anti-cancer-effekten har föreslagits, men den som har mest stöd är att verkan är genom anti-inflammatoriska effekter. Experimentellt har man sett möjliga effekter på ett avsevärt antal processer som kan vara inblandade i tillväxt och spridning av cancerceller.
Glukosamine har skyddande effekter på hjärta och cirkulation genom ovanstående anti-inflammatoriska och antioxidanteffekter, förbättrad mitokondriefunktion, modulering av kalciumsignalering och minskad inlagring av kolesterol (oxiderat LDL) i kärlväggarna. Glukosamin ökar även nivån av perlecan, en nyckelkomponent i kärlväggarna och minskar därvid bindningen av immunceller (monocyter) till kärlväggarna. Även minskning av c-reaktivt protein och den inflammatoriska interleukinen IL-6 i blodet bidrar till minskning av inflammation i kärlväggarna.
Glukosamin har även skyddande effekter på centrala nervsystemet och minskar påverkan på minne och inlärning av scopolamin, ett ämne som skadar hippocampus, den hjärnregion där hjärnans GPS finns. Även andra processer i hjärnan påverkas av ämnet, men resultaten grundar sig på djurförsök och mycket lite är gjort på människa.
Glukosamin finns normalt i huden och tillförsel ökar polysackarid-syntes som hjälper till att bibehålla elasticitet och fukt i huden. Man ser även att glukosamin ökar hyaluronsyra i huden, en huvudsaklig strukturkomponent mellan cellerna i huden. Hyaluronsyran har en väsentlig funktion vid hudregeneration, sårläkning och minskning av rynkor. Det finns varierande uppgifter om hur effektivt glukosamin och/eller hyaluronsyra som appliceras utanpå huden minskar rynkor eller på annat sätt förbättrar huden. Många kosmetiska preparat innehåller ämnena.
Glukosamin har lite biverkningar och det som vanligast rapporterats är mag-tarmstörningar, illamående och diarré men ämnet har inga mutagena effekter eller påverkar insulinfunktioner. Lever- och njurstörningar kan förekomma enligt en del fallrapporter, men kanske främst drabbar personer med tidigare påverkan på dessa organ. Försiktighet är på sin plats om man redan har någon sjukdom.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0024320516301795