- Forskning
- Hälsa
- Miljö
Kvicksilver är ett grundämne och som sådant oförstörbart. Nästan allt kvicksilver, förutom sådant som just nu används i industrin och tandlagningar, har förr eller senare hamnat i naturen. Utsläppen från mänsklig verksamhet började redan för 4000 år sedan när man började bryta malm för silver och guldutvinning och i mindre grad även använde cinnober, kvicksilversulfid som pigment.
En forskargrupp i USA har försökt göra en helhetsbedömning av kvicksilverutsläppen genom tiderna med de säkraste uppskattningarna sedan 1850 och mer osäkert tidigare, och jämföra med halterna i olika material, storleksordningen av användning och nuvarande nivåer i luft, vatten och mark.
Beräkningarna visar på ett totalutsläpp genom mänsklig aktivitet om 1,54 miljoner ton kvicksilver med en osäkerhet mellan 1,06 och 2,8 miljoner ton. Av detta har 73 % släppts ut sedan 1850. En tredjedel har släppts ut direkt i atmosfären som kvicksilverånga. Drygt 1 miljon ton har hamnat i mark och vatten.
Utsläppen per år har hållit sig relativt konstanta sedan 1850 med cirka 8 tusen ton, med undantag för världskrigen då utsläppen minskade. Däremot har utsläppskällorna och deras geografiska fördelning ändrats och en allt större andel kommer från södra halvklotet och länder som industrialiserats senare än västländerna.
En stor andel av utsläppen kommer från utvinning av kvicksilver, silver, guld, zink, koppar och bly från sulfidmalmer där läckage från kvicksilver- och silverproduktion står för den största delen. Därnäst i storleksordning kommer avfallsförbränning och koleldning där nästan allt kvicksilver kommer ut i atmosfären. Kemisk industri står för en stor andel där emellertid merparten tillförs mark och vatten. Tandvården står för cirka 7 tusen ton av totalutsläppen, något som torde vara en underskattning. Bara i Sverige fanns under 1960-80-talen cirka 60-80 ton kvicksilver i svenskarnas tänder och uppräknat till västvärldens befolkning borde nivån vara minst flera tusen ton bara under denna tidsperiod. Allt har sannolikt efterhand kommit ut i naturen. Vid återvinningen är man ute efter det dyra silvret och det billiga kvicksilvret är närmast ett problem.
Mängden kvicksilver i atmosfären idag beräknas till 4,57 tusen ton vilket är 3,2 gånger högre än före 1850. Redan tidigare var nivån högre än naturlig bakgrundshalt. Mänsklig verksamhet har sammanlagt gett utsläpp som ligger 10 gånger högre än från naturliga källor som vulkaner och vittring av berg, men efter 1850, med den högre kvicksilveranvändningen, är de mänskliga utsläppen 78 gånger högre än de naturliga.
Kvicksilvret i atmosfären har en livslängd på cirka ett år, fälls ut genom oxidering och regn till hav och mark, varifrån det delvis kan avdunsta igen, varför kvicksilverproblemet kommer att kvarstå under århundraden, även om alla utsläpp stoppade idag. Så småningom, kanske efter tusentals år, blir alltmer begravt så djup i mark och sediment att det inte kommer i omlopp på nytt. Approximativt 40 % av utsläppen till land och vatten under tid har bundits upp och kommer inte lätt i omlopp igen.
Sedan 1970-talet har utsläppen till atmosfären minskat starkt, men i mindre grad till mark och vatten. Därtill har den ökade miljömedvetenheten bidragit, men även Tf:s verksamhet i någon grad. Tillsammans med tandläkare och forskare i USA och andra länder har vi gjort många toxikologer medvetna om amalgam som en avsevärd källa till kvicksilverexponering och fått upp amalgamfrågan på FN:s miljöorganisations agenda, vilket så småningom ledde till Minamata avtalet
