- Forskning
- Hälsa
- Politik
I en artikel i Läkartidningen skriver en kirurg att det måste finnas fler kriterier för vad som är bra eller dålig vård än rapporterade avvikelser. Han menar att endast allvarliga incidenter rapporteras och att sådana rapporter inte alls återspeglar om vården är bra eller dålig. I tandvården är avvikelserapporteringen om möjligt ännu sämre. Så gott som inga besvär av dentala material rapporteras, trots att många har sådana problem.
Tandvårdsskadeförbundet är oroade att för få anmäler problem i tandvården. Medlemmar i förbundet som vi vet har fått allergiska problem med olika dentala material får sällan detta varken bekräftat av tandläkaren eller får det anmält till det biverkningsregister som ändå finns hos Läkemedelsverket. Inte heller andra avvikelser anmäls i någon hög utsträckning.
Anledningen är kanske att det tar lång tid att göra sådana rapporter och att ingen ersättning ges. Tandläkarna är än mer än läkarna beroende av inkomster för all tid som läggs ned på patienten. Andra sätt att kontrollera om vården är bra eller dålig behövs. Frågan är vems ansvar detta är? IVO, patientnämnderna eller vårdgivarna?