- Dentala material
Många olika keramiska material finns och det är svårt för den som går till tandläkaren att veta om tandläkaren väljer bra eller dåligt material. Nu publicerar Tandläkartidnngen en artikel om keramer och författaren anser att komplikationer kan undvikas om bara tandläkaren väljer ett bra material och hanterar detta korrekt.
Keramer består av naturligt sand- och lermaterial som undergår förvandling vid kraftig upphettning. Det keramiska materialet är som glas och ska inte kunna frigöra några kemikalier. Problem för känsliga individer kan dock vara eventuellt bondingmaterial och det lim som används för att cementera fast kronan eller bron. Keramiska material är mycket hållfasta.
Tandvårdsskadeförbundets medlemmar väljer ofta keramer. De är dyrare än kompositer, men innebär mindre risk för allergiframkallande ämnen. Zirkonia är det material som anses säkrast, men även andra keramer fungerar bra för flertalet. Oavsett materia bör känsliga individer se upp med cementet och se till att det inte innehåller onödiga tillsatser som titandioxid..
Zirkonia liksom flera andra keramer färgas för att vara så lika den egna tanden som möjligt. När ett färgskickt bränns på kan oskicklighet göra att den frakturererar vid minsta belastning. Tidigare var kunskapen dålig om vilket tandfärgat täckporslin som skulle användas och det innebar att det relativt ofta blev sprickor eller andra skador i det tandfärgade påbrända porslinet.
De första uppföljningarna av zirkonia gav därför inte så bra resultat. Dessutom gjordes studierna på små broar, vilket enligt artikelförfattaren Marit Øilo medförde oacceptabelt hög frekvens komplikationer. Detta gjorde att zirkonia fick oförtjänt dåligt rykte.
Senare studier, där man använde korrekt typ av täckporslin, en korrekt anatomisk form på kärnstrukturen för att ge stöd åt täckporslinet samt korrekt nedkylning under påbränningen visar betydligt bättre resultat. Viktigt är också att tandläkaren tar bort så lite material av tanden som möjligt och det kan vara bättre att göra en något klumpigare tand än att riskera frakturer.
Totalfrakturerade zirkoniabaserade broar är som regel ett tecken på att förbindelserna mellan broleden har varit underdimensionerade, men fortfarande är det enligt artikelförfattaren oklart hur många led som zirkoniabroar kan göras i. Det finns också zirkonia som inte behöver färgpålagring, vilket är bättre för känsliga individer.
Tidigare var det svårt att hitta bra cement till zirkoniakronor. Nu finns dock ett adhesivcement med MDP-monomer (10-metakryloyloxydekyl-dihydrogenfosfat) som ger en stark bindning mellan zirkonia och resinet. Forskning pågår ständigt för att åstadkomma bättre fästmöjligheter mellan kronan och tanden.