Antibiotika-resistens är ett allvarligt problem inom sjukvården och regelbundet inträffar utbrott av MRSA-infektioner på sjukhusen (Methicillin-resistenta Staphylococcus aureus). Hur stor del av resistensen kan komma från tandvården?
Infektionen är i allmänhet inte livsfarlig, man kan vara bärare utan att vara sjuk, men infektionen begränsar vilka antibiotika som kan användas. Smittan är anmälningspliktig då den lätt smittar. Antibiotika-resistens hos bakterier kan uppkomma genom överanvändning av antibiotika eller genom tungmetallexponering, kvicksilver eller silver. Tarmbakterier hos apor med amalgamfyllningar utvecklade resistens mot en rad antibiotika. Bakterierna försvarar sig genom att bilda eller aktivera ett försvarssystem, bitar av DNA som innehåller både resistens mot både tungmetaller och mot en rad antibiotika. DNA-bitarna kan överföras till andra bakterier genom så kallade plasmider.
I en studie från USA undersöktes förekomsten av MRSA hos tandläkarstudenter och på 71 ofta berörda ytor i 7 kliniker. 21 % av tandläkarstudenterna var MRSA-positiva, ökande från 6,6 % hos första årets studenter till 26 % hos de som gick fjärde året. Frekvensen är 10 gånger högre än i allmänna befolkningen och högre än hos medicinstudenter (1-5 %).
En tidigare studie, från andra tandläkarkliniker i USA, gav till resultat att 32 % av tandläkarstudenterna hade MRSA bakterier. 57 % av undersökta ytor hade beläggning med MRSA, främst på stolar och golv.
Forskarna drar slutsatsen att MRSA-kontaminering på ytor och hos tandläkarstudenter kan utgöra en reservoir för smittspridning av ännu okänd storlek.
