- Dentala material
- Hälsa
En del medlemmar i Tandvårdsskadeförbundet blir inte bättre efter amalgamsanering. En av förklaringarna kan vara känslighet mot andra metaller som fortsatt finns kvar, men det kan också handla om amlgamfragment som ligger i tandköttet eller lagrats in i benet. Små metallfragment kan upptäckas på röntgen. För tandläkare finns information på internetodontologi på nätet.
Hemsidan internetodontologi har många intressanta artiklar om tandhälsan. De skriver också om amalgam på flera ställen. Bland annat finns bilder som visar amalgam som ligger kvar i tandköttet och käkbenet. Under rubriken "Slemhinneförändringar, pigmenterade" finns information om att amalgam kan ligga kvar och det finns även bilder(2a, 2 b, 3 a och 3 b) på hur detta ser ut (rätt långt ner under rubriken diagnoser).
Dock finns ingen information hos internetodontologi om vilka åtgärder som bör vidtas om amalgam finns kvar efter amalgamsanering.
Biverkningar av amalgam finns dock med på hemsidan. Där kan man läsa att biverkningar av amalgam finns, men är ovanliga. Att biverkningar av amalgam ger många olika besvär. Man konstaterar också att amalgambärare alltid har förhöjda kvicksilvervärden, men att dessa är under gränsen för symtom som beror på kvicksilverförgiftning. Vissa anses dock kunna komma upp i värden över gränsen för toxicitet.
Allergier och allergitester tas också upp och på hemsidan konstaterar man att hudtester har låg specificitet och nämner att för kvicksilver gäller att testen bara i 50 procent av faller ger rätt svar. Ändå är det denna test som föreslås och någon diskussion om Melisa-test förs inte.
Borttagning av amalgam anses i 95% av fallen läka uppkomna slemhinnereaktioner. Effekten på övriga toxiska reaktioner nämns inte i denna artikel. Inte heller finns forskning om amalgamsanering med under referenserna annat än gällande lichenoida reaktioner.
Många patienter har räddats till bättre hälsa av tandläkare som tagit bort just amalgam som ligger kvar på olika ställen i runt tänder och i käkben. Tandläkare Kjell Blomquist skrev redan 1994 om detta i Tf-bladet. Artikeln är fortfarande aktuell.