- Forskning
- Hälsa
Strukturen och hållfastheten hos benvävnad påverkas av hormoner, inflammatoriska processer och näringsförhållanden. Balansen mellan osteoblaster, benuppbyggande celler, och osteoklaster, bennedbrytande celler och tillgången på kalcium och fosfat bestämmer benens hållfasthet. Mindre väl känt och undersökt är hur kroppsfrämmande ämnen som metaller, fluor och andra gifter ansamlas i benvävnad och påverkar benens styrka.
Aluminium är en metall som vi alla är utsatta för i högre eller lägre grad och som ansamlas i benvävnad. Speciellt i kombination med fluor stör aluminium fosfattransport och metabolism. Förutom fluor ackumulerar benvävnaderna speciellt bly, kadmium och kvicksilver och dessa tungmetaller har alla visats ha negativ påverkan på benvävnaderna.
I en studie från Polen analyserades aluminiumhalten i lårbenskulan och –halsen hos 98 patienter i ålder mellan 25 och 91 år, 57 kvinnor och 39 män, som undergick höftledsoperation. Inga patienter hade demens eller njursjukdom.
Hos kvinnor fanns de högsta halterna aluminium i lårbenshalsen i åldersgrupperna 41-50 år och 71-80 år. Halten i ledkulan var lägre än i lårbenshalsen, speciellt i den högre åldersgruppen. Halterna visade ingen statistiskt ökad nivå med åldern och inte heller med bostadsort, och varierade från omkring 1 mikrogram/gram till 4,4 mikrogram/gram. Nivåerna av aluminium var högre hos patienter som intog hjärtmedicin eller medel för att sänka blodtrycket. Antalet patienter som regelbundet kommit i kontakt med kemikalier var för få för att man kunde dra några slutsatser.
Hos män fanns de högsta halterna i åldersgruppen 51-60 år. Användningen av hjärtmediciner hos män visade, till skillnad mot hos kvinnor, ingen påverkan på aluminiumhalten. Flera män än kvinnor hade kontakt med kemikalier som syror, fluorföreningar, tungmetaller och organiska ämnen, något som förhöjde halten aluminium.
http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0162013415300660